Semester :)
Nu har jag min första riktiga semester....som är betald och jag har ett jobb som jag får komma tillbaka till sen med :) För mig är det jätte stort, och bara det gör mig så tacksam och glad. Det känns såååå himlans skönt att jag FÅR vara ledig, och att dagarna får bli som dom blir nu med :) Har inget jobb just nu som jag måste anpassa mig efter. Jag har massa tid till vad som helst :) Nästa vecka ska jag ut till Anna och Johans sommarstuga med Therese och Jonas och deras barn :) Förstå så himlans mys :) Att jag kan och vill vara med på sånt nu också, att jag verkligen uppskattar mina vänners närvaro och vill ta del av livet.
När jag vakna i morse så kände jag mig så himlans tacksam på en gång, och det är så gott :) Den här veckan har verkligen vart jobbig, och stundivs har jag känt sånt kaos inombords och vet varken ut lr in...men det slutar alltid på att jag väljer att vända mig till det jag väljer att kalla gud...och växer i min tro och tillit. Får så otroliga fina budskap när jag ser dom. Och jag tvekar inte på att de. Jag tar till mig det min vänner och medmänniskor säger till mig också, och ger mig själv tillåtelse att vara sann emot mig själv, och hämta upp mig själv ifrån där det behövs. Titta på vad som gör att mina räslor är så starka och ta hand om de, om ärren i själen som finns kvar och släppa in tilliten och försonas med det. Livet kommer inte vara smärtfritt och de är de inte heller, och det är en del av livet! När jag är för rädd att det ska göra ont, och begränsar mitt liv i rädsla så kan jag ju inte få mera än det jag har, då stannar jag i tillväxt, och ger inte mig själv det bästa jag kan. Att helt till fullo njuta av livet, allt vad det innehåller.
Att tillåta min sorg över dom förluster jag har haft i livet är nånting som behövs, och förstå att mina känslor är som dom är, och att dom är ok! En av alla häftiga grejer som har hänt den här veckan var i fredags. Jag satt och prata med Elina om Liv, hade drömt om henne på natten och att jag tycker att det är så svårt att låta sorgen få komma när den kommer. Jag pratar om henne varje dag, men inte med dom som delar samma minnen med henne. Och jag sa det att jag kan känna att jag skulle behöva det...fast jag ringer ju inte och bara pratar heller. Så efter att vi la på så satt jag och lyssna på låten som var på hennes begravning, och det gör så förbannat ont, för många gånger är det som att det går upp för mig att hon är borta på riktigt, ibland är det fortfarande svårt att förstå det. Gick in på Jontes sida på facebook för han har en film på henne där, och ville bara se henne. Och det vrider sig i hela min kropp...och paniken och saknaden skriker i hela kroppen och när jag bara vill prata med henne...och försöka förstå och acceptera att det går inte, det gör så ont! Ville bara prata med nån som känner henne. Preics just då när jag är i det där....då får jag ett mess av just Jonte, som är en av hennes bästa vänner....som vill att jag ska ringa ?.!.?.! Just då!
Tror verkligen inte att saker och ting händer av en slump...jag tror verkligen att gud är med i varje andetag vi tar!
Nu ska jag ta å käka lite frukost och kliva ur sängen :) Så jäkla underbart och ligga tills nu och låta det vara heeelt ok :) Bara för idag iaf :)
När jag vakna i morse så kände jag mig så himlans tacksam på en gång, och det är så gott :) Den här veckan har verkligen vart jobbig, och stundivs har jag känt sånt kaos inombords och vet varken ut lr in...men det slutar alltid på att jag väljer att vända mig till det jag väljer att kalla gud...och växer i min tro och tillit. Får så otroliga fina budskap när jag ser dom. Och jag tvekar inte på att de. Jag tar till mig det min vänner och medmänniskor säger till mig också, och ger mig själv tillåtelse att vara sann emot mig själv, och hämta upp mig själv ifrån där det behövs. Titta på vad som gör att mina räslor är så starka och ta hand om de, om ärren i själen som finns kvar och släppa in tilliten och försonas med det. Livet kommer inte vara smärtfritt och de är de inte heller, och det är en del av livet! När jag är för rädd att det ska göra ont, och begränsar mitt liv i rädsla så kan jag ju inte få mera än det jag har, då stannar jag i tillväxt, och ger inte mig själv det bästa jag kan. Att helt till fullo njuta av livet, allt vad det innehåller.
Att tillåta min sorg över dom förluster jag har haft i livet är nånting som behövs, och förstå att mina känslor är som dom är, och att dom är ok! En av alla häftiga grejer som har hänt den här veckan var i fredags. Jag satt och prata med Elina om Liv, hade drömt om henne på natten och att jag tycker att det är så svårt att låta sorgen få komma när den kommer. Jag pratar om henne varje dag, men inte med dom som delar samma minnen med henne. Och jag sa det att jag kan känna att jag skulle behöva det...fast jag ringer ju inte och bara pratar heller. Så efter att vi la på så satt jag och lyssna på låten som var på hennes begravning, och det gör så förbannat ont, för många gånger är det som att det går upp för mig att hon är borta på riktigt, ibland är det fortfarande svårt att förstå det. Gick in på Jontes sida på facebook för han har en film på henne där, och ville bara se henne. Och det vrider sig i hela min kropp...och paniken och saknaden skriker i hela kroppen och när jag bara vill prata med henne...och försöka förstå och acceptera att det går inte, det gör så ont! Ville bara prata med nån som känner henne. Preics just då när jag är i det där....då får jag ett mess av just Jonte, som är en av hennes bästa vänner....som vill att jag ska ringa ?.!.?.! Just då!
Tror verkligen inte att saker och ting händer av en slump...jag tror verkligen att gud är med i varje andetag vi tar!
Nu ska jag ta å käka lite frukost och kliva ur sängen :) Så jäkla underbart och ligga tills nu och låta det vara heeelt ok :) Bara för idag iaf :)
Önskar er en underbar dag!
Kommentarer
Trackback
