Dagens blandning.....
Jag begriper verkligen ingenting ibland, och just den senaste tiden har det vart så himlans mycke känns de som. Och jag kommer säkert med tiden förstå hur viktig just den här processen och tiden är, och jag kommer att se klarare med. Oftast gör jag inte det när jag är i nånting helt. Vad är det som gör att det är så svårt för mig att visa mig helt sårbar, att vara liten, att bara säga hur Linda känner, att ge Linda plats? Vad är det som gör de? Varför är jag så rädd för hur andra ska känna om jag visar min insida? Varför är jag så rädd för att inte räcka till. Varför är det så svårt att vara liten?
Va handlar saker om egentligen? Jag förstår ju en del ifrån barndommen... men de är så svårt...nej jag är så jävla rädd för att inte duga, att inte räcka till och inte få vara med om jag gör fel, om jag gör misstag. Är det för att jag behöver andra? När ska saker och ting släppa taget...nej...när ska jag släppa taget om allt de här? När ska jag hålla om mig själv och mitt inre och vara rädd om det och ta hand om den lilla Linda som finns där inne? När ska jag på riktigt säga till mig själv och tillåta mig själv att vara människa?
Jag har så mycke frågor till mig själv....och jag har inga svar just nu. Den ända tryggheten som finns är min tro. Att jag är där jag ska vara, och att så länge jag går med det jag kallar för gud så behöver jag aldrig vara rädd. Kommer alla dom här rädslorna i alla prövningar som är nu? Blir dom starkare i allting igen då? Är det då jag minimerar mig, mitt värde och vad jag duger till själv när jag är osäker och rädd?
Kan jag bli lite ödmjukare emot mig själv i allting eller ? :) Sänka den dära kravlistan på hur jag "ska" vara, och bara vara istället! Så känner jag med me det som vart igår. Det ända jag tänker vara är ärlig emot mig själv och andra, så sann jag förmår att vara. Och prata för en gångs skull och inte skriva! Jag har ingenting att fölora på det. Och både igår och idag har jag verkligen fått söka sanningen och lyssna på vad mitt hjärta säger mig. Tror nånstans på att det här som händer nu, är en hjälp till det jag inte själv klarar av. Att komma fram till beslut som jag har tagit nu som jag inte klarade av innan. Och göra mig fri det som jag vill förändra i mig själv, och ta bort mitt egos handlingar. Vad jag vill ge....vad min själ vill ge! Tack Lisa för dom orden, det är verkligen sanningen!
Var inne på läkarbesöket idag för att sätta igång med prover för att få behålla körkortet. Känns bra att det är igång. Sen åkte jag hem till Örjan och Sandra och var där. Sen har Frida och jag kört hela dan känns de som :) Och kul är det :) Bara på två dagar har hon verkligen utvecklats. Och det är just de som är så kul att få vara med och se, utvecklingen framåt. Och modet.
Det vart en grej där med, som jag inte förstår med ändå förstår. Det var en tjej som vi träffa som vart märkbart svartsjuk eller nånting när hon såg Frida. Av tidiagre saker. Ja jag behöver inte gå in på de där nå djupare. Men Frida vart arg över händelsen, på den dära tjejen alltså, sen när jag fråga henne, för hon hade inte märkt nå, hon visste inte ens vem hon var. Och då tar jag på mig att det är mitt fel att hon vart arg :S HALLÅ jorden kretsar inte kring dig Linda! Men då blir jag helt liten...och som i tidigare relationer...alltså känslan av att ha gjort fel och rädslan att vänta på att få en smäll eller nåt. Alltså jag var inte rädd att Frida skulle slå mig, absolut inte så, men samma känsla i min rädsla och känsla i de här med att göra fel, när nån blir arg, påminner mig om sånt.
Lika när min chef ringde...då blir jag rädd...mycket handlar om rädlsa... rädd rädd rädd.
Bemöt med mod och kärlek då :) Välj kärlek. Nästa gång när jag känner oro och rädlsa, då tror jag att jag ska le till gud och förhoppningsvis hajja till att, nu...nu är det dags att låta modet och kärleken vägleda :)
