lindatheresegustafsson

"Det finns ingen större sanning än den du bär i ditt hjärta...för där har du dig själv"

Så skrev jag till min vän igår...så slog de mig va sant de är :) Tänk va svårt de är ibland att följa hjärtat och lyssna på sitt inre. Man har inte tid, är för upptagen med att bli nöjd med dom yttre omständigheterna, ändra på andra, tror att allt ligger "där ute"... och glömmer bort att titta in, och vågar man titta in och möta de man ser?Sorgen, smärtan, sanningen, den där lilla rädda som man mosar under tiden, som inte får känna. Tar sorgen någonsin slut om man tar hand om den? Är de det som är den största rädslan?Gud va mycke de är att göra på annat sätt idag, så mycke olika saker att förändra och ta hand om på annat sätt. De svåraste är väl att få bort alla lögner jag har lärt mig, om mig själv och livet! Och att faktiskt tycka om den jag är :)

När ja vakna i morse så fick jag "ta farväl"... och jag har då haft världens separations ångest förut. De var verkligen jätte jobbigt. Rädd att folk ska försvinna för alltid, så blir känslan. De har blivit avsevärt mycke bättre tack vare min egen trygghet, tillit och tro. Blir verkligen helt maktlös inför andras känslor, och va konstigt de är att dela känslorna på nå konstigt vis. Jag blir påverkad när mina vänner tappar gnistan för en stund, och när hopplösheten känns igen just då. Det som påverkar mig är den kärlek jag önskar jag kunde ge, och när jag förstår att jag kan verkligen inte hjälpa...som jag skrev om innan. Jag kan bara finnas. De blir jag påmind om så många gånger, och de är jag tacksam över också. Så kände jag mig ensam med i morse... och fastnar i de...en liten stund :) Tills jag kommer på att de är ja absolut inte. Satt nere å rökte och kom på de... jag kan fan inte bara sitta och vänta på att nånting ska förändras... jag får väl för sjutton se till å göra nånting för att bli nöjd och få energi. Så jag tog mig iväg på en promenad för å samla mina tankar och bara vara. Och de var verkligen skönt :) De luktar sommar, är varmt och de blir bara mys i kroppen. Pirrar lite lagom och ser fram emot sommaren :) LÄNGTAR tills konventet i Umeå :) Guuuud så kul :)

Va in på affären när jag kom tillbaks. Så var jag svettig och kände mig äcklig. Så stod de en tant och skulle betala och hon tog tid på sig, hade rullator och fumla med pengarna och hade inte bråttom alls. Så stod jag där och kände att jag vart irriterad...tills jag kom på. Varför har jag så bråttom? De har jag inte alls egentligen. Och tänk att hon tar sig ut själv och handlar, de kanske är en jätte stor grej för henne att klara av. Så var det en karl innan mig och efter henne, sen stod hon och gjorde så att han inte kunde komma förbi. Och när jag var klar så stod dom fortfarande framför mig och hade inte kommit nån vart. Så vart jag irriterad på han varför han bara stod där och kolla på mig och sa att jag skulle sparka henne i arslet med ett bersvärligt leénde. Tills jag koppla att han kanske inte vågar säga till och be henne gå fram lite så vi andra bakom kunde gå ut. Så bara bad jag henne att flytta sig framåt en bit, och så frågade jag om jag kunde hjälpa henne istället. Den lilla stunden inne i affären fick mig att se och göra goda val! Istället för å va frustrerad, irriterad och ha bråttom. Och se längre än till mitt ego! Att vara förstående, tolerant och ödmjuk, på riktigt :)


"Lyckan är inte där framme, den är i nuet när du är nöjd" Ge gott så mår du gott :)