lindatheresegustafsson

Jag bara älskar min familj, mina vänner, dom fantastiska människor jag har i mitt liv <3

     

Vaknade i rullsand i morse, sovandet i husvagnen var inte lika mysigt som jag kommer ihåg :P Varmt och kvavt var de. Vi låg ju sex stycken i husvagnen å så hade jag mitt hjärta brevid mig som jag ville trycka ner under en kudde för han låg å snarka som en tok i mina öron...å min pappa låg i andra sidan husvagnen å drog sina timmer stockar. Haha. Sa åt ungarna igår att ingen kliver upp förns ja har vaknat :D Ville få sova ut.... å ja va den som vakna först :) Gick ut me hunden och fick starta dagen ifred, de va skönt. Satt ute å spela gitarr å mös för mig själv tills resten vakna. Så himlans mysigt å bara sitta och prata, pappa å Örjan satt å plinka lite på gitarren, å ungarna va med. Camping livet och känslan älskar ja :) De tar mig tillbaka till glädjen som liten, å hur mysiga sommrarna har vart när vi har vart ute. Sen åkte vi ner till Våla, skulle vart me brorsan på hund tävling men den hann bli klar innan vi kom iväg neråt. Så dom åkte till farmor istället så vi hann träffas en stund.

FY SJUTTON VA HIMLANS MYSIGT VI HAR HAFT DE. Å gud va ja har njutit...och vart och är så otroligt tacksam! Människor i min närhet är underbara att bara se och studera, så fina dom är. Och många gånger när jag är hemma i Våla med min familj så känns saknaden så stark, och jag blir ledsen när jag åker. Slits mellan att vilja vara med dom och ändå vilja vara där mitt nya hem är. Älskar och saknar min familj så mycke, och jag gör de så gott som varje dag. Är så tacksam över att kunna känna den här kärleken till dom, å att jag känner mig älskad också. De behövs inte så mycke. Min farfar såg så glad ut också, hans ögon var glada, och han lös hela han. Och jag såg att han njöt. De värmer min själv och gör mig glad.

Kände mig ledsen när vi åkte ifrån pappa också...känner fortfarande jätte mycke saknad efter alla. De som har vart skönt idag de är att mamma prata om att hon skulle komma upp på semestern, å de är faktiskt inte bara jag som ska åka neråt heller, dom kan komma upp dom med :) Och jag längtar så efter att dom ska få komma upp till min familj också :)

Innan vi lämnade Gävle åkte vi för att träffa en vän... livets väg förde oss dit. Är tacksam över de mötet...och så ledsen med. Över hur denna sjukdom gör vansinne i människo livet. Lögnens sjukdom är var de är! De gör ont att möta en människa vars värde för sig själv har försvunnit, glömts bort...det värdefulla i livet vinner inte över kraften till drogerna. Inte just nu. Och de ända jag kan göra är att be med hela mitt hjärta om beskydd för henne, och kraft att hitta tillbaka!

Jag och mitt hjärta satt hela vägen hem och pratade..om livet och det vi får uppleva, känna och se. Är så fylld av tacksamhet av att dela livet med honom <3 Jag kände mig inte halv innan...men jag är fylld och hel tillsammans med honom. Och framtiden står öppen med förväntan :) Du är verkligen allt jag nånsin kunnat drömma om <3