lindatheresegustafsson

De slog mig idag när jag satt med gitarren... men shit...många av dom låtar jag har lärt mig handlar om dom killarna som har vart i mitt liv den senste tiden. Texter som för mig i sanning med upplevelserna, eller låtar som vi lyssnat på. Nånting som förknippar dom me dom. Skrattade lite för mig själv...

Kom på senare under dan vilken märklig dröm jag vakna ur i morse. Kom på de under eftermiddan, innan var jag för upptagen av att komma ifrån mig själv.

Jag körde bil, och de va kurvigt. Så körde jag av... och volta, och skulle dö. Och i den stunden så var jag inte rädd... jag blundade, släppte taget och var glad och lugn och tänkte nu kommer jag till Liv och morfar, nu får jag vara med dom. Sen ser jag att jag har med mig en gravid kvinna i bak, vet inte vem de var, men då tänkte jag på bebisen i magen, och att den skulle överleva...å då ville jag inte dö med dom i bilen, och förökte göra nånting åt de som hände.... Sen vakna ja.

Den drömmen för mig står för mer än bara en dröm. Den säger mig mycke om livet just nu. Om hur kaos jag upplever livet känslomässigt ibland just nu, och att de kan liknas med just den vägen jag körde på i drömmen. Krokig och svår att åka på, och hur jag tappar värdet ibland. I mig själv, och att jag inte tar hand om mig själv. En sak som gör mig glad av tankarna och känslorna ifrån drömmen, de är att jag inte var rädd att dö. Och att jag var trygg. Och just hur jag trodde på att jag kommer till Liv och morfar nu. I drömmen, att när stunden är kommen, att släppa taget då speglar mig i mitt liv just nu. Om att släppa taget och viljan till min högre kraft, ödet eller gud..kalla det vad du vill. Och sen när jag såg barnet...som låg i magen, så känns de som att den visar livet. Och viljan att leva, och ta hand om den där lilla tjejen som finns i mig.

Har vart jätte ledsen idag igen... och de är märkligt hur jag bara blir så ledsen. Och att jag inte kan välja bort de riktigt längre. De bara kommer. Pratade med min sponsor under tiden och hon bara var med, och gav mig "tillåtelse" för mig själv igen att FÅ vara ledsen. Tänk att jag har så svårt för vissa saker. De har slagit mig dom här dagarna över hur många gånger de slår mig som en lösning att skära mig. Så prata vi om de idag, och de gjorde jag jämt när jag var tonåring, jag har inte vetat nå annat sätt att få bort de än att göra så. Och i den stunden komma nära den sanningen, och känna den smärta jag bär på, och förstå va illa jag har gjort mig själv i alla dom åren, de e inge kul de heller. Nu har jag fortfarande inte gjort de, och för mig skulle de nog kännas som att ta ett återfall. På kvällen när jag hade gjort tatueringen så kommer jag ihåg att jag var påmind av känslan på armen, hur de brukade dunka på armarna, och de onda där. Hur de var väldigt ofta på mina armar förut.

Dom människor jag har i mitt liv, dom är så oändligt värdefulla och betydelsefulla för mig, var och en på sitt sätt. Idag har jag verkligen gråtit, och så har jag fått skratta så jag gråter med :) Haha, är de här livet? När den sanna närvaron är...

Kan inte annat än vara tacksam över de jag är med om <3