Min mamma <3
Jag har en heeelt fantastikt underbar mamma. Jag har faktiskt en familj, ibland kommer den här saknaden efter dom...familjen när jag var liten. Mamma, pappa, Danne och Simon. Har känt saknad efter pappa med...jag kan fortfarande sakna att ha min pappa närvarande i mitt liv. Jag är nöjd med relationen som den är, och jag kan inte kräva mer av han. Vissa dagar saknar jag hans kärlek så himlans mycke bara. Den här lilla Linda som vill bli sedd älskad och bekräftad av pappa.
Var så skönt att komma till mamma idag, jag längtade faktiskt. Och jag hade bestämt mig att vara hemma hos dom hela kvällen, att inte göra massa annat och träffa massa folk, utan vara med dom, och vara närvarande också. Mamma och jag åkte ner och tankade och åkte till affären...så satt vi och prata om pappa, och mina syskon och hur relationerna har sett ut och hur det är. Jag älskar det med mamma, att vi verkligen kan prata! Vi satt där i minst 20 minuter och bara pratade...det var nog helt meningen att vi skulle göra de :) Så kom vi på oss själva efter ett tag me att tiden bara försvann :) Så härliga såna stunder är!
Beundrar min storebror lite extra idag... över hans beslut han har tagit...hur ont det än gör! Det beslutet och den handlingen är nånting som jag aldrig klarade av...hur vansinniga mina relationer än kunde vara...så lämnade jag dom aldrig. Jag klarade inte av att vara ensam!
Imorgon åker vi till Våla, för morfars urn nedsättning. Ibland är det som att jag tror att morfar kommer tillbaka, det är så svårt att förstå och acceptera döden. Det är verkligen ett konstaterande om att hur mycket jag än vill, så går det inte att ändra på. Det är nånting jag måste acceptera, och leva med.
Var så skönt att komma till mamma idag, jag längtade faktiskt. Och jag hade bestämt mig att vara hemma hos dom hela kvällen, att inte göra massa annat och träffa massa folk, utan vara med dom, och vara närvarande också. Mamma och jag åkte ner och tankade och åkte till affären...så satt vi och prata om pappa, och mina syskon och hur relationerna har sett ut och hur det är. Jag älskar det med mamma, att vi verkligen kan prata! Vi satt där i minst 20 minuter och bara pratade...det var nog helt meningen att vi skulle göra de :) Så kom vi på oss själva efter ett tag me att tiden bara försvann :) Så härliga såna stunder är!
Beundrar min storebror lite extra idag... över hans beslut han har tagit...hur ont det än gör! Det beslutet och den handlingen är nånting som jag aldrig klarade av...hur vansinniga mina relationer än kunde vara...så lämnade jag dom aldrig. Jag klarade inte av att vara ensam!
Imorgon åker vi till Våla, för morfars urn nedsättning. Ibland är det som att jag tror att morfar kommer tillbaka, det är så svårt att förstå och acceptera döden. Det är verkligen ett konstaterande om att hur mycket jag än vill, så går det inte att ändra på. Det är nånting jag måste acceptera, och leva med.
Kommentarer
Trackback
