lindatheresegustafsson

Älskar den här låten :)
Åh ni må tro att de finns mycke kärlek i den här själen :)

En fin dag är till sin ände, och kvällen blev mycke mycke trevlig :) Gud va ja älskar glädje och mod! Att fasiken våga leva livet och göra det som jag vill, som ja förut aldrig för mig liv hade vågat göra. De är en vinst varje gång jag gör det!

Vi hula hula till afrikansk dans idag, me bångo trummor (undra om de heter så?) :) Guuuud va kul de va! Fullt med folk i lokalen å ja tänkte nästan inte alls på att dom satt där och kollade, vi var så helt inne i dansen och glädjen :)
Tack Jacob för ditt mod att kliva upp :)

Är så himlans tacksam med, över den kraft jag får...att vara närvarande och kliva ur själcentrering och tankar, eller fastna i nå känslor. Utan bara vara jag och bara leva! De är underbart :)

Natti natti <3

Imorse när ja vakna så vakna ja ännu en gång ur en händelserik dröm, och konstigt, och några få sekvenser som fastnar. Men ändå känslor.
De sista jag vakna ur var att jag hade tröttnat på en tjej som aldrig gav sig, så jag slog henne...jag slog och slog för ja var så frustsrerad över de hon gjorde, å att hon inte lyssna. Den känslan kommer jag ihåg, för så har jag gjort i verkligeheten. Och de är ingen härlig känsla att göra illa andra människor fysiskt så. För mig speglar drömmen verkligheten för mig, och hur hård jag är emellan åt på mig själv. Och hur jag slår ner på mig själv. Det blir så tydligt, när ja inte accepterar och har dom där orimliga kraven jag har lärt mig nånstnans för att inte göra fel för å inte bli lämnad.
De var ett lejon och en tiger med i drömmen också, som var lika stora som elefanter. Skit konstiga såg dom ut :) Men jag var trygg med dom, dom var kraften. Så var det en tidsvåg, eller vatten som var på väg att skölja över dom, men de lyckades inte. Sen är det människor ifrån tidigare som fanns med också, som jag mötte. Och Sandra Lennartsson var den första ja tänkte på i morse? Nånting med dig var det.

Aah mycke märkligt va mina drömmar säger mer än bara att de är en dröm, inte alla gånger så klart, men ibland säger som verkligen mer :)

Har inte tänkt nå speciellt på att de är valborg idag, och vad den här dan har haft för betydelse för mig innan. Förns i morse... då allting kom. Och mina tankar har gått åt alla som kommer dricka idag, dom som tar sina första fyllor, dom som är i sitt race redan, som kommer göra saker dom ångar imorgon. Som hoppas på lycka som kommer bli besvikna. Som söker nånting och önskar att livet vore annorlunda än det är. Alla slagsmål, fyllekörningar och alla barn som glöms bort när föräldrarna tycker att de är viktagre att dom just gör allt de där!

Åkte in på möte efter promenaden, å de e ja jätte tacksam över :) Vilka fina och häftiga möten de blir, med människor :) De slår mig ofta så mycke ja missa förut, när jag var så rädd för människor.
Sen åkte ja ut till Maln, badet vid havet i Hudik :) Satte mig där och spela gitarr, och bara meditera. Alldeles lugnt på vattnet var de, lite blåst...men mest bara lugn och ro. Vädret var är inte lysnade, men ändå så är det vackert :)  Lite halvpinsamt stundsvis var de att sitta där själv och spela och sjöng gjorde ja me :) Men vilken frihet att tillåta mig att göra de :)

                                                 

  
                                       
                                     


Det jag hörde förut, var bara lögnen, och det negatvia! Och missade helt det goda och fina som är. Idag ser jag och hör på ett annat sätt <3

Nu ska ja unna mig en skön dusch, och sen iväg och fira Valborg på IOGT :) Sen kase vid köpmanberget och goda vänner <3 Önskar er en värfefull kväll !

Den här är underbar <3

"Den sanna kärleken innebär frihet, kärleken i och till livet!"

Vaknade innan klockan i morse igen, när ja titta på klockan så blev jag glad över att jag slapp vakna av klockan så jag klev upp och gick iväg ut på promenaden. Solen sken men de båste fasiken rätt kallt. Gjorde mig klar för jobbet och hade massa tid över. Så jag åkte över till Örjan och ville ge han en kram. Han fick åka in på akuten igår med ambulans. Vi pratade i telefon igår när han var ute i stallet där Felicia har sin häst. Så var han lite uppstressad och nervös och de känner ju hästen av. Först fick han en knock i huvé när vi prata, så hörde ja på han att han vart ännu mer uppstressad, å så small de till igen så säger han "Aj shit hon spräckte skallen på mig jag måste lägga på". De sa han lugnt. Jaha tänkte ja, han spräckte väl läppen eller nå. Sen fick ja mess av Sandra så säger hon att de är ingen fara med Örjan, att dom var inne på akuten och att ambulansen kom, och att dom skulle höra av sig sen. Så blev de så sent så vi prata aldrig igår. Så då ville ja åka över till han idag. Han fick sy i ögonbrynet, och när jag såg han så fick ja en chock, såg ju ut som att han hade vart i värsta slagsmålet :P Och bloden hade bara sprutat när de hände.







Var så mysigt att åka över när ja hade tid med de innan jobbet, så vi satt å prata i sängen och sen käka vi lunch ute :) skit mysig tid :)

Nu på kvällen så har ja lyssnat på lite låtar och reflekterat, inte analyserat :) Låtar tar mig tillbaka i upplevleser, och jag är jätte tacksam över de ja har vart med om. Och alla fina stunder mitt liv är fyllt med <3 Satt ute och rökte och de regnar här ikväll, och de luktar verkligen sommarkväll :) Fy så himlans myyys :)

Tog beslut i morse om att bara var i den här dagen,  å låta gårdagen och dagen innan de med vara passerat. De som jag fastnar och funderar över. De tar bara energi att fundera på sånt jag inte förstår iaf, och min erfarenhet är ju att med tiden förstår jag. De är tiden till det, jag behöver ha tillit och fortsätta leva i nuet :) Så kommer allt av sig självt :)

Bestämde mig för att ha en kväll med mig själv och bara ge mig den tiden, utan att behöva vilja vara med överallt, och ifrån mig själv. När ja inte uppskattar tiden jag har,  klart jag blir missnöjd då! De är inte en självklarhet varje dag att jag tycker om mitt eget sällskap, och är hellre med vänner. Idag kändes de bara fint att ge mig den tiden. Har färgat håret och ögonbrynen och ligger här å luktar allmänt gott :) hih. Nyduschad och insmord, köpte en ny prafym idag så de ja luktar jätte gott :) Älskar lukta-gott grejjer ja :)

Själen mår bättre av kärlek och ömhet, å för mig är de inte genom andra, ja behöver ge mig själv den...annars kan ja varken ge eller ta emot all den kärlek jag får av människor i min närhet!

Unna dig själv bara en grej du tycker att du inte har tid med, de är kanske just den tiden du behöver för att känna att du har tid :)

Du frågade förut en gång om det var nånting jag ville säga dig...med texten, du hade inte tänkt och lyssnat på texten innan...förns då.
"NÄÄÄEE"sa jag....
Men de är väl klart att texten säger nånting mer om det som var för mig.


Konstigt det är att uppleva en sak, som inte är samma sanningen för den jag delat upplevelser med. Konstigt att vi kan befinna oss i två olika världar, och ändå mötas i en och samma?



Längtar tills imorgon :) Då kommer tjejerna hem ifrån :D <3 Så himlans himlans mysigt. Och precis när jag har saknat familjen och dom hem ifrån så kommer dom :) Tänk va många saker kommer så rätt i tid :) Mys helg <3


Träffa sötis Ellie idag me :) goooa unge, hur gammal e hon? 2 ?. Frida & Helena kom och gick ner för trapporna och jag va inne på jobbet, så säger Helena åt Ellie "titta vem som är där". Så ropar ja på henne och sen ser hon mig och ropar "Linnna", så springer hon emot mig och kramar om mig :) Hon är VÄRLDENS sötaste <3 När ja liksom tänkte på henne här om dan och kände att de va länge sen ja träffa henne nu.

Nu läre ja sova :)

Satt och prata med Örjan nyss... och så åkte jag tillbaka i minnen... minnen av känslan att bli lämmnad...

Min bild av min uppväxt när ja är liten präglas mest av fina minnen, de kanske är dom jag vill hålla kvar? Och kanske är de stunder som nu också att jag låter de ja är tacksam över och som får livet att fyllas av mening som fylls mest. I början av behandlingen så var min uppväxt och mina upplevelser inget jag ville prata om, annat än semestrarna och de som har vart bra.

Det finns annat med, och sånt kommer när tiden är redo för de. Min mamma och pappa skilde sig när jag var 14. Och ifrån ingenstans så en kväll som jag kommer ihåg så sa dom till oss att dom skulle flytta ifrån varann. Mamma jobbade som dagmamma och hon skulle bo ute i en husvagn. Kommer ihåg att jag satt i köket vid fläkten och fattade inegnting, och samtidigt så vart jag så ledsen och de brände i hela halsen för att inte visa det. "Mamma hade ju sagt förut när andra kompisars föräldrar skilde sig att de kommer aldrig mamma och pappa göra". Det mamma hade sagt och de löftet kom direkt till mig.

Det var hattande fram och tillbaka om hur dom skulle göra med de praktiska, ena dan skulle de vara så, och nästa så letade hon lägenhet. Sen flyttade hon...och alla dagbarnen... och vi fick vara kvar hos pappa."Pappa var svagare än henne" sa dom till oss. Men hur skulle pappa kunna ta hand om oss när han inte ens kunde ta hand om sig själv? Mamma hade träffat en annan kille som vi fick veta och de var med han som hon flyttade ihop med sen. Han skulle ja tycka om, och pappa var ledsen och fick jag tycka om den nya? Hur kan jag hjälpa pappa? Hur kan jag ta hand om han? Älskar pappa ens mig? Ser han mig? Finns jag?

Den här perioden i mitt liv så var jag ute med kompisar hela tiden, där hittade jag min värld för att stänga av allt som kändes och hur det var hemma. Jag begrep inte ens att jag kände...och att jag fick känna. Jag var ingen lätt tonåring att handskas med, och jag gjorde massa dumma grejjer. Min pappa har sagt de till mig att de är de värsta han har kunnat göra...att ha en tonårs tjej. Gud va ja önskar att du kunde sett mig istället för att vara arg på mig. De är en gång som jag kommer ihåg att jag skrev ett brev till pappa en kväll. Bara för att han skulle veta å inte va ororlig. För ja va ofta instängd i mitt rum, och lyssna på låtar och grät. Och jag gjorde ofta illa mig själv. Så jag skrev de till han bara så han visste. Och dan efter så kommer jag ihåg att han pratade med mig, för han tog det som ett rop på hjälp. Och det var det nog, med de förstod ja inte heller då. Ända sen mamma och pappa skildes så har jag pratat med en psykolog, och haft den biten.

Gud vad jag har saknat trygghet i mitt liv, och så svårt de har vart att bli en tonåring. Och allt som jag har gjort när jag har druckit. De finns människor som har vart trygga för mig, och jag har vart så rädd för att våga visa mig. Önskan att nån ska se mig har alltid funnits, och ändå har ja inte vågat visa hur jag känner.

Pappa orkade inte med mig efter att jag hade bott hos han i nåt år. Så jag fick vackert packa mina saker och flytta in i min lillebrors rum hemma hos mamma och hennes nya kille. På nåt sätt så var de ändå en lättnad, och med ett känslopaket av skam och med ett ända stort fel som heter duga. "Bara för att jag var så dum så vill inte pappa ha mig" å de är inte så konstigt! Å jag tyckte synd om pappa. Han var så ensam trodde jag. Samtidigt som jag var arg på pappa så tyckte jag mest synd om han.

Under hela den här preioden så har jag min första pojkvän också... och de kaoset med han...gjorde ingenting bättre hur jag var hemma heller! Och den konstanta rädsla jag hade med han hela tiden också... att han skulle lämna mig!

När jag bodde hos mamma så kommer jag ihåg att ja kände mig trygg...och mamma och jag har nog alltid kunnat prata. Och jag kommer ihåg att mamma alltid kom in och kramade oss innan vi somna, så satt hon på sängkanten en stund innan Simon och jag somna. Jag var glad över mammas nya kille med, och de prata jag mycke om hos psykologen, att jag kände mig dum emot pappa som gjorde det och att jag fick dåligt samvete för pappa.

Jag ville flytta tillbaka till pappa efter ett tag, och när jag sa de hemma då...då kommer jag ihåg att det vart världens liv, och jag var otacksam och svek och var dum emot min mamma som kunde välja pappa efter att han hade slängt ut mig. Min mormor och morfar kom över då och mamma var jätte ledsen...och jag skämdes så himla mycke. Och kände mig så jävla dum! Hur dum kan ja bli egentlilgen? Och jag blev så rädd och kände mig så jävla utanför! Lika var det hemma hos pappa kommer jag ihåg... min storebror och hans tjej tyckte alla om, och min lillebror var jätte mycket med dom också. Och pappa tyckte om dom, och dom gjorde mysiga saker hemma. Jag passade inte in där, men ville va med.

 
Jag var inge lätt att hos mamma heller... så när vi hade flyttat till en större lägenhet så gick de inte många veckor innan mammas nya kille gav mamma ett val...att välja mellan han och mig.... så jag fick flytta hem till pappa igen.... "tack mamma för att du älskar han mer än mig"...så kände jag.

Tog tabletter och försökte ta livet av mig, skärde mig, försökte hänga mig.... klöpp mig i händerna...

Jag har flyttat mycke... de kommer en till flytt sen... två flyttar. Till ett hus där jag var trygg. Och då blev det med mamma och hennes kille. Då mådde jag faktiskt relativt bra. Och skolan vart intressant. Jag ville lära. De var mina två år på iv-programmet. Slutade ju nian utan ett ända betyg. De sluta inge bra i de huset heller... de slutar med att mammas nya kille flyttar ifrån oss. Tiden innan han väl flyttar var hemsk...för de va så mycke bråk. Och jag kommer ihåg när han skrek så mycke så ja trodde huset skulle rasa...när jag försökte lugna han, då fick han ett utbrott! Så säger min storebror efter, "tänk att du aldrig kan ge dig Linda?" Jag gick ut i mörkret då och gick....bara så ingen skulle se hur ledsen jag var.

Under hela den här tiden ifrån att jag börja sjuan så var mina vänner och alkoholen min bästa vän. För tack vare de så fick jag försvinna! Som jag skrev innan...det var min värld. Där skapade jag "min värld". Och just nu när jag skriver så faller en hel del på plats igen. Om dom bitarna som jag inte vill se...hur dom faktiskt har sett ut. Och vad JAG har känt. Och det har vart för mig. Och de är inte så konstigt att jag har vart så rädd för att bli lämnad... och hur jag har sökt trygghet och att bli älskad hos killar. Och all skam jag har burit om mig själv. Mina lösningar.... som jag idag tar hand om på ett helt annat sätt. De är ju de jag är så sjukt tacksam över, att jag har alla förutsättningar till att "hela" mig själv. Att bli hel genom mina tidigare erfarenheter och upplevelser. Genom förståelse och nya erfarenheter! Mitt liv är inte smärtfritt idag vilket ni vet som läser :) MEN såren blir inte lika djupa! Och den tryggheten ja alltid har sökt...är grundad i mig själv, med tro! Och jag trodde aldrig att svaren skulle finnas så nära som dom hela tiden gör. Jag behövde få mina konsekvenser av mitt drickande, och riktigt mosa mig själv och andra själsligt innan jag hittade hit!

Jag älskar livet idag och vill leva, förut gick jag på sparlåga och kände mig mer död än levande! De här är en del av de som kom idag, gud ja skulle kunna skriva hur mycke som helst, och kände de igår igen...tänk om ja hade tiden att på riktigt skriva min bok :) De är massa mera i min uppväxt som jag är medveten om som har hänt... som vi får se hur jag väljer att dela med mig av. De här är inte att lägga skuld på någon, de är för mig att förstå mig själv och mina känslor! De är stor skillnad!

                                                                          

Och en väldigt tacksam själ finns de här :) Gud va mycke fantastiskt livet innehåller <3

Orkar å vill inte skriva massa ;)
Den hära kom när ja va inne i affären... den talar ju för sig själv.

"Mitt medberoende till andra är ju att ta ifrån andra sitt ansvar över sin egen tillväxt" Då trampar jag på både mig och den andra! Vem ger mig den rätten? Och vilken del göder jag? Dom svaren uppenbarades idag för mig.

Va mycke ja drömmer nu för tiden... och va mycke processer de är i drömmarna. Om sånt som ligger i mig medvetet och undermedvetet. Mina krav på mig själv återkommer där, och när jag lägger på mig för mycke än ja behöver. Och skulden ja tar på mig.
Saknaden efter mina syskon, och mitt dåliga samvete för äldsta lillebror. Sen jag flyttade... så har vi tappat kontakten. Och mina andra två småsykson med. Inatt drömde jag att Simon, den äldsta lillebrorn var med mig, och han kramade om mig och sa att han saknar mig i hans liv. Han va sådär liten som han fortfarande är för mig, han fyller liksom 19 i år :) Men han va kanske sex år i drömmen. Och jag saknar han så jätte mycke ibland, och jag blir så ledsen. De är så  mycke tid som ja missar. De är liksom min familj! Har gråtit flera gånger idag över saknaden, skulden och förändrings processen.
Dom andra små, Esaias och Gabriel saknar jag också.... relationen med min storebror är ju den som faktiskt har blivit bättre. De är en av dom stora sakerna för mig, de ja ser i hans ögon! Och de ja ser i storebror idag! Han har verkligen skämts över mig, och med  all säkerhet gått med massa  känslor i olika former. Och idag är han inte arg på mig, ja vet att han älskar mig.

Saknar familjen hemma många gånger! Ja trivs här där jag är, och jag har ju mitt liv här. Känner att ja slits med avståndet ibland. Bor man för nära varann så tar man varandra mer för givet. När jag väl träffar min familj så är tiden av guld för mig <3

Pratade med min fantastiska sponsor sent igår kväll. Där fick tiden bli kommen :) Höll på å skrev för mig själv å kände att "näe ja blir inge klokare av att reda ut allt själv", behöver verkligen ha någon att bolla  med. Som förstår vad det handlar om. Och hon är en av dom som jag verkligen litar på, som jag tror på och som vägleder mig i livet. Med henne finns de inget jag kan eller vill dölja eller gömma, och de finns inget som är farligt att prata om heller. De är de där som ja egentlligen inte vill prata om som gör  mig mest fri! De blev så enkelt igår med när koppla till min del... vad jag bara kan ta hand om. När ja stör mig på andra, blir irriterad och är rädd! Behöver inte tycka och tänka så himla mycke om folk heller. Lev och låt leva! Och bara ta hand om just MIN del! Det är befriande att se och känna. Och förstå eller tro på iaf att jag duger precis så som jag är, hur jag än är.

Nu lär ja in i duschen, tänkte åka in på möte :)

Önskar er en fin helg <3

Alltså ja gråter, gråter, gråter när ja ser den.

Vart ledsen över min lillebror som e 7 när jag såg den me, vet inte varför. Pratade med han ikväll och känner mig så ledsen över att ja inte riktigt finns i deras  liv som syster. Och just filmen med barnen, och hur dom har de i andra länder.... små små barn... nää fy, min vilja att bli fadder och göra en liten del av vad jag kan för att hjälpa stärks! 


I´ll stand by you!


Tack Linda Björkén för att du hjälpte mig att fixa så klippet syns :) <3 

....ja så blev de igår. Kände fortfarande av magen när ja skulle lägga mig, och var rädd om de krämporna skulle komma igen. Så ja ringde sjukvårsupplysningen (heter de så?) aa, hon sa åt mig att åka in till akuten iaf. Hon ville inte att ja skulle köra själv så jag ringde Örjan. Och han kom den ängeln <3

Fick ju göra gynundersökning och de är ju inge kul, snacka om att bli utlämnad. Så när han hissa upp mig och lös med lampan så sa ja de till han "ja jag förstår inte varför vissa väljer sina jobb". Så skratta han och sa "nej de kan ju va lite konstigt". Han kom fram till att det var en brusten systa iaf. Och att eftersom vätskan ligger kvar så förklarar det illamåendet och att jag fortfarande har ont. De kunde va inflammation i livmodern också, men då borde ja haft mera feber. Så om den höjs så lära ja in igen. Känns skönt att ja va in och att jag vet vad det är, det gör mig lugnare.

Det gick bra att gå i morse :) Va lite orlig och tog de lite lugnare idag. Så himlans mysigt de är att va ute och gå i solen. När jag gick förbi skolgatan så lös solen på de hyreshuset och de satt folk ute på balkongen å sola och njöt :) Sen när jag kom tillbaka och satt och rökte så hör ja hur måsarna skriker/"sjunger" ja vet inte va man vill kalla deras läten ;) De låter sommar iaf :) Och jag tänker på när man ligger på stranden :) Guuuuud va ja längtar. Brukar inte längta så här mycke :) Har mycke å se fram emot den här sommaren :)

                                                                  

Har en bok hemma som jag fick av min sponsor, de är vad djuren ger oss för budskap. Och eftersom jag uppmärksamma måsarna extra så kände ja att nånting är det. Så här står de om dom :
"Dina vingar bär dig vart du vill, så lita till dig själv och din egen förmåga. Gåvan till dig är att känna tilltro till dig själv. Med andra ord - tvivla inte. Känn hela tiden tillit och du når ditt mål".

Nu ska ja göra mig klar för jobbet :) Ha en alldeles underbar dag <3 Ta vara på den, den är din :)

Gud va solen gör sitt med energin :) Vakna lite tidigare än ja ställt klockan i morse, och jag blir glad så fort ja ser att den skiner. Tog på mig kläderna å gick ut och gick. Efter halva biten ungefär så kände ja av att ja kände mig matt och lite illamående, men ja traska på ändå. Så när ja nästan va hemma så börja de krampa i magen, och spänna. Drog ner på farten utifall att ja stressa på lr nå utan att ja märkte de. Var tvungen å stanna och trodde inte att ja skulle ta mig hem :S Kom nästan inte upp för trappen... var helt svimfärdig, satte mig på toan men ja kunde inte sitta heller... svetten bara rann, och jag låg på golvet och försökte hitta nån ställning för att de inte skulle göra så himlans ont, men inget hjälpte...Så flög de massa tankar "jag tänker aldrig skaffa barn, de är folk som föder barn och klarar av den smärtan, de här gå över, ska ja ringa ambulansen"...de gjorde så ont så ja var rädd. Så tänkte ja så här med, att de kommer att gå över, det finns ingen smärta, fysiskt eller psykiskt som inte går över. Så jag låg där på golvet och försökte andas lugnt och de kändes som att ja va i nån dimma. Och det gick över! De värsta iaf! Och orolig är ja över vad de kan va. Om de kan ha å göra med spiralen eller om de är smärtan ifrån min rygg, eller blindtarmen? Ingen aning. Händer det igen så lär ja ringa nån sjukvårdsupplysning iaf. De va ingen vanlig smärta.


Har känt av idag under dan på jobbet att jag har vart mosig i kroppen...


Läääängtar till sommaren gör jag som en tok :) Å nästan så ja har kunnat känna lukten av gräsmatta idag :) De är underbart att vi har denna årstid att vänta och se fram emot!


Köpte två nya ringar idag :) Vart helt frälst i dom. De står Carpe Diem på dom <3 Har vart lite emot att använda capre diem i ord. För de är en "grej" bland folk att säga dom orden, och kanske inget dom lever efter själva, och att de just har blivit en "grej" bland folk.

Fånga dagen :) <3

Åh de va hemskt segt att vakna i morse.... Tänk att ja e så trög ibland på mornarna. De är ju Måndag så de får va ok :) Har haft rätt tråkigt idag, eller ja har inte haft nån energi... tror solen har gjort sitt... med att jag har inte velat jobba, har hellre velat vara ute i solen :) Hihi. Har ändå gjort rätt mycke på jobbet konstigt nog :) inspirationen har funnits där ändå :) De e ju tacksamt. Vissa dagar så ser ja ingenting va ja kan göra, å nästa så hittar ja massa lösningar. Har inte tänkt så  mycke hur ja ska göra om idag, har bara gjort :)


De hände en mycke märklig grej innan ja sluta jobba... ja stog och strök å så kändes de preics som att nån rörde min höft, som att nån typ drog i mig. Så vände ja mig om men de va ingen där, å ja va inte när kassa disken heller så ja hade inte kommit åt den heller. Så kändes de precis som att nån såg mig uppifrån..?! Och så tänkte ja så här, "kan de va Liv?" Så sa ja i mina tankar, "Liv om de är du, ge mig ett tecken då".... Precis när jag hade tänkt dom orden.......då vart de strömlöst.!.!.!.! De var märkligt må ja säga, och jag tror ju verkligen att hon är med på nåt sätt, men när de blir så där konkret så blir de konstigt. Hon har namnsdag idag <3


Åkte på möte direkt efter jobbet och de var mysigt. Tänk att ja har många fina vänner där :) Micke O ska hjälpa mig med träningen, kan inget om styrketräning så igår bestämde vi att han ska bli min personliga tränare :D Skit kul :)


Ska ta å diska lite nu å sen äre premiär på roast på Berntz :D YES, de äger!

Från igår när vi låg ute å sola efter promenaden :)


Ser ni förresten att ja svarar på kommentarer på samma inlägg som de e kommenterat? Undra vem H var ifrån igår :)

Ju mer ja tänker på dig... ju mer arg och irriterad blir jag just nu! Förbannade människor som ljuger och har sig! Blir så jävla arg! Å hur jag helt kan missa å inte se...IGEN?! Blir så jävla ledsen med... för vad har vart sant då? Av de som vi har delat? Har de bara vart spel hela tiden? Dig skulle ja vilja be dra åt helvete med! Är så jävla trött på killar som tror att man är nån jävla bra-att-ha grejj för att dom är vilse i sig själv, å för deras egon. Och helt och hållet missar att jag fan är människa med känslor jag med, och hur det påverkar mig av skiten dom gör. Att untnyttja.. i nå desperat försök å finna nån "lycka" i livet. Bekräftelse och relationer... usch! GE FAN I MIG Å GE FAN I ATT BLANDA IN MIG I ERAT JÄVLA SJÄLSLIGA KAOS!!!!!!!!! IDIOTER!!!!!!!!!!


Ja förtjänar fan i mig kärlek och RESPEKT. Och att bli behandlad väl!

Nää ja blir ju bara mer arg av att skriva... får lägga energin på städningen som jag skjuter upp hela tiden ;)

En helt underbar dag har jag haft idag! Så himlans tacksam jag är alltså :) Klev upp i skaplig tid å möttes av människors positiva inställning på fejjan, ja kollar ju alltid in där typ de första ja gör ( Ah ja vet att ja e skadad hihii). De gav mig iaf en skjuts på en gång i min inställning med. Tog mina stavar och gick ut på min promenad. Sen hade ja bokat date med Helene :) Så jag duscha och gjorde mig klar för å åka in till stan. Så ringde Tobbe å han var hära :D Sååå himlans glad jag vart. Så de blev två flugor i en smäll. Jag, Helene, Micke och Tobbe gick till Jambo och käkade. Riktigt trevligt, och solen sken så de gick ju inte annat än å bara fyllas av energin och glädjen :) Sen åkte vi hem till Frida och Micke och prata. Planerade midsommar och bestämde oss för å åka upp till Umeå då när de är konvent. *wiiiiieee* va kuuul. En liten roadtrip å så sova hos Tobbe :) Vi fyra i en 1:a de kan ju bli precis hur som helst de :D haha.

Så var ja kvar hemma hos Micke å Frida å Micke fixa käk som dom bjöd på, bara chilla och prata. Så skönt att inte va upptagen i mina tankar av annat utan att verkligen vara närvarande. Och de som är mest underbart med mina vänner jag har och umgås med, det är att vi alltid kan prata med varandra, om precis vad som helst. Sen åkte vi hem och bytte om till mysisar och så åkte vi in till stan. Va inhandla ja innan idag då? FRUKT och NÖTTER :D Lovely!

Vi har vart hemma hos Sanna och Mikal hela kvällen :) Så jäkla mys vi har haft! Två verkligen guldstunder ikväll var när Frida & Mickes bebis sparkade och när jag kände det :D Shit vilken grej <3 Tänk att de ligger en liten bebis i hennes mage. De är ju helt fantastiskt. De kändes så konstigt, just närheten av den när han/hon sparkade. För de kändes så nära, fast ändå så är han/hon långt borta. Riktigt cool känsla. Tänk Frida då som bär bebis och allt hon känner :)

En annan grej som var SÅ helt underbart. De var när Sanna och Moa sjöng, och jag spelade. Alltså dom tjejerna tillsammans, och i stämma... jag kom av mig för jag njöt i varenda del av min kropp, så fint var de :) Fångades helt av sången och glömde bort å spela :D haha. Vi har setat å planerat för bebis namngivelse sen också, Frida ville att vi skulle spela en låt då. Och ingen är ju gladare än jag :) Så en låt som Micke & Frida känner att dom vill ha, och tränande för oss. Så planera vi å träna lite här å var, just de här med att våga framföra nå för folk, och rädslor. Så vi tänkte ta de i små steg :) Ingen är gladare än jag där heller :) Musik är en sån glädje i mitt liv, och att jag har börjat spela gitarr är bland de bästa ja har gjort :)


"Seeking faith and speeking words i never thougt i´d say"

Vilken intressant kväll... och vilka olika val och beslut... och vilka resor ja är med om, som är helt fantastiska :) De är så himlans coolt att se livet på de sätt jag gör idag :)

Har ju börjat mina promenader ordentligt igen med stavarna och de känns bra. Så har ja bestämt mig för att äta godis en dag på helgen å inte hela helgen. Så hade ja världens beslutsångest om ja skulle äta idag eller imorgon. Ofta är jag besatt av tanken ju. Och jag hatar suget...ja behöver inte ens va sugen heller men "måstet" att äta. Så tänkte ja, kan ja inte låta bli bara, ja vill inte äta. Tänkte på träningen och om jag ska se nå resultat till sommaren. Ja efter mycket om och men och i samråd med Örjan så besluta ja mig för att åka över till han och ha fredags-mys med familjen hos han. Så ja åkte å köpte godis och var på väg över....

Så kom jag en bit in i skogen...å så lägger bilen av! Körde väl i nån stackars vattenpöl å bilen dog. Jahapp tänkte jag och stod där i skogen. Satt å kolla ut och tänkte va ja skulle göra. Känner mig dum när ja hela tiden får be mina vänner om hjälp med bilen, och rädd för att dom ska bli trött på mig. Ringde några iaf och de funka liksom inte. Så jag accepterade läget och fann mig i tanken på att knalla hem i regnet...och så vart jag till och med glad, att jag fick en till promenad :D Under tiden ute i skogen så fick jag tråkiga besked, som rörde om kraftigt känslomässigt igen. Det fantastiska med de här, de är att under min väg hem så pratade jag med människor hela vägen...om det här. Så samtidigt som jag tog mig hem, fick min promenad, så fick jag också ur mig allt som hände av de samtalet. Och jag är jätte tacksam för att jag pratade med dom jag pratade med. Händelserna som blir är häftiga, och nära blir dom.

Örjan kom och hämtade mig sen när jag kom hem, han ville inte att jag skulle vara hemma. Så stanna vi vid min bil på väg till han... och tro på sjutton att karln fixar bilen :D Finns ingenting som han inte klarar av, han kan tamme tusan allt...praktiskt iaf :) Så mitt ute i skogen i mörkret stod vi å prata om livet, så sa jag de till han som de verkligen känns. De är många som söker vänner och som känner sig ensamma. Eller så har dom många vänner och känner sig ändå ensamma. Jag behöver inte ha många vänner, de räcker verkligen med att jag känner att jag har dom vänner jag har :) Nu har jag många vänner tycker jag men ändå :) En som alltid finns som är min tvillingsjäl så är de Örjan!


   

Är riktigt tacksam me över att jag står där jag gör och att allt utvecklas hela tiden. Jag gör många val, en del mindre bra och många bra val. Och jag gör dom efter vad som känns där inne. Och jag söker verkligen nytt, tillväxt och tillit. Och jag ber om hjälp och vägledning med sånt jag inte klarar själv. Nya saker! Jag testar på och jag vågar prova mina vingar. En del av livet är väl att åka med i alla dessa olika kurvor å låta bli att hoppa av för att man är för rädd å rädd för vad som kan komma i nästa kurva. När man kommer ihåg hur känslan var att åka ner i diket och rädslan för att hamna där igen, om de skulle göra för ont. Och när man inte ser att det var bara en del av vägen som leder emot målet.




Du får inte knacka på min dörr
Om du inte är beredd att komma in
Du får inte göra om mitt namn
Och börja kalla mig för din
Och du får inte vandra på min väg
Utan att visa mig ditt mål
Och inte stjäla av min godhet
För att fylla upp ditt hål

Och du får inte riva mina murar
Som jag omsorgsfullt har byggt
Om du inte skyddar mina drömmar
Så att jag kan somna tryggt
Och du får inte ha mig som en dröm
När jag vill va din verklighet
Och du får inte säga att du hoppas
Om du inte tror du vet

Men du får ta den tid du behöver
För att förstå vad är det du vill
Du får be en bön att tiden
Du behöver räcker till
Och du får samla dina tankar
Så att två själar kan få ro
Och så att allting som vi lovade
Oss själva, kan få gro

Du får inte andas på min panna
Och inte få mig falla mer
Om du inte sen kan stå för
All den oreda du ger
Och du får inte röra vid mitt hjärta
Som om allt var uppenbart
Men jag önskar inget hellre
Än att du gör allt emot mig snart

Vaknade i morse klockan sex... och hade ont i magen. Så kom jag på vad jag drömde och vad jag vaknade ur. Drömde om Liv inatt...

Igår innan ja somna så såg jag fram emot att vakna och kliva upp och gå ut och gå, och jag var glad när jag somna. Så när jag vakna i morse så var de inte som jag ville... tänka sig att de aldrig blir som jag vill ;) Kändes som att det var helt ok att allt fick komma över mig ändå, drömmen tog inte över och drog över nå täcke över hela dagen. Drömde att Sarah och Liv satt på en buss. Sarah hade hittat liv och dom överaskade mig när jag klev på :) Liv var inte död, det hade bara vart ett missförstånd, och Sarah hade hittat på henne. Jag blev överlycklig och pussade på henne och höll om henne. Och vi skrattade allihopa åt allt, och så berättade hon vart hon hade vart. Å att nu skulle hon vara med oss igen :) Vi var på bussen det jag kommer ihåg av drömmen... sen vakna jag ju. Ibland är drömmar så verkliga. Och känslan av att ha henne nära igen..och att verkligen känna hennes närvaro. Hennes hår, hennes hud, se hennes leénde och höra henne skratta och flamsa... då blir det jobbigt att vakna till verkligheten :/ Och varje gång är det som att på nytt inse att hon inte finns fysiskt längre.


     

Tog mina stavar och begav mig ut, å lyssna på morgonradion och skingrade tankarna och känslorna. Det var riktigt kul att gå med stavarna. De kändes bra mycke mer än efter en "vanlig" promenad.

Det är som att Livs närvaro har vart med mig hela dan idag. Jag var ledsen och kunde ändå va tacksam över att hon var med i drömmen, och den tacksamheten och kärleken fick följa med mig i min dag idag. Och de här med att ge andra människor kärlek. Hur många gånger tänker man inte på människor och delger inte dom de? När nån berättar för mig att dom tänker på mig, eller vad som helst så blir jag ju jätte glad. Och så har jag känt idag, att jag tänker inte spara på kärleksfulla ord och tankar till andra. Min inställning till dagen och viljan har betydelse för hur mina dagar blir. Och de känns som att jag har tagit mig ur min bubbla av allting som har vart. Jag kan krypa in i den snabbt igen, men jag slår hål på den när jag märker det. Varenda möte med en männniska är intressant idag, om jag vill se det så :) Livet är i stunden, och de finns offantligt mycket att uppleva och ta del av.

Nu på kvällen så åkte jag över till Örjan, ville träffa barnen och han med så klart :) Va fint det är att verkligen värdesätta och uppskatta. Emil kläckte skönaste kommentaren, Tilda är ju rätt vild och pratglad och behöver en hel del uppmärksamhet. Och hon brukar alltid höras. Så satt hon i mitt knä och vi pratade i köket. Så satt vi å kramades och jag satt å gunga, å hon var alldeles lugn. Så säger Emil när han kommer in i köket "Va äre för fel på Tilda?" Hahaha, gud va vi skratta. Tänk va stor ungarna blir, de märks verkligen när jag inte träffar dom lika ofta.

"We were moving mountains long before we knew we could"

There can be miracels when you belive

Saknar dig hjärtat <3

Nu har ja införskaffat mig gå stavar :) Har klurat på de i typ 2 år å så har de inte blivit av. Stod å prata med en inne på Kicks om träning å så...och så rekomendera hon stavarna. Så jag knalla iväg å köpte mig ett par :) Nu va de dags :) Så ja ser fram emot att gå ut å gå imorgon :) Var sugen nu på kvällen med efter jobbet, men fixade tvätten istället. Får så ont i min svank när jag går med, så spar mig tills imorgon.



Är helt trött på att se ut som jag gör, och jag hoppas att gränsen är nådd nu... vi går faktiskt emot en sommar å ja vägrar gömma mig som jag gör nu...

Sinnesrobönen... förändra det jag kan.... vill jag så kan jag :)