Helgen...
Ringde min sponsor igår...det behövdes verkligen. Är så mycket som är i mig och jag börjar göra det komplicerat för mig själv... när jag ska ha koll på allting....när jag inte låter mig få vara som jag är. Åter igen prata vi om hur mycket skam mina tankar ger mig....det är bara tankar! Tänker gör vi ju alla! Är så konstigt att inte trivas med mitt eget sällskap nu heller...och händelser och känslor från i början av året kommer upp också. Och den här övergivenhets känslan.
Jag var jätte intresserad av en kille som jag har haft kontakt med sen i somras... och tyckte verkligen om honom...orkar inte dra hela, det jag ska komma till är att hans känslor var inte besvarade...och det gör och gjorde så himlans ont. Det är så läskigt att bli "avvisad", och det är också en av mina största rädslor, och att bli lämnad. Att inte duga. Det här hände i början av året, och jag bestämde mig på en gång att radera han ur mitt minne, behövde göra det för att de inte ska göra ont, är väl ett sätt för mig att skydda mig. Sen gick det två veckor så dog Liv. Allt stannade upp där. Sen har jag bara vart med och min själ är en bit bakom mig känns det som. Dom känslorna...att bli lämnad, och övergiven återkommer liksom hela tiden. När jag är med mina vänner och när vi "skiljs" så kryper den där känslan på. Så sitter jag och undrar vad som är fel och vad jag gör för fel?
Det är sååå svårt att förstå att alla olika processer tar olika lång tid, men framför allt att det tar tid! När jag är i dom. Helst vill jag ju bara att jag ska ha accepterat och gråtit och sen är det klart. Men det är ju inte så. Alla förändringar i livet är ju nån slags sorg i sig, att lämna och gå vidare! Det jag har haft är tryggt och det jag inte vet nånting om skrämmer ibland.
Jag väljer att forsätta lita på att det är som det ska vara, för just alla dessa funderingar och känslor har jag haft förut och dom har förändrats. Lär tömma ut för att kunna fylla på med nånting nytt. Gud hjälp mig att känna att jag också är människa som är ofullständig, med fel och brister och att jag ändå är värdefull och räcker till som jag är. Snacka om att självkänsla är en färskvara som jag verkligen behöver ta hand om.
Var ute och gick idag och solen sken, och det kändes verkligen gott då :) Solen ger energi! Häftiga möten jag får.. det var ett par som stannade och frågade vart badhuset låg, så jag gav dom vägbeskriving. Så mötte jag en tant, som gick med sina stavar. Hon såg alldeles förtvivlad ut. Så kolla hon på mig och frågade om jag hade sett nå nycklar? Näe sa jag, har du tappat dom? Då hade hon vart ute och gått och tappat dom nånstans, hon blödde näsblod och var skärrad. Så frågade jag om jag skulle ringa hennes hyresvärd? Då bad hon mig följa med och hjälpa henne att kolla efter hennes nycklar isället. Så gick vi, men hann inte så långt förns vi möter en annan tant :) Så fråga hon om vi letade efter nycklar....hon hade hittat dom på konsum. Vilken lättnad! Och vilken glädje att dom kom tillbaka så fort, och att hon som vi mötte stannade och ställde den frågan :) Det är häftiga möten!
Var på bio i fredags och såg män som hatar kvinnor. Herregud vilken bra film! Otroligt känslomässigt gripande. Och den innehöll liksom allt :) Vi satt kvar efter och små pratade lite, och alla reste sig och gick ut, och jag satt och vara bara så himlans nöjd :) Sen åkte vi hem till Samuel och käkade och pratade, hade egentligen tänkt att jag skulle åka tillbaka upp så jag inte var hemma så sent. Men det vart lite senare än planerat. Och det är skönt att bara vara med, och vara obekymrad om tiden. Spännande och läskigt att träffa nya människor, och våga vara den jag är, och inte styras av mina rädslor!
Får ju tillgång till massa sanningar om mig själv, och hur jag fungerar. Får ju träna varje dag i livet på att vara männsklig :)
Var rädd om dig!
