Min morfar! <3

Ibland undrar jag hur mycket tårar det finns? Jag låter dom få komma och stillar mig en stund och minns.....


Vilka upplevelser, vilken kärlek, vilken styrka! Vilken gemenskap, vilken familj, vilken omsorg...vilken sorg....vilken tacksamhet....


Morfars begravning var idag. Hela dan har vart helt otrolig, det är så enormt att vara med om allting. Jag var nervös innan vi kom till kyrkan, hade sovit dåligt och drömde om att nån dog igen. Vi träffades nere hos farmor innan vi åkte. Så ont det gör, så ont det gör att vara i sorgen, att dela den med alla i familjen. Allas minnen med våran morfar, allas egna minnen och känslor, och den stora saknaden han lämnar efter sig, hålet i hjärtat. En trygghet som alltid har funnits med i hela livet.

Begravningen var så fin! Så himlans fin den var. Kortet på morfar är så mycket han, hans underbara leénde och godhet som lyser. Det gör så förbannat ont att sitta med alla minnen, och förstå att morfar gick vidare till himmelen. Att han inte är kvar hos oss här nu. Nånting som jag verkligen har tagit med mig som har givit mig tröst...det är att jag också tror att morfar är i himmelen, och att han väntar där, att han kommer vara den där tryggheten när jag också ska dit. Då väntar han på mig där. När vi gick fram till honom vid kistan och skulle säga hejdå så var jag och simon kvar sist i våran tur. Då tar min fina lillebror min hand och vi går tillsammans där ifrån. All otrolig kärlek och omsorg och värme till varandra i det här som jag upplever...den fyller mig med sån tacksamhet och glädje till det jag har kvar i livet. Och så rädd jag blir om det också. Så rädd jag är om dom fina människor gud ger mig på min resa genom livet. Förstå så unika var och en av oss är, just för dom som vi är, männskligheten...

Det gör ont att se andras sorg, människor som har funnits med sen jag kom till jorden.

Satt och var så stolt över min morfar. Vilken fantastisk människa, vilken helt otrolig man han var! Vilka egenskaper, vilket liv, och vilken enorm kärlek och omtanke han hade. Är det nån som verkligen inspirerar mig i mitt liv, och kommer alltid finnas med och göra så är det min morfar. Är så tacksam för att han var den han var, och att han gav det han gjorde. Det som var hans mening med livet. Finns ingen som inte är berikad med någonting ifrån morfar, han lämnade ingen oberörd. Morfar var med oss alla barn, barnbarn och barnbarns barn när vi kom till jorden, han tog hand om oss från våran första stund i livet. Och vi fick ta hand om morfar när han var klar med sitt.

Minnes stunden efteråt var så himlans fin. Alltså jag är lika stolt där, över min familj och släkt och det vi gör tillsammans, och att jag är en del av den. Vi satt i tre timmar. Lyssna på sånger, kollade på minnesbildspel, höll tal och mindes. Till och med jag fick mod till mig och delade med mig av den kärleken morfar har gett mig och alla som delade livet med honom. Vi har varit nervösa tillsammans, vi har varit ledsna tillsammans, vi har skrattat och gråtit tillsammans, vi har delat kärlek och omsorg tillsammans...

Satt och kollade på filmen ifrån Anns 50-års fest nu på kvällen. Där är bland annat en hälsning ifrån mormor och morfar till henne som dom filmade. Mormor och morfar...det är ju liksom dom två! Dom tillsammans, i soffan med morfars älg bakom sig :) Morfar har sina armar på magen och ler, och bara att höra hans röst...se han nicka , prata med sin bestämdhet och tindra med ögonen och bara se hans livsglädje. Kollade flera gånger och håller han så varmt i mitt hjärta, fina morfar!

Att det finns en mening med livet det tror jag på, att det finns en mening med varje möte jag får, varje händelse i livet som jag är med om, det finns det en mening med. Vi är inte skapta för att straffas och vara missnöjda. Inte heller för att må dåligt och fastna i det. Vi är inte skapta felfria eller perfekta. Det finns en mening med att allt kommer som det kommer, när det kommer....och vilken upptäckt det har vart att tro på det för mig, och att det bara nya insikter och djupare hela tiden. Och ännu mera nu. Varje sak i livet är någonting som jag behöver träna på, som stärker mig till den jag ska vara.


Morfar...min fina fina morfar! Jag älskar dig till evigheten, och du finns med mig i mitt hjärta varenda dag i mitt liv.
Vi ses i himmelen <3


 




















Stanna upp ett tag...........


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0