L E I F - Lev Evigt I Frid <3
Usch vad jag hatar när människor i ens närhet försvinner... Att känna tomheten, fölusten...och när saker och ting förändras. Livet är inte alltid bestående på samma sätt, varje dag ser olika ut och jag har ingen aning om hur morgondagen ser ut. Men det är de här som är livet. Vill bara vara i nån famn, och bara gråta. Få vara liten och bara vara :´(
Fick beskedet igår att Leif har fått somna in nu. Det blir så konsigt :( Även fast jag och alla andra visste att det skulle hända så är man iaf inte beredd på beskedet, och kan inte förbereda sig eller veta hur det ska kännas. Åkte in på möte i morse och det var ett sånt fint möte! Och tankarna gick till Leif, vi hade en tyst minut för honom och delade våra tankar. Det stod en fin tavla där med rosor och hans namn. Han var med oss ändå. Det blir så tomt utan honom, han har liksom alltid vart med där. Han är en del av gemenskapen! Han kommer alltid vara det. Och finnas i våra hjärtan. Han var som en stor björn :) Enkel och lite som en ångvält :) Alltid glad och skratta. Han krångla in till det så mycke, utan var rak och ärlig och sa alltid som han tyckte. Om de passa eller inte. Han var verkligen sig själv, han var Leif! Prata högt och alltid omtänksam. Sa alltid nånting och visade alltid att han brydde sig om. Det viktigaste för han var AA och gemenskapen. Han var så trogen de hära in i det sista. För mig har han verkligen gett sevice ett ansikte! Han har gett modet en större innebörd. Även med beskedet om att han kommer att dö, så fortsatte han att komma, och ta vara på alla dagar som var hans. Vilken styrka och vilket mod, och vilken trygghet han måste ha haft inom sig...för att kunna fortsätta möta livet på livets villkor!
Kommer ihåg mitt första möte som jag höll i, kommer ihåg den dagen för jag kände mig ensam och var fortfarande inskriven i behandlingen. Och tog beslut då och kände att jag åker in på ett möte. Och så var han där. Och sa "Ja, idag är det du som håller i mötet" med sin burdusa röst och bara log :) Han fick mig att göra det :) Han har alltid vart med där. Han kommer alltid vara kvar med oss på mötena. Det gör ont, trodde inte jag skulle reagera så här...men när allt bara är som det är, och allt bara flyter på och jag träffar dom människor jag gör hela tiden...och när som han nu då försvinner....då blir det tomt! Är tacksam över den tid jag har fått med han, och det han har hjälpt mig med in i gemenskapen. Och det jag har fått se i han, genom att han var den han var, det han har gett mig!
Ja kära Leif, vila i frid! Jag hoppas du bara fick somna in lugnt och tryggt <3 Du är med oss alla <3 Du kommer vara SÅ saknad!
