En del av mig...

Gud vad jag grät som en idiot igår.... så förbannat ont det gör ibland, och det bara kommer. Tror nånstans att det börja utlösa när jag prata med Jonte, blev så påmind om Liv, det är genom henne som jag träffade han. Ville bara prata med henne....och kollade på kort, läste vad vi har skrivit tll varann på facebook, snacka om att orden vart så och just det vart så enormt betydelsefullt. Och jag fick panik...det gör sååå ont. Hela mitt jag, hela mitt hjärta, allt bara skriker i mig att jag vill ha tillbaka henne, kom tillbaka....är det ända som ekar. Grät så jag knappt kunde andas... Och tillbaka på denna fråga som jag aldrig kommer att få svar på, Gud varför togs hon ifrån oss? VARFÖR? Jag vill ha tillbaka henne. En männsika som har vart en stor del av mitt liv finns inte mer...och fy faaaan vad det är svårt och gör ont att acceptera det.




Linda Gustafsson
skrev
klockan 10:52 den 26 augusti 2008

Hej Liv! Gott och se dig också! Det är såå länge sen... livet är så annorlunda för mig idag. Hur har du det? Kramar


Liv Lundgren skrev
klockan 14:45 den 26 augusti 2008

Gud va skönt att höra från dig. Om du bara kunde ana hur mycket jag tänkt och saknat dig. Har försökt allt för att komma i kontakt med dig. Har till och med vart i hudiksvall några gånger. Berätta, vart bor du, jobbar du? Pluggar? Hur mår du och hur har du haft det? Gud om jag skulle träffa dig skulle jag gråta av glädje gumman. Jag har flyttat tillbaka till uppsala, har bott här sen april i år. Har ett modell kontrakt i sthlm och gör lite jobb här och där. Bor tillsammans med min kompis från härnösand, mia heter hon, vet inte om du hann träffa henne när du va uppe hos mig, och min pojkvän bor hos mig sedan en månad tillbaka. Längtar tills jag får höra av dig igen. Massa kramar


Linda Gustafsson skrev
klockan 12:25 den 4 september 2008

Du.. vet inte vart jag ska börja lr vad jag ska skriva...om du vill så ge mig ditt nr så hör jag av mig! Kramar


Liv Lundgren skrev
klockan 18:22 den 6 oktober 2008

Hey gumman, allt bra med dej? va ett tag sen nu! Jag ligger hemma och är sjukskriven, lagom uttråkad :/ Kramis


Linda Gustafsson skrev
klockan 10:11 den 15 oktober 2008

Heeejje :) Är lite seg på att svara (a). Det är bra med mig, med dig då? Är du frisk & kry igen? Slå mig en signal om du vill :) Kramar


Liv Lundgren skrev
klockan 16:10 den 11 december 2008

Hej gumman. Är allt bra. Saknar att prata med dig redan :) varför ska du sälja bilen din? Har du redan ledsnat på den?


Linda Gustafsson skrev
klockan 16:28 den 11 december 2008

Hej gumman :) det är helt ok med mig, strul med bilen och svårt att få pengarna att räcka till bara. Men det kommer nå gott ur allt tacksamt nog :) hur är det med dig? Jag finns alltid bara ett samtal bort vettu :) kul att prata med dig. Pussar


Liv Lundgren skrev
klockan 17:49 den 12 december 2008

Ok vad e det för fel på den? Svårt att laga eller inte pengar till det bara? Hur mycket ska du sälja den för då *ler* man kanske e intresserad :-P haha. Jag saknar dig gumman min, hoppas du får en bra helg. Puss


Linda Gustafsson skrev
klockan 17:44 den 13 december 2008

Det viktigaste är fixat nu på bilen, men kommer behöva åtgärda avgassystemet med. Så är det ju med bilar, vet aldrig vad det blir för fel med dom. Men jag har ju bedrövlig otur. Hoppas du med får en bra helg gumman. Hälsa constantin :) kramar


Liv Lundgren skrev
klockan 17:17 den 16 december 2008

Gud va fin du är på den nya profil bilden Linda :)


Linda Gustafsson skrev
klockan 17:19 den 16 december 2008

Naaw, tack gumman :) hur är det med dig idag då? ♥


Liv Lundgren skrev
klockan 09:40 den 17 december 2008

:) tack det är bra, jobbar hela veckan ink helg så jag försöker hålla humöret och energin på topp men det är lite svårt när man e omringad av idioter :) själv då gumman, jobbar mycket i veckan? Har jag fattat rätt att bilen rullar igen? :) kramar


Linda Gustafsson skrev
klockan 10:44 den 17 december 2008

Jo jag jobbar jag med, till lördag. 3:e helgen nu. Var ledig igår iaf så jag hann med att köpa julklappar :) ja bilen funkar som den ska, så tacksam för det :) Puss & kram


Liv Lundgren skrev
klockan 12:18 den 17 december 2008

Ok skönt att bilen funkar igen :) jaha blev det mycket jul klappar? Jag va och handlade förra veckan, skönt att ha det klart. Hur länge kommer du stanna hos pappa sen efter jul? Börjar du jobba direkt efter? Jag kommer jobba jul dagen nyår och första januari, fy va tråkigt, fast man tjänar ju lite extra :)


Liv Lundgren skrev
klockan 14:23 den 21 december 2008

Har du fått mitt jul kort B-)


Linda Gustafsson skrev
klockan 11:00 den 8 januari 2009

Det är jobbigt just nu bara. Gör ont att ha känslor som inte är besvarade och gör ont att tycka om nån mer än den andra. Och känslorna just nu gör ont bara. Men det kommer bli bra igen, får aldrig mer än jag klarar av och behöver gå igenom de här. Det är så läskigt att ha hjärtat med som insats. Hur har det gått för dig gumman? Du är så mycket mer värd än att ta nån annans vilsna själs handlingar! Kramar


Liv Lundgren skrev
klockan 13:07 den 8 januari 2009

Mmh jag förstår vad du menar. Ibland önskar man att man bara kan stänga av känslorna, iaf önskar jag det många gånger. Det e ju som på jobbet, jag tar allt så himla seriöst och kritik är så riktat på mig personligen fast det inte ens är det. Ibland är man starkare än andra dagar. Jag själv har vart så himla stark förra veckan och ingen kunde göra mig illa, och nu denna vecka har jag vart jätte känslig och brustit i gråt för lilla minsta. Ja det e väl lugnt hemma. Jag har sagt till han att om han verkligen vill stanna får han ta och bevisa att han vill det och sluta belasta mig med saker, jag har fullt upp med mitt liv och jobbet. Han viste att situationen skulle se ut som den gör nu och jag kan inte hjälpa han mer än vad jag redan har gjort och gör.


Linda Gustafsson skrev
klockan 13:28 den 8 januari 2009

Ja hoppas att han tar till sig det då, om det är det här som känns rätt? Ja du det känns verkligen olika och livet är inte en dans på rosor, tackar gud för att det finns hopp, tro, tillit och kärlek till livet idag ändå :) ha en fin dag gumman. Nu ska jag ut till nian och bara vara. Kramar ♥




Idag när jag vakna så gör det fortfarande ont...så ledsen. Och vill egentligen inte göra ett skit. Bäddar sängen iaf och äter min fukost, och gör mig klar för morgon promenad. Tänker där med att jag vill inte.... men jag behöver! Behöver ut och få luft och skingra tankarna, känna livet och lita på att det går över. Låtar på radion spelade som jag förknippar med Liv, på den tiden när vi var ute som mest. Och där känner jag också att jag vill inte höra, för det gör bara ont att minnas, och vara i den verkligheten som är nu. Men jag lyssna iaf. Tror gud ger mig det jag behöver och det är en del av processen. Eller så är det Liv som vill minnas med mig :) Vet inte. Var det nånting hon verkligen älskade så var det att skratta åt och minnas alla våra minnen tillsammans.

Skickade ett mess till Örjan...en del av mig ville inte det heller, för jag vill inte vara nån "börda" och har svårt att be om hjälp ibland. Men jag blir vägledd i rätt riktning ändå. Är så skönt att bara få säga, behöver inte gröta i nånting eller förklara utan bara få sätta ord på mina känslor, och det är helt ok! Bestämde att jag ska med på Tildas gympa och jag behöver dom här små stunderna av att ha nånting att se fram emot, stort eller litet! Sånt som gör mig gott. Ibland vill jag göra mig ensam och inte ta del av livet, när jag tror att jag är fel. Jag är aldrig ensam längre, jag behöver inte vara det....!


" Att tro på nånting som inte är bevisat och att skriva under på det med sitt liv, det är det ända sättet att lämna framtiden öppen"


Kommentarer
Postat av: Eva

Hej Linda. Gud så starka känslor det kom när jag läste vad ni skrivit till varandra. Jag vet ju genom samtal med Liv hur glad hon var när hon fick kontakt med dig igen och riktigt hör henne säga dom saker hon skrivit till dig.

Var rädd om dig....kramar

2009-03-26 @ 13:59:59
Postat av: Anonym

Hej Linda! Jag kände precis som du gjorde igår. Jag kunde inte sluta gråta och det kändes som jag höll på att gå sönder. Jag har försökt att jobba den här veckan och det har varit så otroligt svårt. För vissa är nästan rädd för mig och andra låtsas som ingenting hänt.Jag förstår att det inte är lätt och veta hur man ska vara eller säga men jag vet inte vad jag ska ta mig till just nu! Tanken på att jag aldrig mer ska få se henne eller få prata med henne, tänker på när hon skulle ha fått barn och hennes födelsedag, julafton och massa andra saker. Och alla minnen sen vi växt upp tillsammans. Det gör så fruktansvärt ont att jag inte ska få dela det med henne!! Jag skulle jätte gärna vilja träffa dig och prata om dina minnen med Liv. Jag hörde oxå hennes röst när jag läste vad hon skrivit.Och vet hur glad hon blev när ni träffades igen.



Jag vill att du ska vet att jag finns här för dig om du vill! Många kramar Jennie

2009-03-27 @ 13:44:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0