Alla dessa drömmar...
Va mycke ja drömmer nu för tiden... och va mycke processer de är i drömmarna. Om sånt som ligger i mig medvetet och undermedvetet. Mina krav på mig själv återkommer där, och när jag lägger på mig för mycke än ja behöver. Och skulden ja tar på mig.
Saknaden efter mina syskon, och mitt dåliga samvete för äldsta lillebror. Sen jag flyttade... så har vi tappat kontakten. Och mina andra två småsykson med. Inatt drömde jag att Simon, den äldsta lillebrorn var med mig, och han kramade om mig och sa att han saknar mig i hans liv. Han va sådär liten som han fortfarande är för mig, han fyller liksom 19 i år :) Men han va kanske sex år i drömmen. Och jag saknar han så jätte mycke ibland, och jag blir så ledsen. De är så mycke tid som ja missar. De är liksom min familj! Har gråtit flera gånger idag över saknaden, skulden och förändrings processen.
Dom andra små, Esaias och Gabriel saknar jag också.... relationen med min storebror är ju den som faktiskt har blivit bättre. De är en av dom stora sakerna för mig, de ja ser i hans ögon! Och de ja ser i storebror idag! Han har verkligen skämts över mig, och med all säkerhet gått med massa känslor i olika former. Och idag är han inte arg på mig, ja vet att han älskar mig.
Saknar familjen hemma många gånger! Ja trivs här där jag är, och jag har ju mitt liv här. Känner att ja slits med avståndet ibland. Bor man för nära varann så tar man varandra mer för givet. När jag väl träffar min familj så är tiden av guld för mig <3
Pratade med min fantastiska sponsor sent igår kväll. Där fick tiden bli kommen :) Höll på å skrev för mig själv å kände att "näe ja blir inge klokare av att reda ut allt själv", behöver verkligen ha någon att bolla med. Som förstår vad det handlar om. Och hon är en av dom som jag verkligen litar på, som jag tror på och som vägleder mig i livet. Med henne finns de inget jag kan eller vill dölja eller gömma, och de finns inget som är farligt att prata om heller. De är de där som ja egentlligen inte vill prata om som gör mig mest fri! De blev så enkelt igår med när koppla till min del... vad jag bara kan ta hand om. När ja stör mig på andra, blir irriterad och är rädd! Behöver inte tycka och tänka så himla mycke om folk heller. Lev och låt leva! Och bara ta hand om just MIN del! Det är befriande att se och känna. Och förstå eller tro på iaf att jag duger precis så som jag är, hur jag än är.
Nu lär ja in i duschen, tänkte åka in på möte :)
Önskar er en fin helg <3
