Fredag!
Gud jag försov i morse (a) :) Liiite skönt var det faktiskt. Ställer alltid klockan på 06.20 för att gå ut och gå. Vaknade 07.20 av nån anledning, inte likt mig. Första gången när klockan ringde så var jag halv vaken innan, kände väl på mig att det var dags att gå upp, stängde av väckarklockan och slumra om tills mobilen skulle ringa...bara det att jag slumra lite väl hårt då ;) vart inge stressad när jag väl vakna ändå, fanns ju massa med tid ändå, och den tiden jag vakna brukar jag vara tillbaka inne efter promenix. Och liiiite skönt var det att få sova med :P
Jobbade bara tre timmar, och den tiden bara försvinner ju. Gick jätte bra den tiden jag var där, och solen har ju lyst idag och den fyller mig verkligen med energi och glädje!
Efter jobbet så var jag in på blomster affärn och skulle kolla efter blomster arrangemang (hur det nu stavas) till Livs begraving... Alltså jag bara gör allting som "man gör" runt en begravning, men det känns så sjukt overkligt. Planera till en av mina bästa vänners begravning. Alltså så många gånger som vi har pratat med varandra och blivit berörda när nån försvinner som man känner till....och nu är det Liv som är borta :( Tänk om vi hade vetat förr hur det skulle vara nu. Alla minnen vi har, halva livet har vi delat liksom. Och ibland bara hon och jag emot världen, haha gud vilka tokigheter vi har gjort. Är så sjukt tacksam för alla minnen, kan ibland tycka att det är synd att jag har vart så jävla borta, för jag minns liksom inte allt. Men det var en del av hur det var förut. Sitter och lyssnar på the pussycat dolls nu och är tillbaka i Härnösand med henne. När jag åkte dit efter att det tog slut med mitt ex, och bodde där en vecka. Liv ville alltid väl och hade alltid tid med att finnas, och gjorde alltid vad hon kunde för att få en att må bättre. Hon brydde sig alltid om en, och visade verkligen hur mycket jag betydde för henne. Tänker på vilken styrka vi ibland kunde ge varandra att skita i världens alla killar, det som bara gjorde ont. Och hur vi fanns för varandra, och bara brydde oss om oss :) Jag har skrattat så sjukt mycket tillsammans med Liv, alla dessa barnfilmer, ice age :) Haha, och syd :) Hajjar som hajjar. Och när Liv imiterade det dom sa i filmerna. Våra "inside" skämt, tiderna på news, i kungsängen...på alfons (tror det hette så då) ...all tid tillsammans...även fast hon flyttade till Boden så var vi ändå lika nära. dom gångerna hon kom hem och hälsade på...när vi var i Sala... I skolan, lastkajen, laksjön...hos Sarah...limmon....
Kommer ihåg en gång när Liv bodde i Boden när hon kom hem, det var också när det hade tagit slut me mitt ex, så åkte vi in till stan. Och poppade Anton & Affe haha. Så kommer jag ihåg att hon sa att guud vad jag mår bra nu! Satt och flamsa runt i bilen som nå fjortisar, men så jävla kul vi hade :) Fy faan vad det gör ont när jag ska möta verkligheten idag, med allt jag har fått uppleva med Liv. Att hon är borta :'(
Och helgen jag var till henne i December är jag så sjukt tacksam över. Tänk om vi visste då med att det var sista gången vi skulle få träffas i den här verkligheten iaf. Filmade när hon hjälpte mig att skotta bort all jävla snö ifrån bilen, det är det sista jag fick se av henne i verkligheten. Och hon skrattar på filmen :) Så himlans gott att höra hennes skratt!
Ibland sitter jag och ringer till henne mobil iaf...utifall att hon kanske skulle svara...och när jag hör att det ringer så kan jag ibland tro att tänk om det är Liv. Det är så jävla svårt att ta in det här, och acceptera att hon är borta. Hon försvann för tidigt, det var så himlans mycket mera som hon skulle få hinna med, som vi skulle få hinna med. Kommer ihåg att när jag var hos henne så tyckte jag att Constantin såg läskig ut, vet inte varför men jag tyckte det. På fredan när jag kom till henne efter att vi hade ätit och suttit och pratat och få landa lite så satte vi oss vid datorn och kollade igenom alla kort, och alla bild minnen som vi har tillsammans :) det var ju nånting som Liv älskade också, att minnas tillbaka den "gamla goda" tiden. Hon visade även vad hon hade gjort den tiden jag var borta, min tid under behandlingen. Vi gick verkligen igenom hur mycket som helst, livet hur det var, allt vi gjort, det vi missat och hur det är nu. Allt! Constantin vart arg senare på kvällen, han kände sig väl utanför och vart svartsjuk. Jag tycker att det är så obehagligt i såna situationer så jag gick ut och rökte. Sen kom Liv ut, och var nedstämd. Hon tyckte att han borde förstå att vi hade så mycket att prata om, det var liksom första gången hon och jag träffades på över 1 år.
På söndan så vart hon sjuk så jag hämtade henne ifrån jobbet. Och var bara hemma, åt gott och kollade på två filmer som hon köpte. Helt värdelösa :) På måndan skulle jag åka hem egentligen, men vart kvar en dag till! Fatta det då! Vi fick en extra dag tillsammans...som vi bara var hemma. Constantin var i skolan och Liv och jag var hemma med varandra, och bara mös :) Hon var ju sjuk med, så vi låg i soffan och prata hela dan. Strömlöst var det med. Sen ...aa....det var sista gången....
Liv, jag älskar dig så himlans mycket..om du bara visste hur många det är som saknar dig. Och hur älskad du var/är. Om du bara visste....
Gud vad långt det här blev...har bara skrivit allt som är i mig. Ska iväg på IOGT ikväll på taco och trubadur kväll :) Ska bli så himlans trevligt. Och jätte kul att få träffa Örjans barn igen med, det ser jag fram emot :) Imorgon ska jag jobba på förmiddan, sen blir det konvent. Det ser jag också fram emot jätte mycket, saker som gör mig gott i själen. Och fyller mig med kraft.
Ha en trevlig helg, och var rädd om er!
