lindatheresegustafsson

Vilken dag... så otroligt overklig den känns, en del av den. Det overkliga är att det var din begravning Liv. Så fel det är, att du inte fick leva längre, att nån annan tog ditt liv, och dig ifrån oss.

Var så himlans nervös, och hade inte en aning om hur det skulle vara eller hur det skulle gå att se kistan och träffa din familj och dina vänner. Det gick bra att komma in i kyrkan, tills jag träffade din mamma, pappa och din syster. Det gör ju så ont...i mig själv och att se deras sorg. Så skönt det var att krama om dom, och känna deras värme och kärlek. Så himlans fina dom är! Jag vart så glad av att se Adri också, har aldrig tyckt att du är lik henne....MEN gud så himlans lika ni är :) Åå du kändes så levande genom henne på nåt sätt, dina drag var så tydliga ifrån henne.

Fint att det var så många där, som var så specicella i ditt liv också, så fint dom hade gjort vid kistan. Psalmerna och sångerna till dig var så otroligt fina, och så himla mycket du i alla ord, det var verkligen du rakt igenom. Prästen pratade om dig och den du var, minnen från när du var liten och så orädd och vild du alltid har vart :) En kämpe genom allt, och sån drivkraft att leva du hade. Hon läste dina egna ord ifrån din blogg, och det kändes så fint! Att du fick säga dina egna ord även på din begravning. Jag vart så glad när hon läste upp det jag sa till dig, som betyder så mycket för mig. "Jag säger som Linda brukar säga, som jag tycker vi ska säga lite oftare till varandra...ta hand om dig för du är värdefull". Du var så värdefull älskade vän! Och så mycket mycket mera värd än det du blev utsatt för. Att en annan människa tar på sig guds roll och berövar ditt liv. Det gör så jävla ont att du inte fick mera tid, att vi inte får dela mera tillsammans. Kan inte vara mera tacksam än jag är heller över den tiden vi haft tillsammans, du kommer alltid vara ett ljus i mitt liv, en del som aldrig kommer försvinna som alltid kommer fylla mitt hjärta med kärlek.

När vi skulle gå fram till dig och säga farväl...usch vad jobbigt det vart. Visste om att din låt skulle komma, och har ju lyssnat på låten flera gånger innan. Men när den kom...det kändes verkligen som på film, jag såg dig framför, alla minnen...och så jävla ont det gör att du är borta. Anna och Tine var med, och Tine smekte över ryggen och jag blev trygg....och höll henne i handen när vi gick fram. Älskade vän, tack för allt och vila i frid! Din själ är fri nu, och du är ännu mera en del av det gud skapar, du är med där nu :) Vet inte vad jag tror på än efter döden, men att du är med tvivlar jag inte en sekund på.

Minnesstunden och fikat efteråt var också så himlans himlans fint! Din familj hade gjort det så fint! Förstå så otroligt älskad du var vännen. Massa fina kort på dig, och dom hade tagit med våra minnes saker till vår gemensamma stund idag. Ett fotoalbum som var dels dina egna kort och din familjs. Emelie hade lagt ut massa fina snäckor på bordet och ritat en teckning :) En del minnen som jag hade glömt, som jag fick minnas igen idag när jag kolla i albumet, som när vi var ute och red :) Haha, gud vad rädd jag var :D Är så glad över att ha träffat Sarah och Mia idag med. Dom stog dig också allra närmast och det var så skönt att bara få krama om.

När Tine och jag kom hem så somna vi på en gång, helt slut efter alla dessa tårar. Sov i två timmar...och drömde om dig igen.....gör så ont att vakna till verkligheten. Fast den här gången var det så verkligt i drömmen. Som vanligt så i drömmen så hände det som är sant att du är borta. Fast vi hade vart på begravningen, så var du kvar hemma. Vet inte hos vem men du var hemma. Så jag och din syster Jennie var med dig, och vi satt på var sin sida och höll dig i handen, och sa att "nu får vi låna dig ett tag, och du får stanna en stund" Så sa du jag vet inte hur det är, om jag lever eller om jag är död. Vi höll dig i handen och tog med dig, och du fick vara kvar med oss. Du var så verklig i drömmen, kändes som att jag fick vara med dig en gång till, den var så verklig.

Förså så himlans fint allt var idag, bara för din skull! Och det speglar också hur otroligt fin du var Liv. Så fina människor, sån himlans fin familj du har, så otroligt mycket kärlek och sån stor sorg och saknad efter dig.

Pratade med Manna, som är min "kontaktperson". Även kallad medmänniska och otroligt betydelsefull för mig, som har funnits med och hjälpt mig att hitta tillbaka till livet. Hon var min kontaktperson när jag gjorde min behandling, även enligt mig själv kallad "extra mamma" ibland :) Hon sa när jag berättade om dagen hur den var och alla upplevelser, så sa hon " Linda, förstår du hur betydelsefull och viktigt du är, hur ovetandes du är om hur mycket du inspirerar människor?" Med morfar och med Liv, såna otroliga bekräftelser jag har fått av dom, på att jag var viktig i deras liv. Jag kan inte annat än vara så otroligt tacksam över dessa fina människor jag har fått välsingnelsen att få dela livet med, och dom fantastiska människor som finns kvar som fyller mitt liv med mening. Den kärleken, den mina vänner, min familj, min skäkt, bekanta...känd som okänd....den vill jag ge vidare det jag kan.

Jag avslutar med mina egna ord till dig Liv, som jag också säger till mig själv, och mina nära!

Ta hand om dig, för DU är värdefull!
                   
                      



JAG ÄLSKAR DIG LIV <3