lindatheresegustafsson

Gud jag försov i morse (a) :) Liiite skönt var det faktiskt. Ställer alltid klockan på 06.20 för att gå ut och gå. Vaknade 07.20 av nån anledning, inte likt mig. Första gången när klockan ringde så var jag halv vaken innan, kände väl på mig att det var dags att gå upp, stängde av väckarklockan och slumra om tills mobilen skulle ringa...bara det att jag slumra lite väl hårt då ;) vart inge stressad när jag väl vakna ändå, fanns ju massa med tid ändå, och den tiden jag vakna brukar jag vara tillbaka inne efter promenix. Och liiiite skönt var det att få sova med :P

Jobbade bara tre timmar, och den tiden bara försvinner ju. Gick jätte bra den tiden jag var där, och solen har ju lyst idag och den fyller mig verkligen med energi och glädje!

Efter jobbet så var jag in på blomster affärn och skulle kolla efter blomster arrangemang (hur det nu stavas) till Livs begraving... Alltså jag bara gör allting som "man gör" runt en begravning, men det känns så sjukt overkligt. Planera till  en av mina bästa vänners begravning. Alltså så många gånger som vi har pratat med varandra och blivit berörda när nån försvinner som man känner till....och nu är det Liv som är borta :( Tänk om vi hade vetat förr hur det skulle vara nu. Alla minnen vi har, halva livet har vi delat liksom. Och ibland bara hon och jag emot världen, haha gud vilka tokigheter vi har gjort. Är så sjukt tacksam för alla minnen, kan ibland tycka att det är synd att jag har vart så jävla borta, för jag minns liksom inte allt. Men det var en del av hur det var förut. Sitter och lyssnar på the pussycat dolls nu och är tillbaka i Härnösand med henne. När jag åkte dit efter att det tog slut med mitt ex, och bodde där en vecka. Liv ville alltid väl och hade alltid tid med att finnas, och gjorde alltid vad hon kunde för att få en att må bättre. Hon brydde sig alltid om en, och visade verkligen hur mycket jag betydde för henne. Tänker på vilken styrka vi ibland kunde ge varandra att skita i världens alla killar, det som bara gjorde ont. Och hur vi fanns för varandra, och bara brydde oss om oss :) Jag har skrattat så sjukt mycket tillsammans med Liv, alla dessa barnfilmer, ice age :) Haha, och syd :) Hajjar som hajjar. Och när Liv imiterade det dom sa i filmerna. Våra "inside" skämt, tiderna på news, i kungsängen...på alfons (tror det hette så då) ...all tid tillsammans...även fast hon flyttade till Boden så var vi ändå lika nära. dom gångerna hon kom hem och hälsade på...när vi var i Sala... I skolan, lastkajen, laksjön...hos Sarah...limmon....

Kommer ihåg en gång när Liv bodde i Boden när hon kom hem, det var också när det hade tagit slut me mitt ex, så åkte vi in till stan. Och poppade Anton & Affe haha. Så kommer jag ihåg att hon sa att guud vad jag mår bra nu! Satt och flamsa runt i bilen som nå fjortisar, men så jävla kul vi hade :) Fy faan vad det gör ont när jag ska möta verkligheten idag, med allt jag har fått uppleva med Liv. Att hon är borta :'(

Och helgen jag var till henne i December är jag så sjukt tacksam över. Tänk om vi visste då med att det var sista gången vi skulle få träffas i den här verkligheten iaf. Filmade när hon hjälpte mig att skotta bort all jävla snö ifrån bilen, det är det sista jag fick se av henne i verkligheten. Och hon skrattar på filmen :) Så himlans gott att höra hennes skratt!

Ibland sitter jag och ringer till henne mobil iaf...utifall att hon kanske skulle svara...och när jag hör att det ringer så kan jag ibland tro att tänk om det är Liv. Det är så jävla svårt att ta in det här, och acceptera att hon är borta. Hon försvann för tidigt, det var så himlans mycket mera som hon skulle få hinna med, som vi skulle få hinna med. Kommer ihåg att när jag var hos henne så tyckte jag att Constantin såg läskig ut, vet inte varför men jag tyckte det. På fredan när jag kom till henne efter att vi hade ätit och suttit och pratat och få landa lite så satte vi oss vid datorn och kollade igenom alla kort, och alla bild minnen som vi har tillsammans :) det var ju nånting som Liv älskade också, att minnas tillbaka den "gamla goda" tiden. Hon visade även vad hon hade gjort den tiden jag var borta, min tid under behandlingen. Vi gick verkligen igenom hur mycket som helst, livet hur det var, allt vi gjort, det vi missat och hur det är nu. Allt! Constantin vart arg senare på kvällen, han kände sig väl utanför och vart svartsjuk. Jag tycker att det är så obehagligt i såna situationer så jag gick ut och rökte. Sen kom Liv ut, och var nedstämd. Hon tyckte att han borde förstå att vi hade så mycket att prata om, det var liksom första gången hon och jag träffades på över 1 år.

På söndan så vart hon sjuk så jag hämtade henne ifrån jobbet. Och var bara hemma, åt gott och kollade på två filmer som hon köpte. Helt värdelösa :) På måndan skulle jag åka hem egentligen, men vart kvar en dag till! Fatta det då! Vi fick en extra dag tillsammans...som vi bara var hemma. Constantin var i skolan och Liv och jag var hemma med varandra, och bara mös :) Hon var ju sjuk med, så vi låg i soffan och prata hela dan. Strömlöst var det med. Sen ...aa....det var sista gången....

Liv, jag älskar dig så himlans mycket..om du bara visste hur många det är som saknar dig. Och hur älskad du var/är. Om du bara visste....

Gud vad långt det här blev...har bara skrivit allt som är i mig. Ska iväg på IOGT ikväll på taco och trubadur kväll :) Ska bli så himlans trevligt. Och jätte kul att få träffa Örjans barn igen med, det ser jag fram emot :) Imorgon ska jag jobba på förmiddan, sen blir det konvent. Det ser jag också fram emot jätte mycket, saker som gör mig gott i själen. Och fyller mig med kraft.

Ha en trevlig helg, och var rädd om er! 

Gud vilken skön dag jag har haft idag :) Redan från morgon igen. Alltså det är så himlans fint när solen är på väg upp, och den går upp precis när jag kommer tillbaka från min promenad.
På jobbet har det gått riktigt fort, jobbade bara 3 timmar. Och dom timmarna var effektiva, vi håller ju forfarande på att gör om i butiken och det är riktigt kul. Och när allt blir klart så kommer det bli så fint! Under dan så tänkte jag " kan det inte komma in lila gardiner med nå grått i ", så jag kan passa in det hemma, har ju mycket grått i min lägenhet, i vardagsrummet iaf. Så var det precis det som kom in också :) JÄTTE fiiina! Så jag slog till och köpte prynadskuddar för att få in färgen mera i rummet, och en liten duk och en pläd. Ska göra om antingen på fredag innan IOGT lr på söndag. Gud så kul! Lägger  upp kort sen om jag fattar hur man gör :D haha.

Efter jobbet så sken solen, det var varmt och kändes verkligen som en vårdag, helt underbart :) Gick till bilen och satte på mig solbrillorna och åkte ut till Örjan i Forsa på en lunch :) Helt fantastiskt att få fyllas med glädje, som känns ända in i hjärtat. På vägen dit i lycko känslorna så slog det till igen att Liv är borta :( Tänk vad sorg och glädje ligger nära varandra! Blev att minnas henne och sakna henne, det var hanterbart, men känns så förbannat tråkigt och gör ont att jag inte kommer kunna prata med henne nå mera :( att jag inte får träffa henne igen, och att hon inte fick mera tid i den här världen.

När jag kom hem så fixa jag matlåda till imorgon och betalade räkningar, alltså jag är väldigt positivt överaskad över min inkomst den här månaden. Trodde det skulle bli mycket värre med tanke på att jag var borta två veckor ifrån jobbet. Men det kommer absolut att funka ändå! Nu ska jag iväg in och gympa :) Blir så inspirerad av mina vänner som tränar och tar tag i det dom vill förändra :) Så jag tänkte ta tillbaka dom rutiner som jag mår bra av, en del är träningen :) Så trött på att vara i min kropp med, vantrivs så fruktansvärt ibland. Det är ju ännu värre när jag inte mår bra. Vet att jag behöver ta hand om mig, och gå inåt, det är där jag har min förnöjdsamhet och jobba med mig själv. Men jag kan faktiskt göra det jag kan för att förändra det yttre med :)

Må gott, och var rädd om dig själv! Och kom ihåg att DU är värdefull som DU är!

Ja det kan ju kännas så ibland. Och tiden har gått sjukt fort på jobbet idag. På förmiddan var det segt, dåligt med kunder och inga varor. Sen kom våran butikskommunikatör. Sen hade vi fullt upp, och det ser ut som ett bombnedslag på jobbet. Det är kul också när vi gör om, det är som att hålla på med flytt och inreda lite hela tiden :)

När klockan ringde i morse så ville jag som vanligt inte gå upp :S Gaaa, så trött jag blir på att tycka synd om mig själv det första jag gör :) haha. Fick säga åt mig själv att GÅ UPP LINDA . Som det har vart förut så låter jag min egenvilja ta över redan från start, under december när jag slutade gå på morgonen. Redan då så får ju lättjan ta över. Behöver ta tillbaka mina rutiner som jag mår gott av, och jag tycker verkligen om morgonen när jag får gå och lyssna på morgon radio, ta en morgon cigg och gå upp och duscha sen :) Och bara ta det lugnt innan jobbet när jag fixar mig å så.

Nu när jag väl är hemma så har jag bara hunnit göra mat, prata i telefon, fixa räkningarna...och nu....andas! Tillbaka till rubriken....känns som att jag har dåligt med tid! Brukar tänka på  mina vänner som har barn och familj när jag är stressad över mitt eget liv och att hinna ta hand om mig själv...herregud jag har ju hur mycket tid som helst egentligen, jag har bara mig själv ju.

I all smärta med morfar så är det SÅ mycket stark kärlek! Det är så fint. Att få vara med en människa som är på väg till andra sidan och det som händer... den kärleken och allt det fina... tackar gud för det . Min fina morfar, och min fina familj.

Om jag bestämmer mig för att ta ansvar, och göra så gott jag kan. Och vara i nuet...så blir det bra! En dag i taget!

Jag kämpar verkligen för att klara av allting just nu, så känns det idag. Imorgon vet jag ingenting om.

Hade en bra dag igår, och det var & är så otroligt tacksamt, och så himlans välbehävligt. Att hinna ladda och fylla på med kraft, för det behöver jag verkligen nu. Mamma ringde innan jag skulle sova och berätta att dom tror att det är dom sista dagarna för morfar nu. Han bara spyr & vill inte längre själv. Vilken äcklig sjukdom cancer är! Förgiftar honom helt, och det finns ju ingenting som går att göra. Gör så ont att han ska behöva lida så här, och må så dåligt till det sista liksom. Så svårt att förstå att  han är så dålig med, han var ju pigg för ett halvår sen. Och han var hemma för en månad sen. Det är svårt men på dagarna på jobbt så måste jag släppa allt så gott jag kan, mitt bemötande och hur jag är jätte viktigt för kunderna, och där måste jag göra ett bra jobb. Sen när jag kommer hem så sätter allt igång...så vart det idag iaf. Fick veta datum för Livs begraning igår också så allt med henne satte igång igen också....

Det är svårt att leva ibland...just nu. Det kan vara svårt allmänt annars också, beroende på hur mycket jag själv krånglar till det, lr inte accpeterar mig själv och andra så som jag/dom är. Saker och ting förändras hela tiden, och det här är något jag aldrig har upplevt. Jag har verkligen blivit berörd när andra har misst sina anhöriga, och lidit med dom. Nu vet jag hur det känns! Och det ger mig också en annan förståelse för andras sorg, och det andra har gått igenom i sina förluster.

För övrigt på jobbet så har min inspiration vart bra idag :) Chefen och jag slog våra kloka huvén ihop och spåna fram ideér, och jag gjorde där efter. Och det vart bra tycker jag, och chefen var också jätte nöjd. Det är så himlans kul med mitt jobb att få testa nya saker och skapa när som sagt inspirationen är med. Vårens mode färger på både inredning och kläder är ju bara så himla mycket Linda som det kan vara :) Älskar färger, pastell och starka färger. Passar mig utmärkt, och jag blir glad av färger, det är uppiggande. Jag har några veckor framför mig med mycket jobb, och bara måste klara av allt, och det kommer jag göra med. Min inställning och hur jag tar hand om mig själv är viktigt! Jag är faktiskt viktig i mitt liv idag, om jag inte är rädd om mig själv så kommer jag bli full igen.

Nu ska jag ta och göra mig en smoothie och kolla på Sveriges värsta bilförare :) Haha, vilka människor! Hon den blonda tanten som har sin son med, hahaha hon är ju bäst! Det finns folk till allt!

Bara för idag kan jag vara nöjd att jag har gjort så gott jag har kunnat!

Jahapp då tänkte jag blogga igen då :)

Var ute på promenad och när jag börja närma mig hemma så kände jag bara att jag har mycket att dela med mig av, mycket i mitt liv, vad som har hänt och vad som händer i mitt liv. Hur jag lever och vad som får mig att leva och verkligen LEVA också. Ingen aning om hur jag kommer att välja att skriva och dela med mig heller, det visar sig helt enkelt :)

Just idag är det ett bra tidsfördriv också, kan lätt bli långtråkigt att vara hemma, när jag är ledig. En dag är jätte skönt att vara ledig, två med ibland. Sen brukar jag kunna tycka att det blir drygt. Hinna med & tvätta & städa gör jag ju på en dag. Göra sånt som jag inte annars hinner med riktigt, men det tar oftast bara en dag så är allt gjort :)

Jag åkte ut till nian igår (där jag gjorde min behandling), det kändes så himlans gott när jag kom hem. Så mycket kärlek och trygghet jag har där ute, och få tömma ur och fylla på med nya krafter. Kände mig så tacksam när jag åkte hem, och nöjd över beslut som jag tar. Har så svårt att veta hur jag ska göra i all sorg...jag har aldrig vart med om att förlora någon nån gång. Nu finns det inga facit på hur man tar hand om eller går igenom sorg, alla har var och en sin egen, och sin egen process och bearbetning. Jag gör iaf det som känns rätt att göra, just när det kommer. Och försöker verkligen att tänka mig för och hålla reda på mig själv i allting också.  Det är svårt med alla känslor som finns i mig ibland, det blir så himlans mycket. Det är inte bara sorgen över att aldrig få träffa eller prata med min vän igen, eller att morfar är på väg bort... världen stannade liksom upp efter allt med Liv. Och det är så svårt att se och förstå att andra fortsätter leva. Jag har vart arg på människor också, just att dom är glada och fortsätter leva. Dom bitarna som jag saknar i livet just nu. Och som alltid så känner jag mig alltid dum när jag får "dumma" tankar om andra. Även fast det inte handlar om dom som personer.

Det är svårt att låta känslor vara i mig ibland, utan att säga till mig själv att jag är fel.