Söndag/Måndag :)
Ja vilken vecka, och vilka dagar...och vilken fakta och insyn och uppvaknande om mig själv. Är så vilsen i mig själv ibland och gör mig så himlans komplicerad, och det blir svårt att leva ibland. Och vad beror det på? Släpp taget nån gång liksom :) Tror nånstans att jag behöver få känna på det här med, alla dessa känslor jag bär på och som kommer. Få uppleva mig själv med andra, och se det jag ser. Jag går ju med sån iriitation ibland, och sånt dömmande och högmod så häften räckte till liskom. Vem fan tror jag att jag är ibland? När jag inte lämnar mitt liv i händerna på gud? Ja herregud. Dömma andra istället för att titta på mig själv. Det jag behöver förändra eller acceptera!
Jag har ju stört mig så på människor, blivit irriterad och ska se alla deffekter och fel....
Linda...ta hand om dig själv! Lev i kärlek och var nöjd med det du har. Andra människor får vara som dom är, och andra människor förtjänar gott, det är alla människors rättigheter, lika väl som dina.
Andreas ringde idag och det kändes så himlans gott att prata med han igen. Alltså det som jag gör så allvarligt och hårt blir så enkelt och lugnt när jag pratar med han. Vi kan verkligen skratta åt våra "deffekter" eller rädslor och inte göra det så allvarligt just då. Vi är så himlans himlans lika varandra. Och för mig känns det så gott att prata med han. Reflekterade efter vårat samtal att det är så konstigt att jag har känt så himlans mycket mera än han, det är så konstigt att jag har kunnat så mycket och det var absolut inte besvarat. Samma realtion med helt olika känslor. Men så är det liksom. Pratade med Sandra och kände att jag vart jätte ledsen, det bor något hopp eller längtan i mig som är sårat liksom. Hur det var i början av året, och att jag nog inte tog hand om det helt och hållet. Kom tillbaka till i början av året också och reflekterade över när Liv levde...och tillbaka till det, och sanningen som den är. Det är sånt som gör ont. Och jag känner nånstans att sårena är inte läkta liksom. Det hände otroligt stora saker för mig i början av det här året...och mycket som har hänt, så herregud Linda...är det konstigt att du känner som du gör? Är du medveten om att du är i processer som tar tid, som är stora? Var snäll med dig själv för sjuttsingen.
Avslutade dagen med att prata med Samuel...och tack gud för det. Det är så att det börjar och slutar där, och det känns bra. Att få stanna upp och ge upp nån gång, så känns det. Och ändra kurs och gå vidare...åt rätt håll, med hjälp av andra :) Att se vad jag behöver!
Det bär eller brister....men jag lever och vågar riskera. Och är ärlig emot mig själv!
Just ja, idag har jag vart nykter i 2 år och 2 månader :) Så himlans tacksam att jag är där jag är idag, och att jag har det jag har!
