En dag som alla andra...
....ja idag är ännu en dag som alla andra egentligen. Känner att det börjar infinna sig energi i mitt liv igen. Lugnet återkommer. Var på arbetsförmedlingen nyss och jag känner mig glad! Min vardag med ett jobb som ger mig känslan av att vara i en destruktiv relation, som mer ger ångest och motvilja än glädje och välmående. Det senaste året, nästan två egentligen har jag känt att jag vill göra nånting annat. Dels av allt sjukt min chef har gjort emot mig och dels för att jag har känt länge att jag vill jobba med människor på ett djupare plan än ytligt i butik. De finns inge finare än total närvaro, och när två själar möts. När jag är med och verkligen lyssnar, och även kan dela med mig av min erfarenhet av livet hittills. Jag har länge saknat känslan av att vakna på morgonen och verkligen se fram emot dagen och vad den har att erbjuda.
Kom fram till det idag på arbetsförmedlingen att jag har mina drömmar kvar :) Och hur nu detta avslut blir på mitt jobb så är jag övertygad om att det är en dörr in till något nytt. Till att följa mina drömmars väg. Ett jobb är en nödvändighet för att ekonomin ska fungera, men för mig är det någonting mera. Jobb består av en så stor del i livet så jag anser att det är en nödvändighet att verkligen jobba med det jag verkligen vill. Strö jobb och sånt skulle jag kunna ta vad som helst, eller extra. Men inte det som är mitt jobb, där vill jag jobba med det jag brinner för. Har LÄNGE velat jobba med tonårs tjejer och inte vetat vart eller hur det ska vara. Nu hoppas jag att jag kommer få gå ut i praktik när/om jag blir arbetslös för att få testa på att jobba inom behandling på ett behandlingshem, det finns flera olika former som jag skulle vilja få prova på. Och personlig assistent är också nånting som jag vill prova på. Det häftigaste av allt det är att verkligen känna att jag tror på mig själv och tycker att jag skulle passa att jobba med det. Just tron på mig själv, det är en kraftfull känsla att känna :)
Målet är praktik just nu som sagt och sen en utbildning som jag också velat göra länge. BTU utbildning. Beroendeterapeut utbilning eller socialpedagogisk behandlingsarbete.
Jag är en riktigt tidsPESSIMIST. "Jag har aldrig tid"....enligt mig själv, och jag är jämt stressad och kollar jämt på klockan med vad jag "hinner" och inte. Så fick ja se lite perspektiv med en tidslinje om vart jag är i livet och vad jag vill fylla livet med...det var inget vi disskutera men det var vad som slog mig då.
Det är dags att börja leva igen och följa hjärtat och förverkliga mina drömmar :)
Vackra vi är ;)
Vill tatuera, kanske inte just den, men på sidan å nå liknande :)
Tilda somnade en lördagskväll UNDER bordet :) haha.
Våran FINASTE Shiela :) <3
Så himlans skön dag....
Efter två veckor i en, som det känns, evig bubbla så känns det som att den börjar avta! Gud va me saker de har hänt den senaste tiden.
Har haft en jätte fin dag med min familj idag. Vi åkte ut med Tilda på ridning i morse. Hennes andra gång bara. Jag fick vara med och leda. De fick mig att minnas tillbaka till när jag själv var sex år och började rida :) De är de som är så himla fint me att få vara med ungarna. All min egen resa och alla minnen ifrån min egen uppväxt som blir.
När vi kom hem ifrån stallet så tittade vi på en film allihopa. Örjan å jag somna...och Emil försökte länge hålla mig vaken utan resultat :)
Sen efter massa mys i soffan så tappade jag och Örjan upp ett bubbelbad och bara rådde om varann. SÅ välbehövligt! Jag har verkligen uppskattat min man idag, och min familj. Och de känns så gott att kunna njuta av tiden utan att de behöver hända en massa. Närvaron av deras själar är de som har fyllt mitt kärleksrum.
Har hållt på i några dagar med att pussla ihop en minnesfilm till Liv. Jag kan inget om sånt där å program å sånt...men jag fick ihop ett och de är jag nöjd med. Har verkligen känts som att jag är med henne igen...å fy va jobbigt det vart igår när jag for in till stan. Önskar verkligen av hela mitt hjärta att hon kunde komma tillbaka :(
