lindatheresegustafsson

Nu har vi haft två dagar med jobbet i "handelns dagar". Jag har fått stå ute och de är jag jätte tacksam över. Få göra lite annat och njuta av folk massan runt om. Jag verkligen njuter när de är folk i rörelse.

Är tacksam över den här dagen över lag... och vad att dela med sig av sig själv, lyssna och vara närvarande resulterar i. Har haft några dagar när min själ inte får nån ro. Jag tappar bort mig själv och blir som en ångvält med massa dåliga beteénden och attityder. Ett skenande ego bland annat blandat med sårade känslor och vilsen själ. Känns som att det jag har slängt bort nu får räcka, å jag får känna skillnaden hur de känns att vara utan de som är viktigast för mig. För att jag ska funka bara. Enkla små rutiner, vägledningen jag har i livet, dit jag vänder mitt liv... och den själsliga närvaron mitt liv lever.

De går fort ibland, och ju mer jag gömmer och trycker undan, ju mer trångt blir de där inne till slut. Och all den packningen gör mina val, mina känslor, mitt agerande annorlunda än om jag städar ur och tar hand om de jag behöver.

Igår pratade jag om det jag saknar...och idag får jag känna att det finns <3

Många fina stunder i min dag får mig att känna livet, och de jag uppskattar allra mest. Sann närvaro! När inga tankar stör, när mina öron hör, mina sinnen är öppna och när jag ser helheten.
Jag stod och pratade med en kvinna som handlade av mig idag. Hon kom tillbaka och handlade mera och jag vet inte ifrån vart men vi började bara prata mera, tror de började med att vi pratade om beslut. Den öppningen gjorde att vi stod och prata i säkert 20 minuter om livet. Den närvaron jag kände med henne, med att vara delaktig i de hon berättade, att se och känna och dela hennes upplevelser. Det var verkligen jätte fint! Och den styrka hon hade fått av att ta beslut om att lämna något som inte gjorde henne väl. Och hur hon som en blomma bara vecklades ut, och började leva. Jag såg verkligen allting, i hennes berättelse och hur hennes kropps språk och i hennes energi. Jag blev alldeles rörd.

Så gick hon in och betalade det hon skulle ha, så kom hon ut sen igen. Då hade hon köpt ett halsband till mig. Hon hade ett lika dant som jag uppmärksammade innan, med en text å jag älskar ju sånt där jag. De står "Life is what you make of it"....
Så sa hon "Den här ska du ha, jag bara känner att du är en helt underbar människal", så den här får du av mig.
Jag vart helt tagen och kramade om henne och tacka ödmjukast för de, och kände hur himlans himlans tacksam jag vart. Och nånstans så kändes de så himlans välbehövligt just nu. De fina hon gav mig. Den störtsa glädjen var inte i halsbandet även om de alltid kommer finnas med och påminna mig och ge mig glädje över det hon gav mig själsligt, och hennes goda hjärta. De största är den sanna närvaron!