Samtal med?
Allt finns framför dig, bara du ser! De är inte andras brister som är problemet, de är din tillit och brist på ditt värde. Du är aldrig ensam och du är aldrig instängd eller fel, du behöver våga lite på livet vilken stund och situation du än är i! Allt är väl när du inte tror de, sluta leta fel, den onda cirkeln är bara nånting du själv skapar som du har lärt dig. De spelar ingen roll hur mycke kärlek du känner med dina människor omkring dig, de är ingen som kan göra dig hel om du inte förstår hur rätt och värdefull du är. Din exsistens är inte bekräftelse av andra, den tilliten kan bara du själv äga!
De du saknar är helt ok att göra, den sorg du bär får vara som den är, det du känner gör du! Du behöver inte fixa det, förändra det eller förneka de. Kom ihåg dom stunder som får livet att kännas levande, och det som fyller ditt hjärta med tacksamhet, de är alldeles för lätt att glömma bort. Dom stunder som går i uppförsbacke så är de lätt att bara titta ner och bara gå, utan att se målet. Kom ihåg vad du möter på resan uppåt, och våga se och möta de du möter, du missar den draghjälp du får annars.
Du kan låna kraften i kärleken hos andra, deras styrka och hopp. Den kan bli din om du vågar äga den, och du lär du ta emot den med. Låt andra inspirera dig, du klarar inte allting själv, då blir du ensam.
Du behöver inte vara mer än du är, och de är helt ok att vara vaksam, de behöver du. Låt dig ändå ta emot den kärlek du får, den behövs också. Var ledsen när du är det, och strunta i om de passar eller inte, vi behöver inte alltid förstår varför. Ta dig den tid du behöver, och låt andra själva få avgöra om dom vill ta del av dig och ditt liv eller inte. Din rädsla för att bli avvisad och inte duga behöver inte stå i vägen för det du kan ge andra.
Ge dig själv allt det du önskar andra, då kan du ge andra det i sanning! Och din erfarenhet kan vara till nytta för andra som vandrar samma väg<3
Så fint skrivet Linda! det kändes som att det var ett brev skrivet till just mig för att det var så träffande, jag kanske måste förstå att det finns så många som känner likadant..Men hur kommer man över rädslan för att bli avvisad och för att inte duga? jag tror dom rädslorna styrt mitt liv alltförlänge.
kramen
De är ju genom att dela med sig till andra och lyssna på andra som vi förstår att vi är inte själva :)
Hade jag svaren på dina frågor så hade jag sagt dom :) jag stångas ju med de där själv mycke till och från. För mig blir det enklare att förstå vart smärtan har gjort som mest ont tidigare, där den satte sig spår i mig. Och hur de har följt mig. I alla relationer, inte bara kärleksrelationer, och allt jag har haft runt omkring. Smärtan har jag alltid tagit bort, och aldrig tagit den för de har gjort för ont. Nån gång är den första gången vi känner att vi inte duger, nån gång känner vi känslan att bli övergiven, nån känner vi känslan att bli lämnad...och nån gång har vi lärt oss ifrån någon att vi inte ska vara som vi är. Och de lär vi oss snabbt...och de tar TID att lära om! De finns ingen sanning i det vi lärt oss tidigare. Som sagt tillit... dä är ett ord ja inte hade en aning om innan va de innebar heller, och idag är de en hjälp i dom flesta stunder i mitt liv.
DU är en fantastisk människa precis som du är :) kom ihåg de genom livets alla olika prövningar, när vi förminskar oss själva är de så lätt att gå tillbaka till alla gamla invanda mönster.
ja det har hjälpt mig oxå att ta reda på vart smärtan kommer ifrån, varför jag är så rädd för detta, men det sitter kvar fortfarande och kommer och går...det låter helt galet men ibland undviker jag att umgås med männsikor för mkt för gör jag det så kan rädslorna göra sig påmind så då isolerar jag mig hellre för gör jag det så kan ingen avvisa mig.Men jag jobbar på allt detta och allt kan bara bli bättre:) kram
