I Gävle hos mamma <3
Nu är jag hemma hos mamma och Janne, och det är mysigt :) Tycker faktiskt att det är mysigt att få "ha dom för mig själv" . Kan behöva sånt med känner jag.
Var med om en sak på tåget ner igen. Jag satt och läste i stora boken, det var länge sen jag gjorde det. Packade ner den i väskan och tänkte att jag kunde läsa om jag kände att jag ville det. Satte mig på tåget och betalade och lyssna på lite musik. Sen tog jag upp den och läste. I Söderhamn gick det på lite folk, och när tågkonduktören gick och skulle ta biljetter så hörde jag lite i bakgrunden att det vart nå tjafs. Två säter bakom mig satt en kille som var jätte full, och det stank verkligen sprit, och han kunde kanppt prata. Han hade inga pengar, och konduktören sa bestämt att han skulle få kliva av på nästa perrong. Det satt en till yngre kille med som sa att han skulle betala, för han ville inte att han som var så full skulle få kliva av, han skulle ju till Gävle. Då hade inte den yngre killen tillräckligt med pengar. I allt det här, när jag hörde från början så kände jag verkligen emot han som var full att va fan, jävla äckel, skyll dig själv att du super upp pengarna. Så tyckte jag synd om han med. Tyckte synd om killen som skulle betala. Och i det här så tänkte jag...men jag betalar. Jag kan hjälpa till. Men jag sa ingenting.....
Det som vart starkast i mig, det vart att jag bad verkligen för honom. Han har förmodligen sjukdommen och sjukdommen är så himlans tragsik vad den förstör människor. Och det finns en värdefull människa även i han. Konduktören hade bestämt sig att han skulle få kliva av. Och hon gick bort en stund tills vi närmade oss nästa stopp, dom kom hon tillbaka. Killen som var full hade laddat för att spy ur sig emot henne och satt och prata skit. Så sa konduktören att du får åka med till Gävle ändå, att den yngre killen fick betala sina pengar och att han fick åka med och skulle vara tyst och inte störa oss andra.
Den kvinnan höll sig verkligen saklig under hela tiden, stog på sig utan att vara otrevlig, hon var trygg för oss andra, och hon gav ändå med sig och lät han åka hela resan.
Där satt jag med min bok i knät, som är symboliserar bland det viktigaste jag har, och kollade på min väska där jag har en brosch som det står stoppa alkoholvåldet. Och blev så påmind om hur jag levde, med alkoholen och allt som har vart. Och kände sån otrolig tacksamhet till livet. Att det kan bli som det är. Och att i just situationen se det jag ser, och att det fick hända saker med mig i det här med, och att det ända jag för min egen skull kunde göra av kärlek var att be för honom. Jag hade ingenting med situationen att göra och behövde inte göra nånting heller. Det är inte mitt ansvar!
När vi närmade oss Gävle så kom det över mig.... det här om att vara nöjd med den jag är och det jag har. Så frågade jag mig själv, om jag var berömd och omtyckt skulle jag vara nöjd då? Näe, inte mera än vad jag är just nu...för om jag skulle tro att andra människors bekräftelse gör mig glad och att det är de som är det viktigaste, då är det ett ständigt presterande och jakt på att vara nån jag inte är, för att duga och räcka till. Den ända jag behöver känna på riktigt att jag duger för det är mig själv. När jag gör det, då är det helt ok om folk inte tycker om mig, jag behöver inte ändra på mig eller göra mig till nån jag inte är. För jag är sann emot mig själv! Det är ok att vara felande, och göra misstag. Jag räcker till iaf!
Innan jag klev av så sa jag till konduktören att va bra du har gjort de den här resan! Kände att jag ville ge henne det :) Det var häftigt att vara med och se!
Längtar tills imorgon :) Ska bli sååå kul att gå på bröllop, och att det är min kusin som gifter sig :) Att hon har hittat en så fin kille med, som hon verkligen förtjänar. Innan jag vart nykter så trivdes jag med släkten, och den har alltid vart speciell. Men jag har vart så fast i mig själv och alla rädslor, och inte vågat ta del av den. Jag har inte vågat vara mig själv för att jag har vart så rädd för vad dom ska tycka och om dom har vetat "vem fan jag var". Och i veckan fick jag verkligen känna på på riktigt vad jag längtar efter att få träffa dom igen allihopa <3 Jag älskar dom verkligen, och det kändes så härligt att känna längtan efter dom :)
Tänk hur saker och ting kan bli, och vad dom blir :) Förstå hur mycke gott livet har att ge, och vad mycke mera det är som ska upplevas :)
Kaj påminde mig om "spegeln" igår, i det fina! Som min sponsor fick mig att se i början av hennes och min kontakt. " Linda, kom ihåg att det fina du ser i mig och andra, det är sånt som du själv har, annars hade du aldrig kunnat se det, de är dig själv du ser". Det är verkligen att ge sig själv nånting fint, och att välja att se det fina hos andra! Att inte bara se sig själv i rannsakan om vad som behöver förändras, utan att ge positiv energi och kraft.
Så kom ihåg det även till dig, att det fina du ser i andra....att det är en del av dig själv som du ser <3
Var med om en sak på tåget ner igen. Jag satt och läste i stora boken, det var länge sen jag gjorde det. Packade ner den i väskan och tänkte att jag kunde läsa om jag kände att jag ville det. Satte mig på tåget och betalade och lyssna på lite musik. Sen tog jag upp den och läste. I Söderhamn gick det på lite folk, och när tågkonduktören gick och skulle ta biljetter så hörde jag lite i bakgrunden att det vart nå tjafs. Två säter bakom mig satt en kille som var jätte full, och det stank verkligen sprit, och han kunde kanppt prata. Han hade inga pengar, och konduktören sa bestämt att han skulle få kliva av på nästa perrong. Det satt en till yngre kille med som sa att han skulle betala, för han ville inte att han som var så full skulle få kliva av, han skulle ju till Gävle. Då hade inte den yngre killen tillräckligt med pengar. I allt det här, när jag hörde från början så kände jag verkligen emot han som var full att va fan, jävla äckel, skyll dig själv att du super upp pengarna. Så tyckte jag synd om han med. Tyckte synd om killen som skulle betala. Och i det här så tänkte jag...men jag betalar. Jag kan hjälpa till. Men jag sa ingenting.....
Det som vart starkast i mig, det vart att jag bad verkligen för honom. Han har förmodligen sjukdommen och sjukdommen är så himlans tragsik vad den förstör människor. Och det finns en värdefull människa även i han. Konduktören hade bestämt sig att han skulle få kliva av. Och hon gick bort en stund tills vi närmade oss nästa stopp, dom kom hon tillbaka. Killen som var full hade laddat för att spy ur sig emot henne och satt och prata skit. Så sa konduktören att du får åka med till Gävle ändå, att den yngre killen fick betala sina pengar och att han fick åka med och skulle vara tyst och inte störa oss andra.
Den kvinnan höll sig verkligen saklig under hela tiden, stog på sig utan att vara otrevlig, hon var trygg för oss andra, och hon gav ändå med sig och lät han åka hela resan.
Där satt jag med min bok i knät, som är symboliserar bland det viktigaste jag har, och kollade på min väska där jag har en brosch som det står stoppa alkoholvåldet. Och blev så påmind om hur jag levde, med alkoholen och allt som har vart. Och kände sån otrolig tacksamhet till livet. Att det kan bli som det är. Och att i just situationen se det jag ser, och att det fick hända saker med mig i det här med, och att det ända jag för min egen skull kunde göra av kärlek var att be för honom. Jag hade ingenting med situationen att göra och behövde inte göra nånting heller. Det är inte mitt ansvar!
När vi närmade oss Gävle så kom det över mig.... det här om att vara nöjd med den jag är och det jag har. Så frågade jag mig själv, om jag var berömd och omtyckt skulle jag vara nöjd då? Näe, inte mera än vad jag är just nu...för om jag skulle tro att andra människors bekräftelse gör mig glad och att det är de som är det viktigaste, då är det ett ständigt presterande och jakt på att vara nån jag inte är, för att duga och räcka till. Den ända jag behöver känna på riktigt att jag duger för det är mig själv. När jag gör det, då är det helt ok om folk inte tycker om mig, jag behöver inte ändra på mig eller göra mig till nån jag inte är. För jag är sann emot mig själv! Det är ok att vara felande, och göra misstag. Jag räcker till iaf!
Innan jag klev av så sa jag till konduktören att va bra du har gjort de den här resan! Kände att jag ville ge henne det :) Det var häftigt att vara med och se!
Längtar tills imorgon :) Ska bli sååå kul att gå på bröllop, och att det är min kusin som gifter sig :) Att hon har hittat en så fin kille med, som hon verkligen förtjänar. Innan jag vart nykter så trivdes jag med släkten, och den har alltid vart speciell. Men jag har vart så fast i mig själv och alla rädslor, och inte vågat ta del av den. Jag har inte vågat vara mig själv för att jag har vart så rädd för vad dom ska tycka och om dom har vetat "vem fan jag var". Och i veckan fick jag verkligen känna på på riktigt vad jag längtar efter att få träffa dom igen allihopa <3 Jag älskar dom verkligen, och det kändes så härligt att känna längtan efter dom :)
Tänk hur saker och ting kan bli, och vad dom blir :) Förstå hur mycke gott livet har att ge, och vad mycke mera det är som ska upplevas :)
Kaj påminde mig om "spegeln" igår, i det fina! Som min sponsor fick mig att se i början av hennes och min kontakt. " Linda, kom ihåg att det fina du ser i mig och andra, det är sånt som du själv har, annars hade du aldrig kunnat se det, de är dig själv du ser". Det är verkligen att ge sig själv nånting fint, och att välja att se det fina hos andra! Att inte bara se sig själv i rannsakan om vad som behöver förändras, utan att ge positiv energi och kraft.
Så kom ihåg det även till dig, att det fina du ser i andra....att det är en del av dig själv som du ser <3
Kommentarer
Trackback
