Ja?
Vilket onödigt surr...så känns de! Behöver bara lugn och ro och släppa allt runt omkring mig...och ge mig själv tid! Tid att vara med Linda, och ge henne omtanke. Helst vill jag vara med överallt, och finnas till överallt....och det funkar ju inte så. Rädslan i mig att bli lämnad och ensam driver mig nu, och har gjort det ett tag. Lägger inte min tillit till gud. Vissa delar av mitt liv gör jag det, men inte alla! Behöver släppa taget helt!
Har inte tyckt att jag har tid, eller att jag räcker till....men vad är det tiden ska räcka till då? Mitt egos belöningar? Vad är det jag inte räcker till då? Duger inte jag som jag är? Ställer mig frågor och har nog inte svaren på dom helt än, men att jag har beteenden och rädslor att möta är jag medveten om. Jag behöver vara ärlig, främst emot mig själv, för att kunna leva i sanningen. I livet som det är!
Har haft en helt fantastisk helg, helt otroligt vad jag får uppleva och vara en del av! Är så oändligt tacksam att jag har det jag har...förstår ibland inte hur jag orkade med mig själv förut. Jag visste ju ingenting annat då...vilken kamp! Vilken totalt ovärdig människa jag var för mig själv. Hade verkligen inte det jag väljer att kalla gud då, eller jag förstod absolut inte att jag behöver lägga mitt liv där, min tillit, min tro, mitt hopp och känna glädjen och tacksamheten...kärleken till det. För mig var glädje snabba lösningar förut. Levde i min offervärld och ville bli sedd, att nån skulle se mig. Såg jag nånsin mig själv? Och ville jag det då? Tror inte de. Kommer ihåg en gång när jag gick till bolaget och det var en karl som höll upp dörren och sa hej till mig. Jag blev så glad att han såg mig...att bli bekräftad att jag fanns bara. Jag var så fast i mig själv förut.
Alla situationer jag är med om bidrar på min resa igenom livet...till den jag ska vara. Allt behöver jag träna på. Jag är så ofullständig som man kan vara, den dagen jag blir felfri så kommer jag inte att vara nykter och ha det jag har. Andra människor speglar verkligen mig vad jag behöver förändra hos mig själv också, det jag stör mig på hos andra är sånt som jag har själv, och säger mera om vad Linda behöver träna på än om den andra människan. Tänk att jag har så svårt ibland att acceptera mig själv och andra som vi är, att leva och låta andra leva! Mitt ansvar är bara mig själv och hur jag lever, bara mitt samvete!
Jag lever inte alltid i kärlek, men jag jag litar på att allt är väl ändå. Dom känslor jag har bevisar att jag lever, jag känner! Det är bara känslor, inte mitt jag eller en sanning som för alltid kommer bestå. Jag får det jag behöver, och det jag förtjänar! På både gott och ont.
Jag kan aldrig möta andra männsikor där dom är om jag inte tar hand om mig själv....
Det viktigaste först
är att
Göra det enkelt
genom att
Ta det lugnt
så att du kan göra
En sak i taget
och alltså
Leva och låta andra leva!
Liv jag saknar dig så oändligt mycke....fy fan vad det gör ont i mig. Så jävla ont! Har haft och har skuldkänslor som säger att jag lämnade dig... tiden när jag gjorde min behandling. Mitt förstånd säger att du vet, och att du förstår, och att jag verkligen behövde tiden själv där. Bara det att jag missade över ett år med dig...och jag vill ha tillbaka det. Det är inte mitt fel jag förstår det med huvet....men tänk om jag hade tagit vara på tiden mera....
"Du vet inte vad du har förns det är borta"..... önskar att jag fick mera tid med dig älskade vän <3
Tack Anna för korten<3
