lindatheresegustafsson

Kära nån va jag är tacksam till livet... det är verkligen en välsignelse!

Livet går verkligen upp och ner hela tiden, ena dan är inte den andra lik. Massa olika känslor och ibland tycker ja inte alls om det jag har. Ibland tror jag att ingen tycker om  mig, att jag är obetydelsefull, avundas andra....såna dagar har jag! Dom kommer och går, och framför allt så har jag alltid tröst i dom dagarna, om att saker å ting förändras. Morgonens text var fin, den tilltala mig mycke...

                                                             

"Ibland tycker jag att jag är lyckligast i världen. Det finns inget bättre än att ha erbete som intresserar en. Ibland känns de som om mitt störta problem var bristande självförtroende. Det skrämmer mig, och det tror jag är nyttigt.

Somliga dagar känner vi oss fyllda av självförtorende, andra dagar känner vi oss små och rädda. Det är mänskligt att pendla mellan olika sinnesstämmningar. Att vi inte allltid känner oss säkra är ingenting att vara rädd för. Ombytliga känslor hör till livet. Det är ett tecken på att vi lever med i nuet. Vi påverkas av våra erfarenheter, det är som det ska. Vi svarar på våra upplevelser, det är som det ska. Genom våra svar avslöjar vi våra känslor, det är också som det ska. Vi ska vara tacksamma för det känsloregister vi förfogar över. Det berikar oss. Men det kan också skapa problem om vi inte behärskar det. Man måse kunna vara måttfull. Självförstoende, som i och för sig är eftersträvsamt, kan slå över till självgodhet. Självförtroende behöver balanseras av ett visst mått av ödmjukhet. Fruktan gör oss försiktiga och det är bra, men stark fruktan kan verka förlamande. Om vi behärskar våra känslor, kan vi dra nytta av dom.

Mina känslor kan fylla mig med energi och hjälpa mig att gå upp i nuet. Men de kan också styra mig. Jag ska besluta mig för att kontrollera dom.

Jag har aldrig vart så med i livet nån gång som när jag tog beslut om att lämna mitt gamla liv bakom mig. Och testa nya vägar att gå. Jag hade inte förmågan att ta till mig vad livet gav mig, jag var för fast i att inte förstå mig på mig själv och livet. Det är helt fantastiskt att kunna se, att ha mina sinnen öppna och ta till mig. Och framför all att jag alltid växer själsligt. Ibland går jag tillbaka en bit, och det behövs det med. För att kunna se klarare och fortsätta framåt. Vakna i morse och så ringde Örjan :) Så vi var ut och gick en promenad. Så mysigt! Har verkligen saknat han sen han skaffade en relation, och de är bara bra! Lika där med med känslopaketet som kommer till...men jag kan vara älrigt om det! Jag kan erkänna det, och jag kan låta han få vara lycklig :) Han är inte "bara min" haha. Sen kom posten.... och jag fick en dvd som min kusin har gjort om morfar. Bildspel som vi hade på minnesstunden efter begravningen, sånger och olika filmer. Och jag kastades tillbaka direkt till sista tiden morfar hade i livet. Och så otroligt beydelsefull den tiden är. Hela livet med morfar, men just sista tiden. Och den kärleken jag får leva i och uppleva. Det är så oroligt mäktigt. Jag tror så mycket på en mening med livet, och alla människor jag får möta på min väg. Min familj är verkligen vacker!
Det är så stort att få känna in allting, och sitta här i min lägenhet och vara trygg! Livet idag fortsätter liksom :) Jag ska in till stan senare med Frida och gå kurs så hon kan övningsköra med mig, jätte kul och spännande :) Jag ser så mycket fram emot livet, och hur det blir. Jag är sååå rädd om det jag har!

När någon lämnar...så ger det plats för nånting annat....vi fyller en mening!