Rubrik?
Vilka känslor jag fick idag.... å va ja fatta att jag behöver ta av mig masken, å låta bli att orka hela tiden, å tillåta mig att vara liten och ledsen. När jag åkte hem ifrån mötet så grät jag floder, grät så jag fick ont i huvé. Grät för allt och ingenting kändes de som. Bara tillät mig att bara gråta. De händer inte allt för ofta. De slog mig hur jävla hård jag är emot mig själv, eller vilka krav jag sätter upp för mig själv med min förståelse för andra, å hur mycke ja förnekar mina känslor i det. För att ta hand om andras så dom inte ska känna sig dumma, eller bli ledsna.. eller känna känslor som JAG inte vill ha. När jag till och med tog på mig skulden för att Robin blåste mig totalt...att det var mitt fel? Jävla fel hit och dit, klart jag har ansvar och har kunnat lyssna mer på signaler. Men för de betyder de inte att han fick göra så emot mig, och jag har all rätt i världen att vara ledsen och arg. Och de har ja inte heller kunnat vara, för jag har inte velat att han ska vara värd mina tårar. De handlar fan inte om de heller, de är mina sår, mitt jag han har gjort illa... mitt förtroende, min tillit, min kärlek, mitt hopp, min osäkerhet, mitt mod.... min självkänsla. Allt blir ju påverkat.
Är trött på att vara förstående...på att vara klok... och jag är trött på att låta folk trampa på mig.... och mest less är jag på att det faktiskt bara är jag som bär ansvaret över att tillåta det! Är så påmind idag om den där lilla tjejen, som gör saker för att inte bli lämnad, som ska vara duktig för att bli älskad, och som bara står och vågar inte vara ledsen för hon måste förstå... som inte vågar vara ledsen... bara över de som är.... För hon förstår inte att hon får känna sina egna känslor.
Har avslutat en "realtion" vad vi nu hade. Och jag blev bara trygg när en vän kom fram till mig efter mötet och krama om mig, så sa hon... du FÅR sakna. Du ska sakna. Och då vart jag bara tacksam. Att nån annan kunde tillåta mig de jag inte gör själv. Jag har verkligen svårt för "avslut och separation" och att låta känslorna vara för att kunna acceptera verkligheten som den är. Och som det är just nu, idag har jag verkligen haft masken på mig "att de är bra"...fast de inte känns så.
