lindatheresegustafsson

Fick veta att den 17:e Oktober skrivs jag av och ur kriminalvårdens register :) Det är första gången sen jag dömdes när jag var 16 år som jag "gör klart" nånting. Och inte blir dömd för nånting nytt under tiden.
Tänka sig... kommer sååå väl ihåg när polisen hämtade mig den 5 Februari 2007. När jag vaknade på morgonen hos Tine, med Patrik brevid mig. Han körde hem mig till henne på natten när det hände. Tror att det är en av den värsta morgonen i mitt liv. Att vakna och förstå vad som har hänt...IGEN...och all jävla ångest! Och min bästa vän. Och se min hand som var helt uppsvullen och blå. Alltså den ångesten och veta att jag har gjort illa en människa så...det går inte att beskriva. Förstå att jag kommer åka in den här gången, för jag visste att om det händer igen efter domen innan så får jag fängelse. Jag var så jävla förstörd, och kommer ihåg att jag satt och ringde runt till mina vänner och typ "tog farväl", för så kändes de. Mamma var hos Janne och var på väg hem för att hinna träffa mig. Och mormor kom över för att jag inte skulle vara själv, dom har berättat efteråt att dom var rädda att jag skulle ta livet av mig. Jag visste hela tiden att polisen skulle komma, men kunde ändå inte förstå. Sen ringde det på dörren....och då bröt jag helt ihop. Vilken gangster va? Knappast! Fick ringa till mamma innan jag åkte iväg, och det är också nånting som jag kommer ihåg hur ont de gjorde....och höra hur ledsen och förtvivlad hon var. Sån jävla skam för mig, att jag aldrig kunde sköta mig och att familjen fick skämmas över mig. Och sååå liten jag var i den stunden, och det ända jag tänkte på var att jag inte kunde sova utan mamma :) Haha. Kramade om mormor, och ville inte släppa taget, jag ser det verkligen så tydligt framför mig när vi står i hallen. Pussade henne och sa, jag älskar dig mormor!
Resan in till stan och till häktet är som i en dimma, och tiden att vänta på åklagaren som skulle ta häktningsbeslut. Jag visste då med att jag skulle häktas, men ville inte ta in det, för jag hoppades ändå på att få komma hem. Hade en vakt som vaktade mig i typ 3 timmar tills jag fick berätta för åklagaren vad som hänt. Kommer ihåg min inställning där, alla tidigare gånger så har jag ljugit, och försökt försköna historierna för att det ska gynna mig och att jag ska komma undan. Men den här gången så tänkte jag att "det minsta jag kan göra för Lisa är att iaf vara ärlig, och säga precis som det är, den här gången tänker jag fan i mig inte ljuga, det är jag skyldig henne". På nåt sätt där visa min ånger... det går aldrig att göra ogjort men jag kan göra så gott jag kan iaf och ta mitt ansvar!

Jag blev arresterad, och fick komma till arresten. Och det är nog också ett dygn och en tid jag aldrig kommer glömma...i all ångest! Att få sitta mellan fyra betongväggar och inte prata med nån, ingen radio, ingenting....bara sitta med MIG SJÄLV och alla dessa tankar och känslor som höll på att döda mig kändes de som. Är jätte tacksam över dom två som jobbade den kvällen och natten, för dom stannade ett tag hos mig iaf och visade verkligen medmänsklighet. Och fick ha lampan tänd iaf. Fick träffa min advokat dagen efter och då bröt jag ihop igen, dels för att få se någon som jag kände igen, och känna nån slags trygghet tror jag. Vi skulle på häktningsförhandling och jag vart förflyttad upp till häktet. En natt med restriktioner. Och sen över till gemet, där det är öppet. Och fick börja ringa familjen och skriva brev. Få en radio och tv med, och träffa andra.

Alltså jag vet inte om det går att känna sig mera vilse än vad jag gjorde :) Och helt i chocktillstånd. Är så tacksam över prästen som var inne och pratade under tiden. Och för det bemötandet jag ändå fick av dom som jobbade där. 

Jag vart dömd till 14 månaders fängelse, alternativt 1 års kontraktsvård. Vilket jag inte fattade ett dugg vad det var, men jag räknade ut den som skulle ta mig minst tid, så jag skulle kunna komma tillbaka hem så fort som möjligt.....

Och vilken resa det blev :) Den tiden som skulle komma, och det som har hänt sen den dagen har jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig. Lär lägga till att två av dom som jag "satt" med, har jag fått möta i det nya idag, som också har hittat programmet och gemenskapen! Och det är sååå otroligt stort!
Jag kan inte göra händelsen ogjord, och det har tagit mig sån tid att förlåta mig själv för dom skador jag har gjort på andra människor... men den sista...den var vändpunkten i mitt liv, och "straffet" jag fick, öppnade mina ögon och gav mig livet. Jag började leva!

Är så oändligt tacksam över livet idag, och vilka under som sker. Och för allt jag har fått under den här tiden, och tidigare i livet med. Jag är, inte alltid, men i 8 fall av 10 nöjd med mig själv idag. Och det fanns och finns så mycket mera i livet än vad jag har kunnat föreställa mig. Och att uppleva allting nykter, med riktiga känslor, inga kemiska tillkonstlade...utan på riktigt! Det är helt fantastiskt! Jag behöver inte dricka för att vara någon idag...jag behöver inte dricka för att våga idag....jag behöver inte dricka för att döva....jag behöver inte dricka för att fly....jag behöver ingenting av det som spriten gav mig förut.
Jag får vara Linda idag, och jag tillåter mig att vara det med. Jag har till och med roligare idag än jag hade när jag drack. Det är helt fantastiskt att våga leva helt och fullt :)
Det som programmet och gemenskapen har gett mig, och det jag har hittat...
Lugnet, kärleken, värmen, tryggheten, att tillhöra, gemenskap, glädje, omsorg, sanningen, ärligheten, acceptansen, ödmjukheten, mod och förståelse med mera :) Det är här jag har blivit hel! Det är här jag har "hittat hem"

Gud så mycke de vart nu...det bara kommer liksom :)

Hade en heeelt underbar helg, och Karins bröllop var helt fantastiskt! Och jag är fortfarande kvar lite grann ;) Förstå va grymt häftigt allt är :) Och alla dessa människor som jag har vart livrädd förut att möta, vilken glädje det finns i att våga ta del! <3

Nu lär jag sätta igång med städningen så den blir gjord!

Önskar er allt gott ni kan få, och allt gott som ni förtjänar. Var rädd om den du är!