Lagom förvirrad i livet
Ja gud vilken process jag är i, och vad svårt det är att vara Linda ibland. Det som händer är så otroligt nyttigt och det känns som att det verkligen är nånting nytt. Och jag vet inte ens vad det är. Det här med rädsla och att våga tycka om och släppa in nån, som andra har delat om förut att dom var för rädda för relationer har jag inte riktigt kunnat identifiera mig med, för jag har jagat den "kärleken och lyckan" så intensivt förut....bara för att ha nån och fylla mitt tomrum. Och det är inte det jag fyller idag, det är inte dom anledningarna jag har sökt förut. Och nu är jag totalt livrädd för att släppa in nån igen, rädd för att bli sårad, rädd för att bli omtyckt, rädd för att göra fel, rädd för att bli avvisad...så himlans rädd för att det ska göra ont. Och det gör ont redan att känna så...att det inte är ok att tycka om Linda och bli älskad och omtyckt. Det gör ont att inte lita på att han kanske faktsikt visst tycker om mig mera för just den jag är. Undrar om det är min egen osäkerhet på vad jag känner för han som gör att det känns så. Alla säger till mig att jag måste våga riskera för att komma vidare, att jag måste "våga hoppa ifrån klippan"...och jag förstår det där med huvet, och ser det bildmässigt och känner det med känslomässigt, och det är så otroligt läskigt. Ena sekunden känner jag att jag hoppar, jag gör det! Och nästa så står jag kvar. Jag vet inte hur jag ska tycka om heller...om jag bara släpper på alla känslor så vet jag ju inte vad det är heller. Så kan det kännas också att det är det jag behöver, inte fundera så mycket...så kommer nästa rädsla...att göra fel. Går det att vara mera komplicerad lr?
Det gör så ont i mig att jag är så dum emot mig själv med...det gör riktigt ont! Kan verkligen känna förlåtelse ibland, och lugnet och tryggheten och tilliten till gud... och verkligen fråga mig själv vad det är som gör att jag gör så här emot mig själv. Vad är det som gör att Linda inte får sväpas med och få känna det hon känner? Vem lr vad är det som har gjort dig så illa att du tror att du inte förtjänar det allra finaste livet kan ge, allt gott?
Jag har vart själv så länge med nu och upplever livet så otroligt helt annorlunda emot förut. Och jag har verkligen verkligen behövt den här tiden för att bygga upp mig själv igen, och leva mitt eget liv. Ta hand om mig själv och känna att jag kan andas i min egen själ, och njuta av livet och leva. Reda ut och städa ur själen totalt, och fylla på med helt nya erfarenheter och känslor jag aldrig trodde kunde kännas...av att bara leva livet på livets villkor och helt vara med i det och ta ansvar.
Vilken kamp jag har haft och vilka stormar som har vart...och jag har vart kvar i dom! För att nån gång få känna att mina känslor får vara som dom är och ok nån gång...utan att allt som har med mig själv att göra ska vara fel. Vilken tillgång det är att förstå att den ända jag nånsin kan förändra är bara mig själv. Ansvaret ligger inte i hur andra beter sig...jag kan ändra mitt tankesätt och mina attityder, jag har eget ansvar över mig själv. Det blir vad jag gör det till! Vad jag har för relation till mig själv och hur jag väljer att leva. Andra behöver inte göra som jag, jag har min tro idag och de är helt fantastiskt vad den har hjälpt mig. Och dom jag får hjälp av i mitt liv. Är det nånting som jag verkligen förstår så är det att jag kan inte själv! Och vilken styrka och frihet det är att vara trygg i att jag alltid får hjälp. Det blir alltid bra hur det än blir. "Det finns ingen sorg så tung att den inte kan lättas", det finns ingenting längre som är så jobbigt att det inte går över. Vilket hopp och vilken tröst och tro jag har i det ändå, för hur sant det är för mig efter alla dessa åkturer i livet. Jag lär hela hela tiden av allt jag är med om, det är en ständig utveckling som jag tror är livet med.
Tror verkligen att det här får ta tid, och jag får vara i det. Jag kan inte få nå svar nu hur det kommer att bli. Det är nu som jag får välja att ha tillit, och våga riskera. Är trött på att göra allt till att det ska vara fel i mitt eget huvud.
Nu tänker jag stilla mig och ha min tid med gud och meditera, och ge mig själv kärleksfulla tankar. Svar och vägledning får jag i böner och med hjälp av andra.
När jag gör det helhjärtat!
