lindatheresegustafsson

Vaknade i morse klockan sex... och hade ont i magen. Så kom jag på vad jag drömde och vad jag vaknade ur. Drömde om Liv inatt...

Igår innan ja somna så såg jag fram emot att vakna och kliva upp och gå ut och gå, och jag var glad när jag somna. Så när jag vakna i morse så var de inte som jag ville... tänka sig att de aldrig blir som jag vill ;) Kändes som att det var helt ok att allt fick komma över mig ändå, drömmen tog inte över och drog över nå täcke över hela dagen. Drömde att Sarah och Liv satt på en buss. Sarah hade hittat liv och dom överaskade mig när jag klev på :) Liv var inte död, det hade bara vart ett missförstånd, och Sarah hade hittat på henne. Jag blev överlycklig och pussade på henne och höll om henne. Och vi skrattade allihopa åt allt, och så berättade hon vart hon hade vart. Å att nu skulle hon vara med oss igen :) Vi var på bussen det jag kommer ihåg av drömmen... sen vakna jag ju. Ibland är drömmar så verkliga. Och känslan av att ha henne nära igen..och att verkligen känna hennes närvaro. Hennes hår, hennes hud, se hennes leénde och höra henne skratta och flamsa... då blir det jobbigt att vakna till verkligheten :/ Och varje gång är det som att på nytt inse att hon inte finns fysiskt längre.


     

Tog mina stavar och begav mig ut, å lyssna på morgonradion och skingrade tankarna och känslorna. Det var riktigt kul att gå med stavarna. De kändes bra mycke mer än efter en "vanlig" promenad.

Det är som att Livs närvaro har vart med mig hela dan idag. Jag var ledsen och kunde ändå va tacksam över att hon var med i drömmen, och den tacksamheten och kärleken fick följa med mig i min dag idag. Och de här med att ge andra människor kärlek. Hur många gånger tänker man inte på människor och delger inte dom de? När nån berättar för mig att dom tänker på mig, eller vad som helst så blir jag ju jätte glad. Och så har jag känt idag, att jag tänker inte spara på kärleksfulla ord och tankar till andra. Min inställning till dagen och viljan har betydelse för hur mina dagar blir. Och de känns som att jag har tagit mig ur min bubbla av allting som har vart. Jag kan krypa in i den snabbt igen, men jag slår hål på den när jag märker det. Varenda möte med en männniska är intressant idag, om jag vill se det så :) Livet är i stunden, och de finns offantligt mycket att uppleva och ta del av.

Nu på kvällen så åkte jag över till Örjan, ville träffa barnen och han med så klart :) Va fint det är att verkligen värdesätta och uppskatta. Emil kläckte skönaste kommentaren, Tilda är ju rätt vild och pratglad och behöver en hel del uppmärksamhet. Och hon brukar alltid höras. Så satt hon i mitt knä och vi pratade i köket. Så satt vi å kramades och jag satt å gunga, å hon var alldeles lugn. Så säger Emil när han kommer in i köket "Va äre för fel på Tilda?" Hahaha, gud va vi skratta. Tänk va stor ungarna blir, de märks verkligen när jag inte träffar dom lika ofta.

"We were moving mountains long before we knew we could"

There can be miracels when you belive

Saknar dig hjärtat <3