Hmm...
Olycklig kärlek...
Älskade människor
Jag bara älskar min familj, mina vänner, dom fantastiska människor jag har i mitt liv <3
Vaknade i rullsand i morse, sovandet i husvagnen var inte lika mysigt som jag kommer ihåg :P Varmt och kvavt var de. Vi låg ju sex stycken i husvagnen å så hade jag mitt hjärta brevid mig som jag ville trycka ner under en kudde för han låg å snarka som en tok i mina öron...å min pappa låg i andra sidan husvagnen å drog sina timmer stockar. Haha. Sa åt ungarna igår att ingen kliver upp förns ja har vaknat :D Ville få sova ut.... å ja va den som vakna först :) Gick ut me hunden och fick starta dagen ifred, de va skönt. Satt ute å spela gitarr å mös för mig själv tills resten vakna. Så himlans mysigt å bara sitta och prata, pappa å Örjan satt å plinka lite på gitarren, å ungarna va med. Camping livet och känslan älskar ja :) De tar mig tillbaka till glädjen som liten, å hur mysiga sommrarna har vart när vi har vart ute. Sen åkte vi ner till Våla, skulle vart me brorsan på hund tävling men den hann bli klar innan vi kom iväg neråt. Så dom åkte till farmor istället så vi hann träffas en stund.
FY SJUTTON VA HIMLANS MYSIGT VI HAR HAFT DE. Å gud va ja har njutit...och vart och är så otroligt tacksam! Människor i min närhet är underbara att bara se och studera, så fina dom är. Och många gånger när jag är hemma i Våla med min familj så känns saknaden så stark, och jag blir ledsen när jag åker. Slits mellan att vilja vara med dom och ändå vilja vara där mitt nya hem är. Älskar och saknar min familj så mycke, och jag gör de så gott som varje dag. Är så tacksam över att kunna känna den här kärleken till dom, å att jag känner mig älskad också. De behövs inte så mycke. Min farfar såg så glad ut också, hans ögon var glada, och han lös hela han. Och jag såg att han njöt. De värmer min själv och gör mig glad.
Kände mig ledsen när vi åkte ifrån pappa också...känner fortfarande jätte mycke saknad efter alla. De som har vart skönt idag de är att mamma prata om att hon skulle komma upp på semestern, å de är faktiskt inte bara jag som ska åka neråt heller, dom kan komma upp dom med :) Och jag längtar så efter att dom ska få komma upp till min familj också :)
Innan vi lämnade Gävle åkte vi för att träffa en vän... livets väg förde oss dit. Är tacksam över de mötet...och så ledsen med. Över hur denna sjukdom gör vansinne i människo livet. Lögnens sjukdom är var de är! De gör ont att möta en människa vars värde för sig själv har försvunnit, glömts bort...det värdefulla i livet vinner inte över kraften till drogerna. Inte just nu. Och de ända jag kan göra är att be med hela mitt hjärta om beskydd för henne, och kraft att hitta tillbaka!
Jag och mitt hjärta satt hela vägen hem och pratade..om livet och det vi får uppleva, känna och se. Är så fylld av tacksamhet av att dela livet med honom <3 Jag kände mig inte halv innan...men jag är fylld och hel tillsammans med honom. Och framtiden står öppen med förväntan :) Du är verkligen allt jag nånsin kunnat drömma om <3
Tankar inför dagen!
Det finns två dagar varje vecka vi inte ska oroa oss för, två dagar som ska hållas fria från oro och onda aningar. En av dessa dagar är gårdagen med dess misstag och bekymmer, dess fel och brister, dess smärta och plåga. Gårdagen är alltid bortom vår kontroll. All världens pengar kan inte skaffa tillbaka gårdagen. Vi kan inte göra en enda handling ogjord. Vi kan inte ta tillbaka ett enda ord vi sa. Gårdagen är oåterkalleligt borta.
Den andra dagen vi inte ska oroa oss för är morgondagen med sina eventuella motgångar, sina bördor, sitt stora löfte och kanske enkla genomförande. Morgondagen är också utom vår omedelbara kontroll. Morgondagens sol kommer att gå upp, strålande eller bakom en molnslöja - men den går upp. Till så sker har vi ingen del i morgondagen, ty den är fortfarande ofödd.
De återstår endast en dag - idag! Vem som helst kan utkämpa en dags prövningar. Det är bara när du och jag adderar bördan med de här två förskräckliga evigheterna, gårdagen och morgondagen, som vi bryts ner. Det är inte dagens upplevelser som driver oss till vansinne. Det är samvetskvalen eller bitterheten över någonting som hände igår eller fruktan för vad morgondagen kan medföra. Låt oss därför göra vårt bästa för att leva
en dag i taget
...
"They say in heaven love comes first...
...We'll make heaven a place on earth"
Du är allt
Du är allt jag nånsin önskat Du är allt jag nånsin drömt Du är den som får mig minnas Alla drömmar jag har glömt Och du är den som får mig hoppas Du är den som får mig le All min kärlek får du bära Hela livet vill jag ge För du är där när ingen ser mig Du är där när stormen yr Du är där när natten skrämmer Och du är där när dagen gryr Jag vill alltid ha dig nära När som åren läggs till år Och vad livet vill oss lära Är att framtiden är vår När som klockorna har stannat Och tiden tycks stå still Och man inte vågar säga Det man längst i hjärtat vill Då ska vi ta varandras händer Då ska vi minnas denna dag Och förstå vad som än händer Är det alltid du och jag För du är allt jag nånsin önskat Du är allt jag nånsin drömt Du är den som får mig minnas Alla drömmar jag har glömt Och du är den som får mig hoppas Du är den som får mig le All min kärlek får du bära All min längtan vill jag ge Ja, all min kärlek får du bära Hela livet vill jag ge
Tacksam dag <3
Lika med min storebror med, han berättade jag för idag med. Och han tyckte också att det var bra och han vart också glad för min skull.
Morgonen har vart så fin idag. De är verkligen lycka att somna brevid dig, och vakna upp och se dig och känna kärleken som bomull i hela själen. De är harmoni. Vi låg å pratade och de är de som är SÅ himlans fint med. Att möta upp varann, i tidigare sår och skador...att förstå och vilja se annorlunda på dom erfarenheter som har vart. Att se med nya ögon, och lämna gammalt bakom sig. Med tid, tid att läka på ett nytt sätt. Jag är inte rädd för att de ska bli som i tidigare relationer, för våran är redan byggd på ärligeht, sanning, tolerans, acceptans, ödmjukhet, tro och tillit. Kärlek när vi egentligen inte vill eller klarar av så är de den som leder i alla handlingar. Osjälviskhet och hänsyn emot varann, omsorg för oss själva och varann. Humor skratt och glädje...
Sanning och lugn...kravlöst och allt bara är!
Jag älskar dig och jag älskar din kärlek du ger mig.
Maria, jag tycker om
våra små supéer med tända ljus.
Och visst njuter jag av att lyssna
till din poesi i ditt mörka hus.
Men säj aldrig mera åt mej
att jag är nåt du måste ha.
Och säg aldrig mera
att du betraktar mej
som din egen man.
För jag blir aldrig din,
du blir aldrig min
Man kan inte äga varann.
Maria, du får förlåta mej
men du kan inte jämt va med.
Ibland är två en för många
när man bara vill va ifred.
Det är inte nåt personligt,
det är bara så det är.
Och jag är ingen fågel
som du kan hålla fast i din lilla hand.
Nej, jag blir aldrig din,
du blir aldrig min
Man kan inte äga varann.
Maria, du gråter.
Maria, varför?
Maria, att jag ska gå iland
med att ensam berika dej
är väl ändå lika orimligt
som att du kan va allt för mej?
Det finns ju så många sidor,
så många behov man har.
Jag älskar dej men jag vill inte
stå här ensam om du försvann;
Så jag blir aldrig din,
du blir aldrig min
Man kan inte äga varann.
Förstår den texten, och den är så sann!
Himmlens alla stjärnor i din själ....
Fick en låt idag av människan som bara står med mig i alla stunder i mitt liv...och bara älskar med öppen famn hela tiden, även när jag som minst förtjänar det.
Gud ska veta att det är svårt ibland...de är verkligen jätte svårt att tillåta mig det finaste jag kan få. Att låta mig bli älskad för den jag är...utan krav och med brister. Jag är verkligen accepterad precis så som jag är... HELA tiden. Han försöker inte ändra mig, han litar på mig, innerst inne är han alltid trygg, han ställer inga orimliga krav, och hur illa jag än beter mig emot han, hur mycke jag än tvivlar, hur rädd jag än är....så möter han alltid upp mig...med öppen famn. Hans rädslor tar inte över heller...och han blir inte arg...han bara står kvar och har tillit i allt. Det som jag glömmer bort.
Tänk va svårt de är med sann kärlek. Att kunna ta till mig den. Jag känner den helt och fullt och litar på den. Ändå finns de en del i mig som blir äcklad och inte klarar av den. Rösten säger i mig "du får inte tycka om mig" du får inte! DU FÅR INTE. Och den motviljan försöker stöta bort allt de fina...för jag klarar inte av att ta emot kärleken ibland. Varför är det så?
Längst inne i mig själv så finns inga tvivel. Där känns allt rätt, och de är som att hitta "den där". Jag vill inte att han ska va i den åldern han är och i skalett utåt... men de är ju de som är de allra finaste. Att hitta den där tvillingsjälen som är helt rätt för mig. De har han ju vart innan, vi har lärt känna varann i 3 år och är verkligen min allra bästa vän utan att ha en aning om att de skulle bli så här. Allt de yttre, och hur skadad jag har vart och är i de, de faller isär liksom. De bryts ner och omvärderas. Och allt de vackra och fina blir ännu större på nå konstigt vis. Jag behöver inte se och tänka vad jag känner, jag behöver bara lyssna inåt och känna då har jag svaren.
Är tacksam över den här tiden när jag får skriva, jag behöver den här oasen att få uttrycka och sätta ord på de som finns i mig, och få lyfta fram det som är jag. De här är en del av bränslet jag fyller min själ med. Jag delar med mig av min själ här.
"Du har solen i ditt hjärta, du har himmlens alla stjärnor i din själ"...låten som jag fick... de är en av text raderna...den är sååå vacker, så otroligt fin! Jag är verkligen älskad, och jag älskar! Jag har alltid velat ha en låt :) Och jag har velat träffa någon som spelar gitarr, obetydliga ytliga saker men som har slagit in ;D Glädjen i och hur betydelsefull musik är, de delar vi verkligen :) Vi delar mycke, och de finaste är att vi delar verkligen livet och hur vi vill leva livet, och de har vi gjort i flera år redan. Hur vi vill vara som människor, och låta kärlek och ödmjukhet emot sig själv och andra leda och göra gott. Vi har egen och delar kärlek <3
Nu ska ja lägga mig å titta på en film å mysa ner mig i famnen hos han som jag älskar :)
Den jag älskar...
På nå konstigt sätt så är det som att hitta hem! Och två själar får ro.
Har så mycke rädslor för vad folk ska tycka och tänka, och dömmande. Och just nu... och många gånger... så är de helt ovesäntligt! Dom som dömmer eller tar avstånd får vara deras val. Den kärleken jag känner och som är... den tar mig förbi allt det!
Mina rädslor för andras tyckande får mig att rygga tillbaka för de finaste som går att känna...och de är total kärlek! Och de vill jag inte...
Jag har drömt om de här...allt som han inte är egentligen...så är han helt och hållet den som är rätt för mig <3
Så himlans skön lördag :)
De händer mycke i mitt liv, och de känns som att de bara small till för några veckor sen, och ännu en gång en helt ny värld bara öppnades. Konstigt och märkligt.
Det har gått lång tid som jag inte har skrivit... skriver inte bara här, skriver massa som jag inte lägger ut på bloggen med. Och nu idag...just nu...då kände jag att nu är det MIN tid :) Den är viktig...jätte viktig för mig. De är jätte ovanligt att gå ifrån att vara med mig själv och ha jätte mycke egen tid till att i princip vara upp i andra hela tiden. Att inte va själv på kvällen, på morgonen... efter jobbet...de är sjuttsingen svårt ibland för mig. Och de är svårt att acceptera andra när jag inte har acceptansen för mig själv. De är ovanligt att vara två!
Mitt liv innehåller så himmelens mycke fina saker och jag är såå tacksam över det <3 Tacksam över det jag får och det jag vill ge! Att mitt hjärta är fyllt av fin kärlek som slår för många fina människor.
Nu väntas grillning och bara en lugn kväll :)
Nya tatueringen :)
Vila tryggt...
Underbara vackra låt!
Ännu en fin dag går emot sitt slut :) Imorgon ska ja tatuera mig igen, på fötterna den här gången :) Frida har precis gjort de, och Sanna & jag ska också göra de :) <3 En kompis grej som får symbolisera oss :)
Är så tacksam över dom människor jag har i min närhet! Jag är trygg, har känt mig så trygg inifrån den senaste tiden, och lugn även i förvirring. Och fylld av MASSA kärlek <3
