lindatheresegustafsson

Idag är jag sjukt nöjd! Och jag känner mig glad och får glöden inom mig att tändas.

Var ut och gick på "morgonen", skönt att göra det och få frisk luft och röra på mig, det behövs verkligen :) Jag behöver göra såna saker, och ge mig själv den tiden som gör gott. Sen satte jag mig och spelade ett tag... alltså jag älskar verkligen att spela gitarr, och har ständig vilja att lära mig hela tiden och det är sjukt kul. TIden bara försvinner när jag spelar. Låtar som jag försökte spela förut som jag inte kunde, fick inte till melodi och var tvungen att sitta och kolla hur ackorden är kan jag spela nu. Rätt ok iaf :) Underbart att få fram melodi och bara sitta och njuta, av nåt jag själv spelar :) Häftigt alltså! Sen städade jag. Ville inte men fick intala mig själv att jag ville, och satte bara igång. Och det är så härligt att vara hemma när det är nystädat. Jag tycker så mycket om mitt hem, och jag trivs verkligen. Och jag kan sitta och bara titta och känna mig så nöjd...och det är mitt! Mitt eget hem! Jag vantrivdes så otroligt förut i min ensamhet, och i mina tidigare lägenheter när jag bodde själv fanns inte det i mig som finns nu. OCh jag tog verkligen inte hand om mitt hem alls då. La ansvaret mycke på min pojkvän också och orkade inte göra nånting. Bytte aldrig lakan, rökte inne, orkade inte diska... gamla öl burkar överallt. Tänk så det kan bli :) Det är sååå underbart!

Sen var jag och Harri till undomsgården här i Iggesund med KRIS och presenterade oss. Och träffade ungdomsledaren och prata lite med ungdommarna. Alltså jag trivs så med det, och jag blir så glad av att träffa folk, och bara att få prata lite med ungdommarna :) Lika där med...tänk hur det kan bli :) Förut var jag så otroligt rädd för människor och vågade ingenting, och var så skamsen. Förstå vad man gå miste om genom att leva i rädsla och dålig självkänsla och inte ta del av allt som går att uppleva. Är så tacksam för det jag får höra med, att folk tycker att jag ska jobba med människor. Det ger mig mera tro på mig själv också, att andra tror på mig :) Och jag känner verkligen och börja känna det för länge sen att jag vill jobba med människor också. Jag gör ju redan det, och det är en del av att jag trivs så på mitt jobb, det jag känner är att jag vill på ett djupare plan. Det visar sig vart vägen leder, och vart jag hamnar med tiden.

Känner mig ödmjukt tacksam igen <3

Är tacksam för det jag får, och att jag känner att jag är viktig, och att jag har en mening :) Blev jätte glad när Harri sa att han ville att jag skulle vara kvar här och att jag behövs i gemenskapen. Det värmer verkligen. Att han tycker om mig och att jag är en klok kvinna :) Nu skrev precis Elinah på facebook att hon vart alldeles berörd och tårögd när hon läste min blogg. Och att hon tyckte att jag var stark, och det värmer också jätte gott att få höra. Jag kan bli lite chockad med, så säger jag till mig själv för jag får liksom tänka till...och "ja Linda du kanske inte är så tokig ändå?" :) Självkänsla och eget värde!

Har nattvandrat med KRIS för första gången ikväll och det har vart helt underbart! Dels att få göra det för första gången nu, och sen för sällskapet, gud vad vi har skrattat och bara vart oss själva :) och för att det tänds en glöd i mig med...att det kanske är där jag kan finnas till för tonårstjejer med tiden? Jag har ju vart inne på det ett tag och inte vetat hur lr vad jag ska göra för nå ut till tonåringarna...och det kan ju kanske vara där jag ska finnas till? Ingen aning, känner värme för killarnas arbete där iaf och tanken dom har. Och hur dom jobbar. Och det behövs mera folk. Gillar sånt här :) Det kan också vara som en gottgörelse för mig, så känns det lite. Med det som livet har innehållit för mig och att ge det jag kan för andra. Tänkte på det när jag satt och spela gitarr när jag kom hem, fasiken va kul det är när jag följer mitt hjärta och vågar drömma och göra det som drömmarna och hjärtat säger. Jag har aldrig vågat göra nånting förut, och inte vart "duglig" till det, och för rädd att misslyckas. En av mina drömmar är att spela gitarr ju och jag kan :) Så länge jag vill och har den drivkraften så kan jag fasiken mycke :) Lika med de här, som jag känner med ungdommar att våga ta del och se vad jag kan göra :) Att skriva en bok är också nånting som jag skulle vilja göra... jag kan inte skriva bara för skrivandets skull, utan jag skriver verkligen när det bara kommer. Och om jag lägger mera tid på det så kanske det också kan bli nånting med tiden? Har en ytterst liten början. Och lite underlag hur jag vill skriva och vad jag vill skriva om. Det får ta den tid det tar om det blir nånting :) Massör vill jag också bli, visionen som jag har och det jag önskar kunna ge. Ingen flera års utbildning, men grunderna för att kunna ge dom som behöver. Att kunna vara en oas där det finns lugn och frid och massage släpper så mycke spänningar och det behövs verkligen för att ta hand om sig själv.

Att våga drömma och tro på drömmarna är verkligen nånting jag får mera insikt om... lika med en relation den dagen det kommer... jag stänger inte dörren för jag längtar verkligen tills den dagen när den kommer. Jag behöver inte jaga och känner mig inte missnöjd med det jag har just nu och det känns också viktigt. Att vara tacksam och nöjd, och ta hand om mig själv. Då funkar liksom allting.

Nu är klockan över tolv, så nu har jag vart nykter i 2 år och 7 månader :D Tänk att det är helt underbart... varje dag kan jag vara tacksam över att få vara nykter, bara för idag! Och varje månad är så stor! Som de känns så tänker jag aldrig sluta fira dom :)

Varje dag är viktig, den bidrar till helheten i livet!

Var ut på morgon promenad och fixade mig i lugn och ro och lysnade på "energi kick", och det kändes bra, att mata mig själv med positiv energi...och den har faktsitk vart med mig idag. Har känt mig stark på jobbet, självkänslan sviktar ibland, men det gör ingenting. Har ändå kunnat ge gott idag och vara männsklig. Efter jobbet så åkte jag till Örjan och han hade gjort mat :) Helt underbart att kunna göra så, och komma hem till ett dukat bord efter jobbet och tända ljus och musik. Kändes jätte gott. Och det var gott med :) Sen åkte vi in på möte! Va underbart det är alltså :) Träffade en vän där som jag inte träffat på ett tag, och henne har ju jag tänkt höra av mig till under dagen men glömt bort tror ja. Vart så glad av att träffa alla idag på mötet, och jag känner verkligen sån kärlek till alla! Och jag älskar verkligen gemenskapen <3 Imorgon ska jag med KRIS på nattvandring. Det är verkligen nånting som jag har känt att jag skulle vilja göra, och så bara blev det så nu. Känns jätte kul :) Och på lördag så ska vi på Radjos och lyssna på David när han spelar :) Jag älskar verkligen hans röst, den är heeelt sjukt underbart fin och jag blir lugn i hela själen när jag hör han sjunga :) Ska bli så mysigt att gå några stycken med och vara med varandra. Ska på markna´n innan med :)

Ibland är det verkligen helt underbart att leva!

Saknar tjejerna hem ifrån <3 Och familjen <3

Fick veta att den 17:e Oktober skrivs jag av och ur kriminalvårdens register :) Det är första gången sen jag dömdes när jag var 16 år som jag "gör klart" nånting. Och inte blir dömd för nånting nytt under tiden.
Tänka sig... kommer sååå väl ihåg när polisen hämtade mig den 5 Februari 2007. När jag vaknade på morgonen hos Tine, med Patrik brevid mig. Han körde hem mig till henne på natten när det hände. Tror att det är en av den värsta morgonen i mitt liv. Att vakna och förstå vad som har hänt...IGEN...och all jävla ångest! Och min bästa vän. Och se min hand som var helt uppsvullen och blå. Alltså den ångesten och veta att jag har gjort illa en människa så...det går inte att beskriva. Förstå att jag kommer åka in den här gången, för jag visste att om det händer igen efter domen innan så får jag fängelse. Jag var så jävla förstörd, och kommer ihåg att jag satt och ringde runt till mina vänner och typ "tog farväl", för så kändes de. Mamma var hos Janne och var på väg hem för att hinna träffa mig. Och mormor kom över för att jag inte skulle vara själv, dom har berättat efteråt att dom var rädda att jag skulle ta livet av mig. Jag visste hela tiden att polisen skulle komma, men kunde ändå inte förstå. Sen ringde det på dörren....och då bröt jag helt ihop. Vilken gangster va? Knappast! Fick ringa till mamma innan jag åkte iväg, och det är också nånting som jag kommer ihåg hur ont de gjorde....och höra hur ledsen och förtvivlad hon var. Sån jävla skam för mig, att jag aldrig kunde sköta mig och att familjen fick skämmas över mig. Och sååå liten jag var i den stunden, och det ända jag tänkte på var att jag inte kunde sova utan mamma :) Haha. Kramade om mormor, och ville inte släppa taget, jag ser det verkligen så tydligt framför mig när vi står i hallen. Pussade henne och sa, jag älskar dig mormor!
Resan in till stan och till häktet är som i en dimma, och tiden att vänta på åklagaren som skulle ta häktningsbeslut. Jag visste då med att jag skulle häktas, men ville inte ta in det, för jag hoppades ändå på att få komma hem. Hade en vakt som vaktade mig i typ 3 timmar tills jag fick berätta för åklagaren vad som hänt. Kommer ihåg min inställning där, alla tidigare gånger så har jag ljugit, och försökt försköna historierna för att det ska gynna mig och att jag ska komma undan. Men den här gången så tänkte jag att "det minsta jag kan göra för Lisa är att iaf vara ärlig, och säga precis som det är, den här gången tänker jag fan i mig inte ljuga, det är jag skyldig henne". På nåt sätt där visa min ånger... det går aldrig att göra ogjort men jag kan göra så gott jag kan iaf och ta mitt ansvar!

Jag blev arresterad, och fick komma till arresten. Och det är nog också ett dygn och en tid jag aldrig kommer glömma...i all ångest! Att få sitta mellan fyra betongväggar och inte prata med nån, ingen radio, ingenting....bara sitta med MIG SJÄLV och alla dessa tankar och känslor som höll på att döda mig kändes de som. Är jätte tacksam över dom två som jobbade den kvällen och natten, för dom stannade ett tag hos mig iaf och visade verkligen medmänsklighet. Och fick ha lampan tänd iaf. Fick träffa min advokat dagen efter och då bröt jag ihop igen, dels för att få se någon som jag kände igen, och känna nån slags trygghet tror jag. Vi skulle på häktningsförhandling och jag vart förflyttad upp till häktet. En natt med restriktioner. Och sen över till gemet, där det är öppet. Och fick börja ringa familjen och skriva brev. Få en radio och tv med, och träffa andra.

Alltså jag vet inte om det går att känna sig mera vilse än vad jag gjorde :) Och helt i chocktillstånd. Är så tacksam över prästen som var inne och pratade under tiden. Och för det bemötandet jag ändå fick av dom som jobbade där. 

Jag vart dömd till 14 månaders fängelse, alternativt 1 års kontraktsvård. Vilket jag inte fattade ett dugg vad det var, men jag räknade ut den som skulle ta mig minst tid, så jag skulle kunna komma tillbaka hem så fort som möjligt.....

Och vilken resa det blev :) Den tiden som skulle komma, och det som har hänt sen den dagen har jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig. Lär lägga till att två av dom som jag "satt" med, har jag fått möta i det nya idag, som också har hittat programmet och gemenskapen! Och det är sååå otroligt stort!
Jag kan inte göra händelsen ogjord, och det har tagit mig sån tid att förlåta mig själv för dom skador jag har gjort på andra människor... men den sista...den var vändpunkten i mitt liv, och "straffet" jag fick, öppnade mina ögon och gav mig livet. Jag började leva!

Är så oändligt tacksam över livet idag, och vilka under som sker. Och för allt jag har fått under den här tiden, och tidigare i livet med. Jag är, inte alltid, men i 8 fall av 10 nöjd med mig själv idag. Och det fanns och finns så mycket mera i livet än vad jag har kunnat föreställa mig. Och att uppleva allting nykter, med riktiga känslor, inga kemiska tillkonstlade...utan på riktigt! Det är helt fantastiskt! Jag behöver inte dricka för att vara någon idag...jag behöver inte dricka för att våga idag....jag behöver inte dricka för att döva....jag behöver inte dricka för att fly....jag behöver ingenting av det som spriten gav mig förut.
Jag får vara Linda idag, och jag tillåter mig att vara det med. Jag har till och med roligare idag än jag hade när jag drack. Det är helt fantastiskt att våga leva helt och fullt :)
Det som programmet och gemenskapen har gett mig, och det jag har hittat...
Lugnet, kärleken, värmen, tryggheten, att tillhöra, gemenskap, glädje, omsorg, sanningen, ärligheten, acceptansen, ödmjukheten, mod och förståelse med mera :) Det är här jag har blivit hel! Det är här jag har "hittat hem"

Gud så mycke de vart nu...det bara kommer liksom :)

Hade en heeelt underbar helg, och Karins bröllop var helt fantastiskt! Och jag är fortfarande kvar lite grann ;) Förstå va grymt häftigt allt är :) Och alla dessa människor som jag har vart livrädd förut att möta, vilken glädje det finns i att våga ta del! <3

Nu lär jag sätta igång med städningen så den blir gjord!

Önskar er allt gott ni kan få, och allt gott som ni förtjänar. Var rädd om den du är!