lindatheresegustafsson

De slog mig idag när jag satt med gitarren... men shit...många av dom låtar jag har lärt mig handlar om dom killarna som har vart i mitt liv den senste tiden. Texter som för mig i sanning med upplevelserna, eller låtar som vi lyssnat på. Nånting som förknippar dom me dom. Skrattade lite för mig själv...

Kom på senare under dan vilken märklig dröm jag vakna ur i morse. Kom på de under eftermiddan, innan var jag för upptagen av att komma ifrån mig själv.

Jag körde bil, och de va kurvigt. Så körde jag av... och volta, och skulle dö. Och i den stunden så var jag inte rädd... jag blundade, släppte taget och var glad och lugn och tänkte nu kommer jag till Liv och morfar, nu får jag vara med dom. Sen ser jag att jag har med mig en gravid kvinna i bak, vet inte vem de var, men då tänkte jag på bebisen i magen, och att den skulle överleva...å då ville jag inte dö med dom i bilen, och förökte göra nånting åt de som hände.... Sen vakna ja.

Den drömmen för mig står för mer än bara en dröm. Den säger mig mycke om livet just nu. Om hur kaos jag upplever livet känslomässigt ibland just nu, och att de kan liknas med just den vägen jag körde på i drömmen. Krokig och svår att åka på, och hur jag tappar värdet ibland. I mig själv, och att jag inte tar hand om mig själv. En sak som gör mig glad av tankarna och känslorna ifrån drömmen, de är att jag inte var rädd att dö. Och att jag var trygg. Och just hur jag trodde på att jag kommer till Liv och morfar nu. I drömmen, att när stunden är kommen, att släppa taget då speglar mig i mitt liv just nu. Om att släppa taget och viljan till min högre kraft, ödet eller gud..kalla det vad du vill. Och sen när jag såg barnet...som låg i magen, så känns de som att den visar livet. Och viljan att leva, och ta hand om den där lilla tjejen som finns i mig.

Har vart jätte ledsen idag igen... och de är märkligt hur jag bara blir så ledsen. Och att jag inte kan välja bort de riktigt längre. De bara kommer. Pratade med min sponsor under tiden och hon bara var med, och gav mig "tillåtelse" för mig själv igen att FÅ vara ledsen. Tänk att jag har så svårt för vissa saker. De har slagit mig dom här dagarna över hur många gånger de slår mig som en lösning att skära mig. Så prata vi om de idag, och de gjorde jag jämt när jag var tonåring, jag har inte vetat nå annat sätt att få bort de än att göra så. Och i den stunden komma nära den sanningen, och känna den smärta jag bär på, och förstå va illa jag har gjort mig själv i alla dom åren, de e inge kul de heller. Nu har jag fortfarande inte gjort de, och för mig skulle de nog kännas som att ta ett återfall. På kvällen när jag hade gjort tatueringen så kommer jag ihåg att jag var påmind av känslan på armen, hur de brukade dunka på armarna, och de onda där. Hur de var väldigt ofta på mina armar förut.

Dom människor jag har i mitt liv, dom är så oändligt värdefulla och betydelsefulla för mig, var och en på sitt sätt. Idag har jag verkligen gråtit, och så har jag fått skratta så jag gråter med :) Haha, är de här livet? När den sanna närvaron är...

Kan inte annat än vara tacksam över de jag är med om <3

Fy va ja längtar tills de blir massage kurs :) Så himlans kul å lära mig mera. Var in på hälsokraft idag och köpte lite oljor, och de me va jätte kul. Så mycke olika de finns och för olika behandlingar. Hon är ju helt suverän som äger de dära, fick med mig några tester, som egentligen kostar pengar men jag fick dom. Så att jag får testa mig fram lite vilka jag trivs med och dom som jag masserar. Flaskorna kostar ju en del sen, men dom räcker ju länge med. Hon hade också gått kursen hos Ove, den kursen jag har anmält mig till. Och så berätta hon om hur de var å så, och att jag kommer få lära mig helkropps massage. Å inte bara på ryggen och axlar, utan armarna händerna och fötterna också :) guuud va kul.
Hon hade en massage bänk hemma, och en sån vill jag me ha med tiden, dom kostar ju en del så de får jag ta när jag har spart ihop pengar. Så sa hon att jag fick låna hennes om jag ville de :) Va himlans snäll hon är alltså :)


Ikväll ska jag hem till Emma & Lars för första gången :) Har inte vart hemma hos dom nån gång, de ska bli mysigt. Emma å ja ska kolla på Let´s Dance finalen iaf. Så ville jag ge Emma massage, för hon är också en som har konstant smärta. Så de känns fint att göra :) Å så får ja prova mina oljor :) Kulis :)

Är ledig ända tills på Tisdag nu ja :) På Tisdag ska ja på möte i Gävle med Hemtex, sånt där gillar ja. De är skrämmande, men de är de ja växer av, och jag blir alltid mer taggad efter såna möten med.


Är tacksam över mina kollegor som har förgyllt min dag idag!

Ta hand om er!

Gud vad glad över dom verktyg jag har idag... och vilket kaos jag än är i... så går det alltid över. Pratade med massa människor igår konstigt nog, den sista ja prata med var min mamma och sen var jag så trött på att prata :) Det var jätte behövligt för mig. Och framför allt samtalet med min sponsor. Säger det jämt, men hon är verkligen helt fantastisk. De kändes som att allt som jag har gjort så svårt, hjälpte hon mig att plocka fram och reda ut. Och de känns som att jag har vart i nån boxnings rond och att jag är nockad :) Och de är skönt...att inte behöva kämpa...utan att sänka garden. Och hålla mig där vägen inte gör lika ont att gå på. Där jag bli buren över de onda.


Har massa saker i mig själv att jobba och träna på, och vissa saker bara blir utan att jag märker det. Och jag gillar verkligen när jag ser dom sanningarna. Och att de inte är så farligt, och att jag verkligen är villig att släppa min egen vilja. När vi la på sen efter en timmes prat så kände jag verkligen hoppet igen, och tilliten, och villigheten. Och allt lugnar ner sig för en stund.


Idag börja dagen med att verkligen släppa min vilja helt till "ödet", kanske ska kalla de så istället för gud? :) Och bad verkligen om befrielse ifrån mitt ego, i mina handlingar mina tankar. Och bara följa god vilja. Och dagen har vart skön att vara i. När mina tankar börjar snurra så släpper jag dom... orkar inte planera, kontrollera, försöka veta och styra nånting som jag inte styr över...


Just ja, lön har ju kommit idag. Och de är första gången som jag kan minnas att jag inte har haft nåt köp begär när lönen kommer. Annars har jag alltid planerat å handla och har handlat massa kläder samma dag som lönen, eller planerat massa annat för att spendera. Och jag har knappt brytt mig idag att pengarna har kommit. Fy bublans va skööönt. Så jäkla skönt att få känna på bara för en dag att vara fri ifrån begär!


När själen är fri i sitt bo, då kallar jag det sinnesro

Lämna mig... och min själ blir spillror för en stund. Det som har läkt ihop går sönder igen... och jag kommer ihåg hur ont de gjorde förra gången. Första gången såren gjordes. Hur kampen var förut att inte bli lämnad, och hur jag gjorde precis vad som helst för att de inte skulle hända. Jag lämnade mig själv helt....

Varför gör de så ont? De ända jag vet att hantera de här med...är att fly ifrån de. De har jag jämt gjort! Antingen genom spriten, skära mig eller söka flykt i killar för tröst. Vad som helst för att få bort känslan. De som skär å skriker i hjärtat, i själen....så liten jag blir. Har längtat efter min mamma idag... känslan har vart att jag bara vill hem, hem till mitt förra hem. Komma hem och inte va ute i den här världen längre. Känns som att ja är tre å har rymt hem ifrån, å vill inge hellre än hem till mamma. Min trygghet när jag inte hittar min....när jag är liten rädd och ledsen. Då har mamma alltid funnits. Min mamma har verligen alltid gjort det.

Jag är så ledsen över hur mycke de är i mig som hindrar mig i så mycke... min osäkerhet på mig själv, mina rädslor och rädslan att inte duga å vara älskad för den jag är. De gör ont i mig när jag förstår, att de jag är så rädd att andra människor inte ska acceptera å tycka om...de gör dom redan innan jag själv förstår de. Behövs sånt här för att förstå det? Min sponsor säger de många gånger, att de går inte att ha nåt facit på frågorna och vad som väntar i framtiden, och hur kul skulle de va å leva då om vi visste? Då skulle de inte finnas nå att växa i om vi alltid visste vad som skulle ske. De är ju tillit och mod att våga leva och chansa, riskera att "misslyckas" eller att snubbla på sina egna ben...och resa sig upp igen! Styrkan i att resa sig och gå vidare och lugnet efter stormen gör livet större. Erfarenheterna blir rikare, och förståelsen och meningen med livet ändras. Och blir djupare för varje gång. Ödmjukheten och sinnesron i själen, kärleken i hjärtat får mig att minnas dom dagarna ja inte vet varken ut eller in.

De konstigaste av allt i mitt liv, de är att varje dag får jag bevis på att de finns nånting som är större här i livet. Händelser och människor som dyker upp i mitt liv, de kan vara bara med ett ord som når mig. Som håller kontakten, och sikten fri. Jag ser även i dimman när allt är rörigt å ja inte tror de ska finnas nån väg att gå. Då blir jag alltid vägledd ändå. "Älska mig som mest när jag förtjänar det som minst, för då behöver jag de som bäst", de ordspråket hade vi på en tavla när vi bodde hemma i huset när ja var liten. Och så känner jag många gånger, som nu! För jag får så mycke kärlek när jag tvivlar som mest, och när jag behöver de som mest. Då får jag kraften bit för bit...att orka! Vissa minuter så känns de som att jag orkar inte stå längre, jag orkar inte. Och nästa så finns viljan. De är just dom stunderna som gör att jag har tröst. Min kära katt som jag har hemma är ju helt otrolig... när jag kom hem idag efter jobbet och när Amanda gick så låg jag på golvet å bara grät... och katten tular med sitt ansikte i hela mitt ansikte, och gosa och bara var där...som när en människa smeker en i ansiktet och säger att allt kommer bli bra, du får vara ledsen... och så slickade han till och med mina tårar. Hur sjukt är inte de? Känner dom hur mycke tröst och bara närvaro som behövs? Gud va flummigt de lät å skriva så om den katt :D

En till grej som får mig att le även i sorg... Kaj, mitt helgen som jag har skrivit om. Hur märkligt är inte de att den karln dyker alltid upp när de verkligen behövs. Han gör de flera gånger med absolut, men just dom stunderna när jag känner att nu skulle jag behöva Kaj...då kommer han. Så när jag kollar ut emot entrén idag och ser hans leénde, då log jag. Och tacka "gud" i mina tankar för att han kom. Idag prata han om närvaro....sann närvaro. Han når min glädje, och jag kan inte hindra mina tårar när jag är med han heller. Skit konstigt. De är som att jag inte kan välja. Annars går de att bita ihop och fokusera på nånting för att svälja gråten. Men de går inte med han...inte när vi pratar. Gud vad den människan har lärt mig och lär mig mycket om livet, och det som jag gör svårt och har svårt att förstå...de gör han sååå enkelt. Han är en helt underbar och unik människa, och jag önskar alla hade en Kaj :) De har nog alla, på sitt eget sätt med olika synsätt :)

En kvinna jag hjälpte förut på jobbet, henne kände jag att jag ville hjälpa ifrån hjärtat. En god gärning bara och nånting jag kunde göra. Hon fick inte hem sina varor ifrån butiken...hon går med kryckor och hade besvär och smärtor. Så jag sa till henne att jag kommer hem till dig med gardinerna om du vill det. Jag hade ingen egen bil men då tänkte jag att jag frågor chefen om hon vill hjälpa till och om jag kunde få låna hennes bil. Rädd om hon skulle bli arg, men tanken var så sann så jag var egentligen inte så rädd. Så tänkte ja att ja tar bussen annars när jag har slutat. Men hon lånade ut bilen, och jag åkte ut till den här kvinnan. I butiken vart hon så tacksam så hon höll min hand å var alldeles tårögd. Och lika vart de när jag kom hem till henne. Hon var verkligen såå tacksam. Och så ville hon ge mig pengar för det, och de sa jag tvär nej till. Jag gjorde de för hennes skull. Så kramade hon om mig å sa att hon aldrig skulle glömma det...

Och idag kom hon in. Jag kände inte igen henne först. Så kom hon fram, "Åh Linda, visst är det Linda? Ja sa jag och kolla på min namnbricka :) Så sa ja att de var nå bekant med dig men jag koppla inte. Träffar så mycke människor så jag har inte kolla på hälften ens, förns dom säger va de har vart för varor, då brukar jag koppla ihop. Så sa hon, "du var ju hem till mig med gardiner". "Ja men just ja, nu känner ja igen dig ju", sa jag :) Så tog hon fram ett kuvert som de stod till Linda och så var det en ängel på den. Och ett kort i där hon tackade mig igen för det jag gjorde, och att de betydde så mycke för henne och att jag var toppen. Då hade jag också kunnat börja gråta för jag blev så tacksam och glad. Så himlans fint gjort av henne, va de värmde. Just idag med, vad de betydde mycke för mig att hon kom in just idag. Är de inte märkligt?

Dom små sakerna i dagen, har fått mig att ta hand om den lilla tjejen i mig som är jätte ledsen. Har hela tiden under dan haft som lösning att jag ska skära mig när jag är hemma. Om de gör för ont att vara själv, och för att få bort smärtan i mig...då gör jag det. Så har jag tänkt. Men dom här små betydelsefulla sakerna får mig att välja annat. Och sen har jag lämnat ifrån mig dom tankarna också för att de inte ska få bygga bo i mig. Jag vill inte göra illa mig själv egentligen...inte egentligen.


Två sanningar och tankaeställare att ge er:


Den verkliga upptäckts resan består inte i att söka nya landskap...utan se med nya ögon.


Vi försörjer oss på det vi får, men vi skapar ett liv av det vi ger.

Den här dan har vart skön. Katten väckte mig typ åtta i morse å ja ville sova när ja är ledig, men icke :) Klev upp nån gång efter nio och dammsög lite grann, blir så mycke hår av katten å kattsand inne på toan så röjde lite snabbt med den. In i duschen å medans ja sminka mig å grejja så hade ja tv:n på i bakgrunden. Så va de efter tio med Malou och dom pratade om hur det var att sitta inne och kriminalitet och om missbruk. Och de är så intressant å höra hur folk tänker kring sånt här, så kallade "utomstående", som inte har en beroende problematik. Det var en kvinna som var 70 år som hade setat inne större delen av sitt liv. Och henne intervjuade hon, och hennes barn och ena barnbarn. Hur det har vart för dom och hur det är för dom. Tycker de är intressant. Och en fångvaktare som hade jobbat som de i 17 år var med i studion och delgav hennes syn på kriminalitet och grunden till problematiken. Tycker sånt där är intressant :)

Sen åkte ja in till stan å gick på lunch möte, och var sjukt tacksam över att jag har hittat till gemenskapen och att de är den del av mitt liv. Att jag hittade lösningen, och att jag får leva i frihet, och att verktygen är med varje dag.

Så har de ju vart så fint väder idag, eller solen har skinit iaf, så var ja sugen på å se saker bara :) Så ja ringde Micke så tog vi bilen å åkte ut till Hölick, och bara åkte och pratade och tittade på allt runt omring :) As mys :)

Nu ligger katten på min arm å snarkar :) De är fasiken mysigt att ha sällskap, å att nån är glad att ja kommer hem :) Han är liksom med överallt :)




En del av påminnelsen som mötena har gett mig idag... de är "acceptera eller förändra". Just dom grejjerna är fantastiska att göra. Det blir enkelt, och valen finns alltid!

Vilka känslor jag fick idag.... å va ja fatta att jag behöver ta av mig masken, å låta bli att orka hela tiden, å tillåta mig att vara liten och ledsen. När jag åkte hem ifrån mötet så grät jag floder, grät så jag fick ont i huvé. Grät för allt och ingenting kändes de som. Bara tillät mig att bara gråta. De händer inte allt för ofta. De slog mig hur jävla hård jag är emot mig själv, eller vilka krav jag sätter upp för mig själv med min förståelse för andra, å hur mycke ja förnekar mina känslor i det. För att ta hand om andras så dom inte ska känna sig dumma, eller bli ledsna.. eller känna känslor som JAG inte vill ha. När jag till och med tog på mig skulden för att Robin blåste mig totalt...att det var mitt fel? Jävla fel hit och dit, klart jag har ansvar och har kunnat lyssna mer på signaler. Men för de betyder de inte att han fick göra så emot mig, och jag har all rätt i världen att vara ledsen och arg. Och de har ja inte heller kunnat vara, för jag har inte velat att han ska vara värd mina tårar. De handlar fan inte om de heller, de är mina sår, mitt jag han har gjort illa... mitt förtroende, min tillit, min kärlek, mitt hopp, min osäkerhet, mitt mod.... min självkänsla. Allt blir ju påverkat.

Är trött på att vara förstående...på att vara klok... och jag är trött på att låta folk trampa på mig.... och mest less är jag på att det faktiskt bara är jag som bär ansvaret över att tillåta det! Är så påmind idag om den där lilla tjejen, som gör saker för att inte bli lämnad, som ska vara duktig för att bli älskad, och som bara står och vågar inte vara ledsen för hon måste förstå... som inte vågar vara ledsen... bara över de som är.... För hon förstår inte att hon får känna sina egna känslor.

Har avslutat en "realtion" vad vi nu hade. Och jag blev bara trygg när en vän kom fram till mig efter mötet och krama om mig, så sa hon... du FÅR sakna. Du ska sakna. Och då vart jag bara tacksam. Att nån annan kunde tillåta mig de jag inte gör själv. Jag har verkligen svårt för "avslut och separation" och att låta känslorna vara för att kunna acceptera verkligheten som den är. Och som det är just nu, idag har jag verkligen haft masken på mig "att de är bra"...fast de inte känns så.

Ja gud va ja snurrar på framåt i mitt och bara traskar på. Grejjen är att det är bra med, det braiga får ta över. Sen känslodelen vet ja inte vart ja gör av...men de kommer ikapp mig när jag tar det lugnt och som nu på kvällen. Mina beslut känns rätt, och det känns rätt. Och de känns som att jag behöver följa den här vägen nu. Det märkliga är att det blir så mycke bra grejjer av det... händelser som får mig att bli tacksam. Och kraften och viljan framåt blir starkare. Anmälde mig till massage kursen idag... och de var så kul när jag läste hur han skrev om en motivation och vad man behöver "ha" för att bli massör. Och så stod de att vilja ge andra gott, och att vilja ge och ta emot beröring. Dels dom två grejjena, och det är precis så jag har tänkt och känt ju. De kändes jätte kul när ja läste de, och de känns också som att jag hittar rätt där. Och att göra nånting av det jag vill göra, dom här "små" drömmarna som har kommit efter vägen.

Sen ringde min sponsi till mig efter jobbet och då blev jag också glad, så fråga hon om ja skulle in på kvinnomötet, och först hade ja tänkt att ja skulle de, sen tänkte ja va hemma å spela gitarr å så. Och så tänke ja så här " näe kvinnomötena är inge bra, de är inge tillfrisknande där". Jo men tjena! Gud va ja gillar när mitt dömande och högmod slår tillbaka som smäll i fejjan på mig :) Valde ju att åka in på mötet för å träffa min sponsi lite, och gud va tacksam jag vart. Det var så mycke kvinnor där, och de var ett sånt fint möte verkligen. Och jag blir ödmjuk, och jag kommer ihåg varför jag går dit, och ännu en gång så blir innebörden av allt större. Det är häftigt :)

Sen nu på kvällen så har Blixten kommit, tror jag har fått en ny Sören, min katt jag hade förut som var lagom speciell :) Tycker de är mysigt att ha han här iaf, å de kommer också rätt i tiden känns de som. Lite sällskap, och kunna "ge tillbaka" till en vän som hjälpt mig flera gånger med bilen och annat.

Konstigt nog så får jag hjälp nånstans ifrån att klara av och orka saker jag inte tror att jag gör. Och styrkan och kraften finns, och blir djupare hela tiden den med :)

.... nu har jag fått de armbandet. Och jag är sååå himlans tacksam och glad. Ett sånt här har jag velat ha länge, men inte lagt ner nån energi på att införskaffa mig det. Pratade med Maria förra veckan, och så sa hon att hon hade hittat nånting som hon fastna för och att hon tänkte på mig när hon såg de. Och hon har inte vetat om att jag har velat ha ett sånt. Så skicka hon upp en present till mig...och idag kom de.... och jag blev så himlans himlans tacksam. Vilket lugn jag kände i mitt inre. Det kom så himlans rätt i tid med.

Tack Maria <3

Gudspärlan: påminner om att det finns någon som alltid är med och som vakar över oss.Pärlan är kransens början och slut. Denna pärla symboliserar någon som håller allting i sin hand, någon som vill  mig väl.  TRO FÖRUNDRAN TILLIT.

Tystnadspärlorna: påminner om den viktiga tystnaden. att stänga av prestationskrav och bara finnas till. Håll i en tystnadspärla, ta ett djupt andetag, låt tankarna skölja bort, begrunda friden,stanna så länge du behöver.

Jagpärlan:när du håller i jagpärlan, föreställ dig ditt innersta JAG som det vackraste som någonsin skådats.

Doppärlan: att våga börja om på nytt, löften om nåd och förlåtelse, Att se livets god. När du håller i doppärlan ber du för barnet inom dig.

Ökenpärlan: symboliserar motgångar, stunder då livet ter sig som en öken. Vi kan inte undvika ökenplatserna i livet.Att komma igenom vårt livs öknar är svårt. Men vi kan träna oss i att möta och vistas i dem.När vi lämnar svårigheterna bakom oss, upptäcker vi att motgången givit oss något tillbaka. När du håller pärlan , tänk på hur du kom igenom öknen tidigare. Vad får dig att komma vidare?

Bekymmerlöshetspärlan:Livets rastplats. Lugnet ,Här får vi vara utan att göra, inga krav, NJUT. På andra sidan öknen väntar den blå bekymmerlösheten.  När du håller i pärlan förflyttas du till känslan av en plats där livslusten bor.

Kärlekens pärlor är TVÅ: att bli älskar och att älska är livets stora, flödande gåva. Första pärlan handlar om att TA EMOT KÄRLEK, om att vara öppen för kärleken som kommer till oss. Den andra pärlan KÄRLEKEN DU GER, att finnas till för andra och ge av sig själv, oavsett vad vi får tillbaka. När du håller i dessa pärlor tänk på KÄRLEKEN den du får och den du ger.

Hemlighetspärlor: tre små vita pärlor rymmer hjärtats innersta hemligheter.

Nattens pärla:det svarta i livet, ångest och tvivel,rädsla och övergivenhet, det som dränerar livet på kraft och mod. Förtvivlan, rädslan för död , katastrofer.När du håller i Nattens pärla stannar du upp inför mörkret. Kom ihåg att Gud(någon) finns även i den svartaste natt. Ingen är övergiven.

Uppståndelsepärlan:står för godheten seger över ondskan, för hoppet som övervinner oro och rädsla, för livets seger över döden. Natten är över. Morgonen har kommit med ljus och liv. Fridens pärla när vi vilar ut efter kampen.Pärlan påminner om att aldrig sluta hoppas. När du håller i pärlan tänds ett hopp.

Kärlek är inte att få, det är att ge. Det är att uppoffra sig. Och att uppoffra sig är härligt.


Hur lätt är det inte att förväxla uppvaktning med kärlek?! Och det är ännu lättare att inbilla sig att makt är kärlek. I synnerhet att man är älskade av den man har makt eller övertag över. Men kärlek är något helt annat än övertag eller uppvaktning.
Kärleken gör människorna fria från den som älskar dom, och ger dom frihet att besvara kärleken. Kärlek är att sätta andras behov före sina egna utan att klaga. Kärleken är osjälvisk, och den stärker ens självkänsla. Kärleken slipar av våra vassa kanter, gör oss till helare människor, länkar oss sammans med de människor som vi ska gå genom livet tillsammans med.
Att vilja bli älskad är en normal mänsklig drift, den ska vi inte förneka. Och ju mer kärlek vi ger, desto mer får vi. Det självförakt som vi har suttit fast i så länge hindrar oss inte längre. Kärleken inspirerar, både oss själva och dom vi älskar. Den lyser oss på vår väg. Den gör våra bördor lättare, den hjälper oss utvecklas i rätt riktning.


Jag ska inte söka efter kärlek idag. Jag ska visa kärlek. Då får jag tiofalt igen

  

Det var morgonens text, och den träffade helt i hjärtat, den kändes så i rätt tid. Min sponsor och jag pratade om just det här igår, om hur kärleken är och hur man får allt det goda i kärleken att bevaras. Vad jag kan göra, vad jag kan förändra, hur jag vill vara och vad kan ge. För att ha kanalerna öppna och låta allt ske som det gör. Jag har många murar jag kan sätta upp, masker och försvar som blockerar det fina där inne. Det är de som är så fantastiskt idag, att jag kan städa ur hela tiden för att vara ren. Och i kontakt. Ibland lagras det mer än andra gånger, tills ja inte orkar fylla bägaren mera och den rinner över. Och ju mer tiden går så ju mindre lagrar jag där. Sanningen och ärligheten emot mig själv och mitt samvete talar om för mig hur det är. Och idag lyssnar jag på det. Det vägleder mig. Kärlen för mig idag är att lyssna när någon pratar med mig, att inte vara nån annan stans i tankarna eller analysera vad den "egentligen" menar med vad den säger. Att allt kretsar inte kring mig, och mitt liv. Att ge tid till andra, att möta upp människor där dom är, att se människan och personen. Att ta vara på det som är gott. Ge det som gör gott i mig till andra. Våga vara modig när jag är rädd. Våga luta mig emot andra, och ta emot det andra ger mig. Tillåta glädjen och lyckan och vara galen ibland med :D Kärlek för mig är tålamod, acceptans..ödmjukhet. Kärleken för mig är osjälvisk och kravlös. Den är välvilja och kraft!

Vart bjuden hem till Jacob ikväll på middag. Micke hjälpte han med datorn och så vart jag också bjuden. Så himlans mys. Fick en påminnelse ännu en gång, och det sköljde genom mig på vägen in till stan... SÅÅ många otroligt fina människor jag har i mitt liv. Vilka gåvor gud har sänt ut, och vilken välsignelse det är. Det kändes så himlans gott att sitta och åka bilen och reflektera lite. En fredag kväll, sitta och åka till dessa människor, käka och bara ha de mysigt, umgås och bara ha det lugnt... tillsammans... och framför allt lugnet i själen. Det är ju konstigt och fantastiskt härligt att jag blir förvånad varje dag över hur livet är, och hur det utvecklas hela tiden. Jacob hade en skiva hemma som gick... och vilken musik alltså. Dom som följer har ju inte undgått vad musik är för mig. Åh kära nån vilken själa musik... gitarr spel och sång i stämma. Vissa låtar berör så ja ryser, och ja skulle kunna gråta :) Helt fantastikt underbar.



Tackar gud för mitt liv, min tro och dom människor jag möter på vägen <3


Var rädd om dig och våga ge kärlek, vi förtjänar de alla :) Tänk barn så älskade dom är, och den värme dom flesta känner för små nyfödda barn till exempel. Förstå att du med har vart den där lilla en gång, och att du bär det där oskyldiga älskade barnet inom dig.

Vilken dag... å vilka grejjer de händer. Idag satt jag och tänkte på de här med tålamod och acceptans, och hur det ibland bara är enkelt. Och va tacksamt de är när jag "får hjälp" med det när jag känner att ja inte har nå. Va många gånger det har vart enkelt att bara brusa upp eller bränna ur på nån och bara agera å inte tänka på annat än de som känns. Det var bara nånting som flög förbi i mina tankar.

Lyssnade på en låt idag som jag inte har hört... nånting om kärleken. Och i ett stycke i texten så var det nånting om hur kärleken kan ses som en skadad fågel. Att man gärna vill hålla den för hårt, och att man behöver släppa den fri för den ska få testa sina vingar. När man har tagit hand om den så kanske den kommer tillbaka, för den började sin läkning nånstans och de kommer dom ihåg. Hela texten var inte ordagrant så, men jag fastna just vid de och de här blev lite hur den tilltala mig. De känns så sant. De jag är rädd om har jag haft en förmåga att vilja hålla för hårt, och inte vågat släppa taget om de, för jag har inte vetat om de ska finnas kvar. Jag har inte haft nån tillit alls, och vad har hänt med mig om jag har gjort de? Jag har inte haft nånting alls själv.

Det himlans fina jag fick va me om nu på kvällen var att den kille jag träffar, jag skulle sovit hos han nu ikväll. Och har längtat efter han hela dan :) Jag har vart jätte jätte vilsen den senaste veckan å inte vetat nånting vad jag känner eller vart jag står. Och igår så sov ja hos han för första gången på över en vecka...och då känner ja verkligen hur mycke ja har saknat han, hans närhet och att bara vara. Att vara nära, att prata, att skratta...bara hans närvaro! Hur som helst så känner jag att kärleken till honom leder, och den värmer i själen...i kroppen. Så på kvällen så ringde han och så händer det saker i hans liv också så klart, och massa känslor för honom. När det händer massa grejjer för mig så brukar de vara skönt att sätta ord på det till någon som jag kan luta mig emot, och sen brukar jag tycka att de är skönt att få vara ifred med mina tankar och känslor och "hämta hem" själen och bara få vara i allt och läka tills de lugnar ner sig. Så ja fråga han om han ville vara själv och ta hand om sitt och att jag kunde åka hem i sånt fall. Och de behövde han.

Det känns så himlans fint och häftigt att jag kan göra nåt sånt i dag. Det hade aldrig nånsin hänt förut, jag fick panik när jag inte var med mina pojkvänner jag har haft. Och om dom ville ha tid för sig själv eller med sina kompisar om de inte var planerat så fick jag sån panik så ja visste inte vart ja skulle ta vägen. Det gör mig så tacksam idag att jag har det jag har i mitt liv, och framför allt det som bär mig inifrån. Det som får mig att leva som jag gör. Diamanten där inne som får lysa. De som är ännu mer fantastiskt det är att jag ser möjligheter till vad jag kan göra i såna här lägen, när det blir ändrat å inte som jag har tänkt mig. Istället för att bli sur. Som just nu, så får jag må gott i de här och vara tacksam, och imorgon kan jag ta mig ut på min morgon promenad om ja mår lika ok som idag. Det finns bara möjligheter och tillgångar i livet om man vill se det :) De behöver inte va så stort, de räcker med ens inställning till det som är.

Åkte över till min kära Örjan och hans familj innan och va ja trivs där, jag har egentligen 3 hem känns de som :D haha, nää 5 :) Här, hos Micke, Örjan, Nianfors och gemenskapen... jag känner mig hemma nästan vart jag än är :) Kan de vara för att jag har hittat hem i mig själv? :)

Iaf så var det så mysigt för Tilda, Örjan yngsta dotter frågade mig när vi låg på soffan "kan inte vi lägga oss i pappas säng"? Jo sa jag de nappa ja på på en gång för ja är fortfarande dålig fysiskt. Så låg vi där inne och prata och höll om varann. Barn har en helt otrolig förmåga att ge kärlek, och de enkla i livet. Dom är verkligen som dom är! Blir lika förvånad varje dag över barns själsliga närhet för mig.

För att backa bandet ännu några timmar till början av dagen så fick jag ett mess på morgonen, vaknade halv 7 av mig själv. Och när solen skiner så når den min glädje på en gång å ja vill inte sova. Så läste ja messet å då äre en vän som skriver "Jag tänker göra den här dagen till en riktigt bra dag, och jag hoppas din blir riktigt bra :D", och de fick bo i mig idag. Och även fast ja har vart dålig så har jag haft en hur fin dag som helst :) Visst är de väl häftigt? Hur vissa dagar kan vara :) Pratade med Maria i måste ha vart över 2 timmar, så himlans kul. Och så vart jag med i radio för första gången :D hahahahah.

Ja den här dagen har varkligen vart välbehövlig för mig :)

"Det är nyttigare att betrakta andras goda egenskaper och sidor än att fördjupa sig i sina egna dåliga" Det du vill se i andra ser du i dig själv. Du får det du ger <3

Ibland behöver jag bli påmind.... ibland behöver jag stanna upp och titta tillbaka.... ibland behöver jag se tillbaka i backspegeln och minnas hur det var. Det som jag upplever, att gå ifrån en värld till en annan. Så är det nog egentligen inte, för den världen jag upplever idag, den fanns nog innan med. Bara det att jag var inte förmögen att varken, se känna eller uppleva det då. Jag var för fast i mig själv, i mina rädslor, i mitt ego, i min egen uppfattning om hur verkligheten är. Meningen med livet går ju att ha en uppfattning om varje dag, i olika fomer. Med vad jag upplever och är tacksam över. Det som bidrar till helheten i livet, till den jag är och blir. Och där jag är i livet just nu.

De ska gudarna veta va jag tycker att de e svårt ibland alltså. Förnuftet och förståndet finns alltid med, allt som oftast iaf...sen har känslorna ett eget liv. Vi pratar ofta om "världens längsta halvmeter" mellan huvé och magen. Tänk om man bara kunde stänga av knoppen ibland å om man inte tänkte så mycke :) Ibland är det verkligen ett virr varr av tankar och massa frågor som far runt i huvé på mig. Nya saker medför rädsla för mig. Att verkligen känna...å inte tänka känslor.

Just nu åker jag berg och dahl bana igen. Och svaren jag fått förut och erfarenhet utav de förut är att det bidrar verkligen, även fast jag bara vill ha lugn och ro och sinnesro så lär jag sitta kvar i vagnen och åka med tills de e klart. Och hålla ögonen öppna under resan. Och förstå att jag åker inte själv, utan de här är verkligen tillsammans med min inre trygghet som bara stärker mig. Och får mig mer nära livet.

Är tacksam över den dimensionen där inne som får mig att öppna mina sinnen. När jag böjer på nacken, ber om hjälp av andra människor, och kan ta till mig vad andra säger. Dom ord jag blir mest irriterad över när andra säger till mig, som suger till mest i magen, dom sanningarna är oftast mina största tillgångar. Vilka insikter jag får om det jag kan förändra. Vad det än kan vara. Dimensionen som får mig att känna all kärlek jag gör, som värmer min tillvaro och lyser genom mörkret när lampan slocknat en stund. Dimensionen som får mig att våga göra allt jag inte tror jag klarar av, dom får mig att våga ge andra människor kärlek som förtjänar. Som får mig att se och känna det som blir ljummet i hela kroppen...som får glädjen att kännas i varje del av kroppen, som gör att det pirrar i magen :) Som får mig att våga se och erkänna, och vara sann emot mig själv...som får mig att hålla mig i sanningen.

Jag har verkligen mycke att vara tacksam över i mitt liv, som jag har upplevt och som det är. Jag tror verkligen att det finns en större mening med våra liv, å de är inte meningen att vi ska plågas och våndas, ha ångest och känna oro för kommande dagar, å inte se framtiden å ha nå hopp om den. Så var mitt liv förut, för tre år sen. Jag kunde inte ens föreställa mig en framtid. Klart jag hade drömmar då med, men så realistiska var dom inte, å en aning ytliga :P Trodde att bara om jag är smal så kommer ja bli lycklig, eller om jag hittar en snygg pojkvän så kommer ja bli lycklig. Mest dom två grejjerna var lycka för mig. Att ha så många vänner som möjligt. Jag klarade inte ens av att vara rädd om dom riktiga vänner jag faktiskt hade då. Drickandet var en befrielelse för mig, tanken och väntan på nästa rus kunde få mig lugn med. Det var min lösning på mina bekymmer, på de egentligen känslo kaos som fanns i mig. Känslor begrep jag mig inte ens på förut. När jag drack så kunde ingen göra mig illa... och gjorde nån det så gjorde de ändå inte lika ont som att vara utan alkohol i kroppen. Det var bara att dricka mer så försvann de. Jag levde verkligen för bekräftelse förut med, lika där, jagandet efter att nån bara skulle tycka om mig, som jag aldrig kände mig värd ändå. De kunde jag ju ändå inte ta emot. Men de sökandet var de ända ja visste då med. Och tillfredsställelsen just för stunden. Så kortsiktiga lösningar jag har haft förut, som dämpat just för stunden, och återkommit lika snabbt. Tabletter tog även bort ångest och smärta för mig, just för stunden. Andra droger prövade jag i nå desperat försök att uppnå nån annan värld än min egen. Jag prövade nog de mesta för att vara nån annan än den jag var.

Självklart har jag haft galet roligt med när jag drack, har ju såna minnen (ja de ja kommer ihåg iaf) som bara får mig att skratta :D Har ju upplevt hur mycke som helst där med, å ja ångrar ingenting. Eller jo de e klart... men de e samma sak där, allt har bidragit till den jag är idag! Det jag blev påmind om idag...de är hur tomt och hopplöst livet var för mig innan jag häktades.... och den berg och dahl bana jag åker just nu, är ingenting emot hopplösheten ja levde i förut.

Tar med bilden för å visa min skeva uppfattning om verkligheten om min vikt.