Lääänge sen...
Gud va länge sen de va ja skrev... hur många gånger har ja inte skrivit de då? Den här gången är de längre sen än de nånsin har vart. Valde att ha lösenord på bloggen också dels för att jag inte vill att vissa människor ska ha kunna utnyttja det jag skriver. Sen slår det mig... det bara sanning i min blogg! Min sanning! Och det är med min själ och mitt hjärta jag skriver.
Har vart hemma över julen. Först hos mamma & Janne. Örjan jag och Felicia åkte ner dagen före julafton. SÅ himla mysigt att vara med min mamma. Jag har verkligen alltid tyckt att hon är en fantastisk människa och tacksamheten över min mamma växer för varje dag, den tar aldrig slut. På julafton vakna ja av mammas mjuka röst som säger att det är dags att vakna :) Sen kom alla syskonen...en fattades, men annars var i kompletta med barn och respektive :) Åt julfrukost, öppna julklappar och körde julklappsleken :) Roligt har vi alltid när vi träffas allihopa där :)
Sen for vi ner till Våla hem till farmor och farfar :) Innan åkte vi ner till min morfars grav och önskade honom god-jul och tände ljus. De finns vissa dagar på året när dom som gått före oss saknas extra mycket! Dagar när familjer träffas och delar tiden extra värdefullt, dom dagarna är tomrummet efter dom större. De är oundvikligt.
Hade de jätte mysigt hemma hos farmor och farfar :) Så mysigt att känna sig liten igen, i deras hus och se med mina nya vuxna ögon med känslan från den där lilla tjejen som finns inom mig :) Vi var iväg på midnattsmässa och där höll jag på att somna :D Har väl aldrig vart så trött i en kyrka någon gång. Blundade och de ända jag såg framför mig var morfar. Vet inte varför.. men han var bara där!
Sen åkte vi hem till min pappa på natten efter mässan. Fy va tacksam jag är över de! Jag har inte vart hos min pappa på år, hur länge sen kan ja inte ens minnas. Vart att jag fick dåligt samvete över att jag inte har vart där, och så undra jag varför? Han har alltid kommit till Våla eller Gävle. När jag hade ledigheter ifrån Nian, och tiden efteråt också. HAN har alltid kommit dit där jag är. Var så himla mysigt att vara där, och vi trivdes allihopa. Pappa och Örjan har verkligen hittat varann.
Vi skulle åkt hem på juldan, men jag ville inte. Å dom andra ville också stanna en dag till :) Så vi blev kvar en dag till :) Å när vi väl skulle hem så ville jag inte då heller :( Vet inte varför... kan inte minnas att jag har vart "pappig". Men de är jag tydligen ändå :) Är stolt över min pappa, över den han är, och allt han gör själv!
Tror mycke av min saknad efter han kommer i efterhand också, och de där lilla hjärtat som blir fyllt när jag får vara med min pappa!
Har saknat Liv jätte mycke också :( Som sagt dom som har gått vidare känns tomrummet extra efter....
