lindatheresegustafsson

Jahapp då tänkte jag blogga igen då :)

Var ute på promenad och när jag börja närma mig hemma så kände jag bara att jag har mycket att dela med mig av, mycket i mitt liv, vad som har hänt och vad som händer i mitt liv. Hur jag lever och vad som får mig att leva och verkligen LEVA också. Ingen aning om hur jag kommer att välja att skriva och dela med mig heller, det visar sig helt enkelt :)

Just idag är det ett bra tidsfördriv också, kan lätt bli långtråkigt att vara hemma, när jag är ledig. En dag är jätte skönt att vara ledig, två med ibland. Sen brukar jag kunna tycka att det blir drygt. Hinna med & tvätta & städa gör jag ju på en dag. Göra sånt som jag inte annars hinner med riktigt, men det tar oftast bara en dag så är allt gjort :)

Jag åkte ut till nian igår (där jag gjorde min behandling), det kändes så himlans gott när jag kom hem. Så mycket kärlek och trygghet jag har där ute, och få tömma ur och fylla på med nya krafter. Kände mig så tacksam när jag åkte hem, och nöjd över beslut som jag tar. Har så svårt att veta hur jag ska göra i all sorg...jag har aldrig vart med om att förlora någon nån gång. Nu finns det inga facit på hur man tar hand om eller går igenom sorg, alla har var och en sin egen, och sin egen process och bearbetning. Jag gör iaf det som känns rätt att göra, just när det kommer. Och försöker verkligen att tänka mig för och hålla reda på mig själv i allting också.  Det är svårt med alla känslor som finns i mig ibland, det blir så himlans mycket. Det är inte bara sorgen över att aldrig få träffa eller prata med min vän igen, eller att morfar är på väg bort... världen stannade liksom upp efter allt med Liv. Och det är så svårt att se och förstå att andra fortsätter leva. Jag har vart arg på människor också, just att dom är glada och fortsätter leva. Dom bitarna som jag saknar i livet just nu. Och som alltid så känner jag mig alltid dum när jag får "dumma" tankar om andra. Även fast det inte handlar om dom som personer.

Det är svårt att låta känslor vara i mig ibland, utan att säga till mig själv att jag är fel.